Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från juni, 2024

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV

Kvaen - The Formless Fires

  ”Ettan kom, tvåan kom, trean kommer så småningom!”En passande hejaramsa så här i underbara fotbolls EM-tider. Trean kommer ju faktiskt mer snarare än snarast. Den är ute nu för allmän lyssning. Jaha, du klickade inte in dig på den här recensionen för att läsa om fotboll? Ok ok, jag ska återgå till mitt uppdrag. Som sagt så kan alla metal-älskare nu lyssna på Jacobs och Kvaens tredje album ”The Formless Fires” som ges ut via Metal Blade Records.Jag blev totalt hooked av första albumet år 2020 för att bli mer besviken på det andra i ordningen. Det fanns delar där som strök mig mer mothårs än medhårs tyvärr. Förväntningarna och funderingarna kring detta tredje var i och med det lite all over the place men jag blev väldigt glad och överraskad över hur förjäkla bra jag tycker det låter. Mycket mer sammanhållen linje med låtar som följer varandra på ett smidigt sätt.Inte lika spretigt och ”med för mycket vilja” som på Kvaens andra skapelse. Att Jacob är en fullständigt svinbra gitarrist oc

Greenleaf - The Head & The Habit

Gillar du fuzz och stoner så torde ju inte Greenleaf vara obekant. Deras historia går tillbaka till 1999 och de har sedan debutplattan ”Revolution Rock” som släpptes 2001 varit trogen stonerrocken. De bildades ju ursprungligen som ett sidoprojekt av folk som annars huserade i band som Dozer, Demon Cleaner och Lowrider. Medlemmar har kommit och gått under hela Greenleafs historia men den konstanta medlemmen är gitarristen Tommi Hoppala som funnits med sedan starten. Sedan 2014 så hittar vi också Arvid Hällagård bakom mikrofonen. Så musikalisk rutin saknas inte.  Jag måste nog säga att Greenleaf med ”The Head & The Habit” nog har släppt sitt starkaste album hittills. Detta från ett band som har släppt ett flertal grymma plattor. Mellan de tunga riffen på denna platta så hittar vi ett texttema som baseras på sångaren Arvids erfarenheter med att jobba med människor som lider av psykisk ohälsa och missbruksproblem. Varje låt är en symbolisk kort historia som på nåt sätt berör de temat.

Greetings From Sweden II

  Volym ett av Greating From Sweden släpptes 2021 och är en fantastisk samling om man är nyfiken på att utforska Svensk hardcore. Så det är mer stor glädje jag tar mig an uppföljaren och konstaterar att det är en vital hardcorescen i Sverige fortfarande och det finns massvis med underbara band som bara väntar på att upptäckas. Det är femton band representerade på plattan och de bidrar med ett eller två spår var. Variationen är stor och det finns allt från yngre band såsom ”Xiao” med sin powerviolence, vidare till ”Sweet Teeth” och deras mer smutsiga och opolerade rockiga stil. Även de gamla rävarna i ”Rövsvett” bidrar med två spår. Så det finns verkligen något för alla att rensa sina trumhinnor till på denna platta också. Jag har svårt att själv peka ut några favoriter då höjdpunkterna är så många. Dock så konstaterar jag att ”PX-30” är ett band jag verkligen ska hålla ögonen på framöver.  Jag råder er alla att inte tveka alltför länge innan ni klickar hem ett ex av vinylen då båda pre

Krönikan: Vad fan är grejen med 90-talet?

  Det har hållit på ett tag nu. Ja, egentligen sedan nyårsafton 1999 då vi lämnade det stora 90-talet. Besattheten. Analyserandet. Hyllandet. För det var ju bättre förr. Det vet ju alla. Jag har ju haft turen att på senare år verkligen fått djupdyka i årtiondet som formade så stor del av hela mig som människa och inte minst min musiksmak.  För jag må ha börjat som hockefrilleförsedd hårdrockare på 80-talet men det var under 90-talet som jag utvecklade min musiksmak i samma takt som jag växte som människa så som man gör i 20-årsåldern. Det som hände då bär jag med mig djupt inne i mig själv och det är en sorts nollpunkt.Precis som det är det i många andra i min ålder.  Men jag tror faktiskt att 90-talet har något som senare decennier inte har haft. 1989 föll muren och världen blev en radikalt annorlunda värld helt plötsligt då man till en början trodde att allting skulle ordna sig. En ny öppen och fredligare tillvaro. Vi vet ju att det inte stämde men just där och då kändes det väldigt

Vilt - ...To Mourn The Death Of A Stranger

Låt mig bara börja med att säga en sak: Om VILT ännu är okända för dig så letar du upp första bästa sätt att lyssna in dig på dom efter att du läst klart den här recensionen. Ok? Ok! Det var min kära andra hälft som introducerade mig för bandet för ett bra tag sedan och snacka om att jag är glad för det. Bra musik ska man dela med sig av och det är precis det jag gör till er nu. Min plikt som medborgare. Den mycket välljudande EPn ”...To Mourn The Death Of A Stranger” är den andra av två som bandet släppt under sin existens. Här blandas det mycket melodiösa med otroligt rappa riff och en stark, variationsrik röst.  Jag har i andra sammanhang förr sagt att Oscar Randeviks röst låter väldigt mycket som den tyvärr bortgångna Trevor Strnad från The Black Dahlia Murder och det är ett oerhört gott betyg.Jag hör samma snabba behandling av texten tillsammans med höga till djupa toner. Tack för att Trevor får leva vidare i dig Oscar! VILT har mycket välförtjänt signat skivdeal med bolaget Gain

Slan - Ägd

I slutet av 2022 så släppte Slan singeln ”Skiter i allt”. Den rönte rätt mycket uppmärksamhet och vinylutgåvan är slutsåld sedan rätt länge. Den singeln bestod av sju minuter av riktigt smutsig råpunk fördelad på fem låtar. Man kan tycka såhär i efterhand att man kanske borde ha varit förberedd på vad som skulle komma när Slan gör albumdebut men jag erkänner, en platta som denna hade jag inte väntat mig. Med ”Ägd” så visar inte bara Slan vart skåpet ska stå, de örfilar alla som överhuvudtaget har någon som helt invändning om att de äger och har uppfunnit skåpet. Det är argt, extremt, skitigt, desperat och allt annat som smutsig och snorförbannad råpunk ska vara.  Att lyssna igenom ”Ägd” är nästan som ett hårt pass i boxningsringen med någon som är mycket skickligare än en själv. Varje nytt spår är som en rejäl käftsmäll eller ett välriktat slag i mellangärdet. Man blir golvad om och om igen. Jag bara älskar det och ber om mer och mer. Till alla er som möjligen avfärdade ”Skiter i allt”

Viva Summer Sounds och For the Revival of beautiful arts

  Vår skribent Emil Gustavsson redogör för junis första helg.  ------ Jag vill börja med att varna alla eventuella läsare för att det här är en artikel som kommer att spreta åt alla olika håll och kanter, med ambitionen att beskriva helgen som varit.  Det är fredag och klockan står på 16.15. Jag hastar ihop några sista leveranser på jobbet och springer mot spårvagnen i Majorna för att möta upp min fina bandkamrat och vän Otto som jag har den stora äran att släppa en EP med till hösten. Vi ska för första gången någonsin visa upp Citizend i ett publikt sammanhang. Det är ett sammanhang som Revival Booking satt ihop som en förfest till For The Revival of Beautiful Arts (FTROBA) och går ut på att tre band (Citizend, Night Tigers och Young Acid), som ska släppa skivor på fin-fina Majestic Mountain Records till hösten, ska visas upp inför publik på Pustervik.  Detta gör man genom att gå fram till en stor iPad och trycka på play-knappen. Jag och Otto är först ut. Och det låter kanske enkelt,

Hyrda Knektar/Strikt - Stockholm brinner

Den här lilla lyxartikeln bjuder på två band som gör punk på lite olika sätt vilket låtarna visar. Det hela knyts dock ihop väldigt snyggt när banden även gör en cover var på varandra. .  Först ut är Hyrda Knektar som är trogen den punk som kom i slutet på 70-talet och där arvet från band som Ebba Grön och The Clash hörs eka i fjärran. Det är medryckande och snyggt och det är musik som gör mig glad. Att de både har blås och orgel i ljudbilden ger det hela en varm skön inramning.  Om Hyrda Knektar ekar 70-tal så är Strikt en anturlig fortsättning med 80-talets punk och en skvätt postpunk i bagaget. Det är väldigt energisk och refrängdriven punk som är omöjlig att inte sjunga med i. Jag uppskattar direktheten och det omedelbara som finns i Strikts punk.  Sammantaget så är det här som sagt en lyxartikel. Kvaliteten är skyhög och båda banden levererar storartat. Man får liksom det bästa av två världar samtidigt som det är total enighet i punken som genre. Punkmagi helt enkelt.

Envig - Eskatos

  Alla metal-fans som gillar blytung och snygg döds kommer att jubla över Envigs EP, det kan jag faktiskt lova. Väntan på ny musik från schlättabandet är äntligen över i och med släppet Eskatos. Kom lite närmare så ska jag berätta varför jag gillar EPn så väldigt mycket. En av många anledningar till det är att alla medlemmar har skrivit en varsin låt samtidigt som samarbetet som vanligt är oklanderligt. Konceptet skulle i praktiken kunna bli hur rörigt och spretigt som helst men grabbarna håller ihop allt så stiligt. Låtarna handlar om dom yttersta tingen och döden. Ett mycket tydligt tema för Envig överlag och trogen sin utstakade väg håller man linjen även nu. Namnen på låtarna vittnar tydligt om vad texten kommer handla om. Som ett mörkt täcke över hela skapelsen ligger tematiken om apokalypsens fyra ryttare. Envig har sina egna fyra dödsryttare i och med det mäktiga skapandet av en varsin låt. Senaste fullängdaren Gutwound som kom ut 2021 var oerhört stark och felfri. Det känns som