Fortsätt till huvudinnehåll

Heavy Underground

Heavy Underground

Podcasts
Cries From The Underworld
Doomed And Gloomed
Stagedive to hell
Recensioner
The Heavy Crew
Det gör vi
Kontakt
Supporta

Visar inlägg från juni, 2022

Inlägg

Senaste podcasten

Podcast: Marcus Ericsson om Quarantined Fanzine och Manic Ride

+

Hämta länk
Facebook
Twitter
Pinterest
E-post
Andra appar

Knivad har gjort sin första video - och den är ganska jäv#a otäck

Hämta länk
Facebook
Twitter
Pinterest
E-post
Andra appar

Podcast: Industrial Puke

+

Hämta länk
Facebook
Twitter
Pinterest
E-post
Andra appar

Recension: Final Light - s/t (Red Creek)

+

Hämta länk
Facebook
Twitter
Pinterest
E-post
Andra appar

Podcast: Om 2022 så här långt

Hämta länk
Facebook
Twitter
Pinterest
E-post
Andra appar

Podcast: Goatriders

Hämta länk
Facebook
Twitter
Pinterest
E-post
Andra appar

Lata sommardagar

Hämta länk
Facebook
Twitter
Pinterest
E-post
Andra appar

Cries From The Underworld - Dennis Lyxén

Cries from the underworld

+

Hämta länk
Facebook
Twitter
Pinterest
E-post
Andra appar

Podcast: Sekunderna

+

Hämta länk
Facebook
Twitter
Pinterest
E-post
Andra appar

Nytt blod: Dull ger dig alternativt och indiepunkigt

Hämta länk
Facebook
Twitter
Pinterest
E-post
Andra appar

Liveintervjuer

Liveintervjuer

Ny musik

Ny musik

Heavy Underground: Heavy Rotation

Var social

Instagram
Facebook

Sök på Heavy Underground

Arkiv

november 202219
oktober 202217
september 202215
augusti 202212
juli 20225
juni 202210
maj 202222
april 202222
mars 202227
februari 202224

januari 202223
december 202123
november 202118
oktober 202126
september 202122
augusti 202118
juli 202111
juni 202122
maj 20218
april 20212

Visa mer Visa mindre

Många läser detta:

Krönika: Vad jag lärt mig av Charta 77

Jag minns inte riktigt exakt när jag hörde Charta 77 första gången. Det var före “Grisfesten" som kom 1993 men efter “Hobbydiktatorn” från 1992. Jag har dock tydliga minnen av vilka förfester det var som “Vykort från Rio” spelades högt på. Jävligt skumt egentligen att festa till en sådan låt. Men iallafall, så var det. De där förfesterna var i huvudsak till för två saker. Antingen gå på en annan fest i en annan lägenhet i Hallstahammar alternativt åka Volvo 240 till Köping med en back starköl för att gå på punkspelning på Smedjan. Charta 77 stod på scenen ibland. Eller ganska ofta. Charta 77 var lite av lokala punkhjältar. Musiken ekade av brittiskt 80-tal som New Model Army och senare av Levellers men alltid med en klar punkattityd. Texterna var lika enkla att sjunga med i som de var underfundiga. Och som sagt, de spelade ofta på Smedjan eller någon annanstans i närheten av Hallstahammar där jag bodde då i början av det glada 90-talet. Bandet stod också i centrum för den stora s

Recension: Amon Amarth - The Great Heathen Army (Metal Blade)

På ett enkelt och billigt sätt skulle man kunna ställa frågan om Amon Amarth har något spännande att komma med så här långt in i karriären? Ja, det har dom är mitt svar. Trots att ”The Great Heathen Army” har ett antal lite svagare låtar så finns det även starka guldkorn. Tolv album in i karriären med bland annat Valhalla och mjöd som starka punkter dundrar Amon Amarth på och ger lyssnaren ca 45 minuter av den sedvanliga stridssången vi är vana att få höra om. I ”Saxons and Vikings” har man fyndigt slagit sig ihop med just Saxon som förstärkning. Spåren ”The Great Heathen Army” och ”Skagul Rides with Me” fastnar jag för direkt vid första lyssningen och det håller i sig så pass att jag ser dom två som absolut bästa låtarna. Visst, alla spår låter som det brukar göra från dessa vikingar och det finns inga egentliga överraskningar men Johan Hegg och hans mannar driver på bra ändå. Amon Amarth bemästrar kunskapen i att skriva och göra catchy låtar, det måste jag ge dom. Jag erkänner att j

Avlyssnat: Vånda - Covenant of Death (Majestic Mountain)

Musik skapar känslor. Ibland känns de konstruerade och ibland känns de äkta. Särskilt när det kommer till hård musik som flörtar med ondska och mörker. Ibland blir det krystat och tillgjort, lite som att titta på en dålig skräckfilm. Men ibland får man en genuin känsla av mörkrets krafter bar genom en melodislinga, riff eller ett uttryck i sången. Vånda tillhör den sistnämnda kategorin. Kanske beror det på att just riffen i det här fallen tassar på gränsen till thrash metal även om det är death metal vi har att göra med här. Eller är det black metal? Jag vet inte och det är inte viktigt. Jag tänker mest på att det låter som korsning mellan tidig Kreator och Bathory runt 1988 (väldigt specifik referens jag vet). Det är medryckande och gör mig glad samtidigt som det får mig att vilja offra en get till Djävulen någonstans i en mörk skog om ni fattar hur det känns. Samtidigt som det flörtar med thrashen så finns det ju tydliga inslag av både death och black metal som sagt. Lyssna på inle

Använder Blogger

Heavy Underground Network 2014-2022