Vånna Inget har sedan de släppte sin debutplatta ”Allvar” 2011 skakat liv i vår trasiga värld, spottat i motvind och ställt frågan: Vad händer om vi slutar drömma? Man skämtar liksom inte bort ”Vånna Inget” då de verkligen tar livet på för stort jävla allvar. Jag tror det är just det som gör att jag verkligen gillar dem. Det där lite naiva ungdomsoptimismen som man verkligen önskar att fler hade i dessa tider. Ett band som ”Vånna Inget” behövs liksom idag mer än någonsin. Så det är ju både tur att vi nu kan välkomna deras fjärde platta ”True Romance” samtidigt som det är med ett stycke sorg i hjärtat då de aviserat att detta är deras sista skiva och att höstens och vinterns spelningar blir deras sista. Sista spelningen sker den 30 december i Skurup. Det är ett något mer moget band som hörs på denna platta. Dock utan att helt släppa taget om det som tidigare varit. Influenser från sångerskan Karolina Engdahl och gitarristen Tommy Tifts andra band ”True Moon” blir rätt tydliga här och d
Att lyssna på släpp från skivbolaget Second Class Kids är ofta lite som att kastas tillbaka till mitten på 90-talet. De levererar alltid punk som ekar av den tiden men som också låter väldigt mycket här och nu. Slaveriet är ett gott exempel på det. På sin nya skiva är det gasen i botten från början och vi får kampsånger som “Låt dom brinna”, I skuggan av palatsen med flera pärlor. Det är argt och, antar jag, ungt. Musiken låter som trallpunken gjorde efter att den mognat lite. Det är flinkt och snabbspelat med bra melodier och medryckande refränger. Godkänt i protokollet där utan tvekan. En stabil punkplatta som bör tilltala alla som någon gång gillat svensk punk. /Magnus Tannergren Ett småskaligt krig by Slaveriet