Heavy Underground

Det finns samtal som innebär minnen för livet. Att träffa Per Nordmark och Tomas Liljedahl är denna typ av minnen. Samtal med en hög respekt, humor och en blandning av historik och vart man är i livet nu. Vi är så oerhört tacksam att vi får hänga med två av våra favoritpersoner. Tack Tomas och Per. Nu tar vi lite ledigt på Cries From The Underworld över sommaren.

Landets argaste och mest frustrerade thrashorkester är tillbaka med en skiva som klockar in på under 30 minuter i god Reign in blood-tradition. Ni kommer att känna igen Zombiekrig om ni hört detta band tidigare och har ni inte det så är det hög tid nu.  Zombiekrig har alltid haft en exceptionell förmåga att leverera extremt svartsynta texter och så även 2023. Bara albumets titel säger väl en hel del. Ibland är det så mörkt att jag nästan blir orolig för deras psykiska hälsa när de allra vidrigaste sidorna i det mänskliga psyket och beteendet avhandlas. Samtidigt är det befriande ärligt och funkar nästan som en sorts själsligt lavemang.  Musikaliskt rör sig Zombiekrig i bekanta landskap. Det är thrash metal med en lätt air av Kreator och en crustpunkig attityd. Energinivån är hög och utrymmet för återhämtning är snålt tilltaget. Balansen mellan våldsamma riff, snygga melodier och varierat tempo gör ändå skivan lättlyssnad trots det becksvarta textinnehållet.   Så gör dig själv en tjänst

 Svempa Alveving besökte Fredagsmangel och såg hur Slôdder tog Värmland till Jakobsberg.  Alla foton: Svempa Alveving

Ylva Sjöstrand besökte This is Uppsala 2023 och bevittnade när bland andra Tarmvred, Big Babe, Ordos och Lowest Creature spelade. Big Babe Lowest Creature Ordos Tarmvred Alla foton: Ylva Sjöstrand

Har du svårt att välja mellan Stockholmsdöds och Göteborgs-soundet? Perfekt! Nu behöver du inte välja längre. Omnicidal dundrar på med en blandning av dom båda. The Omnicidalist är det första albumet från dom relativt nystartade Boråsarna som tar oss med på en svängig men hård resa under 10 stycken låtar.  Fullisen kom ut den 7 april i år och det med besked! Jag hade enbart hört goda ord om den så jag hade höga förväntningar inför releasen. Att denna recension kommer lite senare har enbart med mig att göra, inte alls på grund av ointresse. Tvärt om, jag älskar det jag hör.  Sebastian Svedlund från bland annat Rimfrost vrålar på med finess och ett behagligt utspottande av texterna. Det melodiösa möter verkligen svärtan i snabba riff och blast beats. Jag är som ni troligen läst förr, inte världens största fan av allt för svängig och galopperande metal men The Omnicidalist ger mig en exakt välavvägd dos. Här hinner lyssnaren inte hämta andan i speciellt många minuter i taget. In

Med catchy riffs och blast beats fångar man den här recensenten ganska omgående och precis det gör Vomitory med inledande titelspåret ”All heads are gonna roll” på kommande album som släpps för allas öron den 26 maj. I samma anda fortsätter man genom hela albumet som är riktigt starkt.  Efter första lyssningen tänker jag ”Kött och potatis-metal”, men den inställningen får jag ta tillbaka rätt snabbt. Alla låtar är absolut stabila och genre-trygga men här och där dyker det upp påhittiga riff eller takter som förfinar helheten. Små trevliga tweaks som adderar till svänget. Veteranerna vet ju uppenbarligen och självklart vad lyssnaren går igång på.  Av 10 stycken låtar går jag absolut mest igång på ”Ode to the meat saw”, ”Dead man stalking” och den mycket hardcoredoftande ”Raped, Strangled, Sodomized, Dead”. Den sistnämnda bryter av på ett intressant sätt med ett annat typ av mangel. Givetvis älskar jag mangel men det är trevligt att Vomitory använder mangeln i tvättstugan på ett

The Arson Project"är ett Svenskt band och de spelar arg och politisk grindcore som på många sätt belyser skit och orättvisor som sker i vår värld. Detta är deras andra fullängdare men de har funnits ända sedan 2005. En demo, en ep och en splitsjua har de också släppt under den tiden. Med andra ord så så ska vi alla vara glada när vi väl få ta det av nytt material från The Arson Project då det är långt mellan gångerna.  Det tar de dock igen med råge när det gäller kvaliteten. Ni som sett videon till "Vultures of the cross" vet vad ni har att vänta er. Det är arg och skoningslös grindcore som verkligen inte tar några fångar. Tidigare nämda "Vultures of the cross" är öppningsspåret på plattan som snabbt övergår till andra spåret "Exchanging dominance" som också finns tillgänglig på deras bandcamp att höra. Detta är ännu låt som känns som en knytnäve i mellangärdet och lämnar dig hjälplös på golvet. Två låtar till är lika skoningslösa innan du får ett ytt

Jag har så länga jag kan minnas varit ett fan av metal. Visst har det funnits tider då jag även lyssnat på andra saker. Exempelvis under senare tiden av min tid på högstadiet och även början av gymnasiet så var jag ett stort fan av de brittiska symfonirockarna Marillion. Dock så varvades den teatrala symfonirocken med Entombed Obituary och Morbid Angel. Bra musik är bra musik, simple as that!  Dock så är det ju inte alla som har ett öppet sinne. För några veckor sedan så vart jag tipsad om att lyssna på Petra Vinculas fullängdare ”In The Devils Hand”. Det är en platta som släpptes 2017 och som passerade rätt obemärkt i vårt metalälskande avlånga land misstänker jag. Jag själv lyckades då missa den. Varför väljer jag då att skriva dessa rader om en rätt okänd skiva som släpptes för flera år sedan tänker ni? Helt enkelt för att denna platta är en rätt storartad bedrift av ett gäng otroligt begåvade ungdomar som förtjänar betydligt mer uppmärksamhet än vad de fått.  Petra Vincula består a

Maulén framförde Oum Khultums verk den 60 minuter långa "Enta Omry" på Hus 7 i Stockholm den19 maj. Ett framförande som spränger musikaliska gränser och utforskar vad man kan göra med musik från olika kulturer. Heavy Underground fångade framförandet på bild.  Alla foton (c) Heavy Underground  

Saint Karloff är ett psykadeliskt stonerrockband från Oslo. De bildades 2015 och Paleolithic War Crimes är deras tredje album. Trots att de faktisk funnits i sju år så är detta min första kontakt med dem. Jag misstänker att många (liksom jag själv) kollade in videon "Psychedelic Man" som är första singelsläppet från denna platta och efter det tror att Saint Karloff enbart är "Sabbathdyrkare". Såklart inget fel att vara det men Saint Karloff är ju så mycket mer än så.  Det visar sig rätt fort när man lyssnar igenom "Paleolithic War Crimes" första gången. Jag gissar att det inte bara är Black Sabbaths diskografi som finns i deras skivsamlingar utan även en hel del tidiga verk från Genesis och Yes. Kanske en och annan Rushplatta lär finnas där också. "Paleolithic War Crimes" innehåller allt från tuga riff som lika gärna skulle platsa på vilken tidig Black Sabbath eller Pentagramplatta som helst men även tydliga drag av symfonirock och progg. Nästan

Den här EP:n tog mig ärligt talat lite på sängen. Ett nytt band, om än med erfarna musiker, som släpper något som låter så pass moget och nästan fulländat hör inte till vanligheterna att man stöter på. Om vi kastar ut alla genrebeteckningar som postmetal, mathcore, sludge eller vad man nu skulle kunna smeta på det här så kan jag konstatera att det är så här modern metal ska låta.  Det är en fruktansvärd aggression som möter lyssnaren och attacken är skoningslös i de första spåren. Någonstans i mitten så skapas snygg dynamik med lugnare partier och mer melodi. Men avslutningen drar dig tillbaka ner i hålet med ett stadigt grepp om strupen. Mörkret är närvarande hela tiden och frustrationen i texter och sång är högst påtaglig. Allt till tonerna av nedstämda gitarrer som effektivt hackar själen i småbitar. Allt i en superfet ljudproduktion som får det mesta runt omkring dig att skaka.  En imponerande debut från ett band som jag verkligen hoppas höra mer av. Gärna i fysiskt format så betra

Vorder (tidigare V) är ett band från Dalarna. Medlemmarna är ett gäng rutinerade herrar som har ett gediget cv. Band såsom Grand Cadaver, Besvärjelsen, Katatonia och Disrupted för att nämna några band som de delar eller har delat medlemmar med. Att beskriva Vorders musik och stil är dock en lite svårare uppgift då det finns litegrann av allt. Men en salig mix av alla band uppräknade ovan kanske skvallrar en smula om hur det låter.  Vorder har tidigare släppt två plattor under namnet V. "Pathogenesis" kom 2017 och temaplattan "Led Into Exile" kom 2019. Den sistnämnda handlade bland annat om att överge civilisationen och bege sig ut i finnmarken i Dalarna och bosätta sig där för att slippa en galen värld som håller på att förgöra sig själv. Allt kryddat med folktro och lite ockultism. Jag gillar båda de plattorna väldigt mycket. Så över till den nya plattan "False Haven" då.  Temat denna gång är enligt sångaren Andreas Baier döden på olika sätt. Både den räd

Statues från Umeå kan vara det bästa som hänt på många år i sin genre. Vi fick oss en pratstund med två av bandets medlemmar och pratade om nya skivan, att inte ha skrivkramp, blight, reissuses, Starmarket och mycket mer.

Gillar man 90-talets amerikanska alternativrockscen så har man en högtidsstund framför sig när man spelar Statues senaste släpp. Här finns känslan från Steve Albini, Sonic Youth, Dinosaur Jr och många andra band samlade i det musikaliska DNA:t. Jag gillar sånt och alltså gillar jag den här skivan.  Genomgående starka låtar med den där lagom introverta känslan. Ibland är det poppigt och småsött och ganska ofta så nöter Statues på med monotona noiseriff på det där hypnotiska sättet som gör det svårt att värja sig. Och ibland mynnar det ut i en episkt storslagen känsla på det där sättet som bara riktigt bra gitarrdriven rock kan.  Magnus Tannergren