Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Senast publicerat

Ny demo: No Bullshit

No Bullshit från Malmö levererar just det. En demo med hardcore som utan några som helst omvägar gör det som det ska: Rensar.  Lyssna själva: NO BULLSHIT by No Bullshit
Nya inlägg

Recension: Knivad - Insidans ärrvävnad (Suicide Records)

Man kan använda kraften i punk till mycket. Det går bra att sätta eld på samhället och starta en revolution och det går bra att ta ett inre mörker och vända det utåt så att alla får se. Slutresultatet kan kanske bli det samma och säga något om tiden vi lever i.  Göteborgs Knivad är ett bra exempel på det senare. Med “Insidans ärrvävnad” visar bandet upp tio akter av ett samhälle där missbruk, misär, misshandel och våld på den egna självkänslan visas upp utan poetiska omskrivningar eller ursäkter. Det är en karg redogörelse för många människors verklighet långt bort från självbedrägliga Instagramflöden. Och alla dessa historier framförs till tonerna av skoningslös crustpunk som drar tillvarons taggtråd genom huvudet på dig i varje riff och varje ljudattack. Jag har lika svårt att värja mig som att sluta lyssna även om det här stundtals är så intensivt att man egentligen skulle behöva ta en paus och andas lite.   Fast när det hela är över och tystnaden ringer i öronen så vill man inte ha

Suicide Records Fest: Grand Cadaver (fredag kl. 22.15)/Novarupta (lördag kl. 23.30)

  Hur mycket musik kan det få plats i en och samma person? Frågan är befogad när vi snackar om Alex Stjernfeldt. På Suicide Records Fest får vi ta del av två av hans musikaliska visioner. Båda spelningarna är speciella.  Grand Cadaver är death metalbandet som Alex startat tillsammans med Christian Jansson (Pagandom), Daniel Liljekvist (ex-Katatonia mfl), Stefan Lagergren (ex-Tiamat mfl) och Mikael Stanne (Dark Tranquillity). Bandets debut-ep är en klassisk dödsplatta så som vi vill att svensk death metal ska låta. Både melodiöst men samtidigt brutalt. Termen old school är sliten men är här den mest relevanta beskrivningen. Och den kommande fullängdaren "Into The Maw Of Death" som ges ut av Majestic Mountain den 29 oktober kommer att ge den som gillar hur musikstilen lät under det tidiga 90-talet en fullständig överdos. Bandet gör sin livedebut på Suicide Records Fest. En unik händelse alltså.  Into The Maw Of Death by Grand Cadaver Madness Comes by Grand Cadaver Alex andra

Suicide Records Fest: Orochen (lördag kl 19.00)

  Musik bygger på känslor och musik skapar känslor. Orochen är ett utmärkt exempel på detta. Genremässigt är de svårplacerade men någon form av postrock kanske de spelar. Men här hörs ekon från både Nick Cave & The Bad Seeds, Crippled Black Phoenix och mycket annat. Orochen tar upp svåra och tunga ämnen om existens, ensamhet, klimat och annat som vi människor bär inom oss och som vi själva påverkar. Allt klätt i en bedrägligt storslagen rockkostym.       Thylacine by Orochen Deras senaste ep som gavs ut av Suicide Records "är Thylacine" som berörde mig djupt och jag vet inte hur många gånger jag lyssnat på den. Den passar både ensam hemma sena kvällar eller när man kör bil. Här får man en inre och yttre resa där psykisk ohälsa och klimatkatastrofer målar upp en ganska dyster bild av mänskligheten. Samtidigt fyller musiken mig med sådan värme att jag finner något vackert och hoppfullt här också. Jag väljer att vila i den känslan.  Köp din biljett till Suicide Records Fest

Suicide Records Fest: Besvärjelsen (fredag kl 21:00)

  Besvärjelsen har hittat en helt egen formel för sin musik. Med en säregen blandning av Black Sabbath och svensk folkmusik sällar sig bandet som har sin bas i Dalarna till en tradition som sträcker sig tillbaka till det sena 60- och tidiga 70-talets proggrockrörelse. Ekon av band som både November och Kebnekajse kan höras i bandets musik.  Min första kontakt med bandet var genom skivan "Mara" som kom 2018. Ska jag vara ärlig så tog det ett tag innan jag kom in i plattan men så kan det ju vara ibland med musik och ganska typiskt för ett bolag som Suicide Records att ge ut. När jag väl dyrkat upp plattan så fick jag tillbaka en fascinerande musikresa. Jag är övertygad om att få uppleva musiken live ger ytterligare en dimension till Besvärjelsen. Vallmo by Besvärjelsen Köp din biljett till Suicide Records Fest här

Suicide Records Fest: Domkraft ( lördag kl. 22.15)

Riff. Hook. Repeat until numb. Så låter Domkrafts motto och även om musiken inte alls är så reptetitiv som bandet själva påstår så finns det naturligtvis en viss sanning i det. För riffet har stått i centrum på alla släpp hittills som stockholmarna presterat.  Första gången jag hörde Domkraft slogs jag av hur in i helvete tungt det var. Soundet på gitarren i kombination med ett rätt progressivt trumspel och pumpande bas bakom Martin Wegelands desperata sång i kombination med känslan för melodiska riff försätter dig i en sorts trans. Det är hypnotiskt. Live förstärks effekten och jag har sett Domkraft förhäxa en hel publik som unisont stått och vaggat med i riff efter riff.  Seeds by Domkraft För varje skiva har bandet utvecklats och på den senaste plattan “Seeds” så är soundet måhända lite luftigare och utbroderat men det följer fortfarande grundformeln riff, hook, repeat until numb.  Jag tror inte att det finns någon gräns för vad Domkraft kan bli om de vill. Med rätt förutsättningar

Suicide Records Fest: Electric Hydra (fredag kl. 20.00 )

Nu firar ett av landets mest hängivna DIY-skivbolag 15 år. Det firar Suicide Records med en två dagar lång fest på Brewhouse i Göteborg den 15-16 oktober. För att uppmärksamma det kommer Heavy Underground att presentera några av banden som spelar då. Här kommer det första: Electric Hydra. Ibland har man tur och fångar upp ett band innan allting egentligen har hänt. Jag hade nöjet att vara en av de första att recensera Electric Hydras första demo “World domination” 2018 och året efter fick jag intervjua dem i en källare i Västerås. När jag hörde demon tyckte jag mig höra något nytt på stonerscenen men med tiden har det ju visat sig att bandet är mer än det.  Ganska tidigt fattade jag också att det här var ett band med ambitioner. Viljan som fanns där för att snabbt utvecklas musikaliskt och som liveband var påtaglig. När jag såg dem som förband till Lucifer i Västerås så var det på vippen att de körde över huvudakten på ren vilja. De anföll scenen och sen publiken som ett gäng huliganer