Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.
Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.
Att texterna är på svenska gör att musiken berör på ett annat plan än om det skulle varit på engelska. Det känns som att vi får blicka in i en människas inre på ett helt annat sätt. Det är välskrivet och ärligt och jag kan känna igen mig i det som sägs. Även här spökar medelålderns noja antar jag. I alla fall min egen bubblar upp till ytan ju mer jag lyssnar på den här skivan.
Det här är en skiva som gör mig glad och lite vemodig samtidigt. Nostalgi kanske det också kan kallas. Ett gift vi alla behöver ibland behöver för att dämpa dödsångesten. Men allt det där spelar egentligen ingen roll för "Aldrigheten" är en magiskt bra skiva oavsett. Årets hittills största överraskning och en skiva som kommer att spelas ofta och länge på grund av att den känns genuin och ärlig rakt igenom.
Kommentarer
Skicka en kommentar