Precis som jag lovade tidigare under 2023 så kommer här tankar och ord om Black Birch. Det svåra är inte att hitta orden och få ner dom i skrift, utan det svåra är att veta var jag ska börja. Jag tycker så mycket om både musiken, texterna, budskapet och personerna som är Black Birch.
Vi bjöds alltså på tolv stycken låtar under lila många månader och snacka om att vi fick fina presenter varje sista fredag i månaden! Den resan vi fick åka med på som Gina och Ulf skapade, var en ren och skär ynnest att få haka på. Att med vetskapen om att låtarna skapades löpande och var råa gav mig en känsla av ett slags privilegium om att få titta in i duons innersta. Allt kändes naket och utlämnade på ett så vackert sätt.
Att det är atmosfärisk black metal Black Birch sysslar med är det enkelt att känna. Jag blir berörd och energifylld på ett sätt som det var längesedan jag blev av musik. Låtföljden är genialisk och jag tycker mig se en röd tråd i låtnamnen och dess handling. Från någonting nedbrutet och svagt, genom ett förvirrat helvete för att sedan starkt resa sig och se ljuset. Jag vet inte om min analys är ens ett uns korrekt men mina sinnen tolkar ljudresan så.
Har jag någon favorit av dom tolv låtar vi njutit av under 2023? Det har jag, men dom behåller jag för mig själv tills den drömmen jag har om att få sitta och prata musik med dom två genierna i deras kök med trumsetet uppställt slår in…
Ingen press, men jag förväntar mig inget annat än totala storverk i framtiden.
/Ylva Sjöstrand
Kommentarer
Skicka en kommentar