Heavy Underground

  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

  Jag har alltid gillat Katatonia men ska ärligt erkänna att jag har ett kluvet förhållande till deras musik. Samtidigt som jag uppskattar det mesta de släpper och tycker det är svinbra när jag väl lyssnar, så är det dock långt mellan de gångerna som Katatonias musik faktiskt ljuder från mina högtalare. Varför det är så har jag inget bra svar på då jag faktiskt gillar deras musik och har gjort det ända sedan Dance of december souls släpptes.  Så hur låter då det nya släppet från dessa melankolins förkämpar? Jo, allt är välbekant och som vanligt svinbra, snyggt, välproducerat och vackert. Katatonia har ju verkligen hittat sin nisch och sitt sound de senaste fyra-fem släppen och det avviker de inte nämnvärt från på denna platta.  Jag tycker detta är en stark skiva med många toppar och få dalar. Allt känns så bra när jag hör Katatonia. Alla eventuella problem som finns i världen känns möjliga att lösa, man är inte ensam och allt kommer att ordna sig. Det är oftast den känsla jag får när j

Fagerstas crossoverlegender Kazjurol visar var skåpet ska stå på den här sex spår långa ep:n. Det går snabbt, det är klockrena riff och en knivskarp attack som inte tar några fångar. Risken med sådana här höghastighetsprojektiler är att det blir grötigt men med en ljudbild som fångar upp tyngden som ändå finns här så blir det ändå en bra känsla av dynamik. Men med det sagt så blir det som allra bäst när midtemporiffen, som i introt till "Colonel the Pig", blandas med snabbar partier som Kazjurol kommer till sin fulla rätt. Gitarristen Tban är fortfarande snabbast och Kazjurol visar att thrashen aldrig blir för gammal. 

Örebros crossoverlegender Lowest Creature blev snabbt en av mina personliga favoriter i samband med plattan "Sacrilegious pain" från 2019 som hade en egen tydlig identitet och särart på den svenska undergroundscenen.  Nu utvecklas Lowest Creature åt ett delvis annat håll känns det som på sin nya trespårsdemo. Jag vet att det är demos men jag gillar den lite kargare ljudbilden som nästa får det att låta som Venom eller Bathory stundtals men med en tydligt bevarad thrashnerv. Tempot har dragits ner i en del partier vilket ger extra tyngd men manglet är fortfarande av högsta klass. Det är svårt att inte se fram emot en ny fullängdare när det väl är dags för det.  /Magnus Tannergren 3-Song Promo by LOWEST CREATURE

Signo Rojo är ett nytt band för mig. Dock så har de funnits sedan 2009 och släppt två plattor tidigare. Detta är deras första platta för Majestic Mountain Records. Bandet härstammar från Blekinge och spelar vad jag skulle vilja beskriva som tung och svängig sludge med ena foten i rocken och den andra i stoner. Tänk Baroness kring skivorna "Red" och "Blue", det är en skaplig fingervisning. There was a hole here är på många sätt en helgjuten platta av ett ytterst kompetent band och förtjänar din och alla andras uppmärksamhet. Jag kommer på mig själv med att sitta med ett ständigt leende på läpparna när jag lyssnar igenom den varje gång. För det här är ruggigt bra!  Plattan inleds med första singeln Enough Rope som är mer upptempo och svängig. Efter inledningen så är det bara att hålla i sig för en resa som bjuder på såväl tungung som mer proggiga och psykedeliska inslag. Sångaren Jonas Nilsson har verkligen en röst skapt för sådan här skitig sludge/stoner och jag kan

  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

The Baboon Show spelar punk rock, med just de där melodierna som fastnar i huvudet, som gör att du nynnar på de. Inte på ett irriterande sätt utan på det där feel-good sättet. De har hållit igång sedan 2003, alltså 20 år. Då har de hunnit med att släppa bland annat 10 studio-album samt några samlingsplattor och ep:s. Jag fångade upp bandet första gången runt 2016 då en av medlemmarna i bandet medverkade i en poddintervju, vilket fick mig att börja kolla upp och lyssna in mig på bandet ifråga. The Baboon Show är ett Stockholmsbaserat band som hunnit spela världen över med sin energiska liveshow. Vad menas det då med "gud" i titeln… Ja, det får vi nog inte svar på här. De har i alla fall inte gått å blivit religiösa. Kan vara ironi bakom titeln med glimten i ögat, då The Baboon Show sätter upp sig mot orättvisor och ifrågasätter auktoriteter. Första intrycket av skivan var att de fortsätter sitt koncept med sina ömsom melodiska, tunga och drivande punkdängor på sitt dynamiska s

  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

  Headons är ingalunda några nybörjare i branschen. Sedan 2007 har de levererat punk med den äran och det nya släppet "Hatet" är inget undantag. 13 upproriska spår finns det på skivan och det är fullt ställ från start. Titlar som "Faktaresistent", "Ebba Brun", "Systemkollaps" och "Dö på ditt jobb" vittnar väl om vad det här handlar om. Musikaliskt lutar sig Headons mot arvet från Asta Kask och kanske en del mot lite crustigare punk men alltid med det melodiösa och allsångsvänliga i botten.  Jag gillar när ett band inte krånglar till det utan håller sig till grundkonceptet och Headons gör detta nästintill felfritt och jag kommer på mig själv att nynna på titelspårets refräng redan efter första lyssningen. Det säger väl kanske något om kvaliteten på "Hatet".  /Magnus Tannergren "Hatet" släpptes fysiskt den 6 januari och digitalt blir den tillgänglig den 3 februari.

Svensk sludge och postmetal har länge haft självklara referenspunkter som Cult Of Luna och Breach. Allt som släppts efter dessa två giganters debutsläpp står på gott och ont i skuld till dessa på ett eller annat sätt och 2000-talet bjöd på många andra band i genren som även dessa satt outplånliga intryck på genren.  Men nu kan vi nog skönja ett generationsskifte. Helsingborgarna i Kollaps\e sätter en ny standard i och med sin debutplatta “Phantom center”. Bildat strax innan pandemiåren och med ett par tidigare släpp i bagaget, skrivet och inspelat under isoleringsåren, så har bandet haft tid på sig att i lugn och ro moga och hitta ett uttryck som på många sätt gjuter nytt liv i den här typen av hård musik. Att allting från inspelning till mixning gjorts av bandet själva och det med bravur. Soundet är lika mäktigt som det är kompakt och dynamiskt.  Fullängdaren består dels av ett par spår som släppts tidigare och dels av ett antal nya låtar. Grejen är att de äldre låtarna får ett helt n

Urarta från Malmö brukar få höra att de inte låter som någonting annat och det stämmer nog. Urarta rör sig i de musikaliska trakterna runt punk och L7-alternativrock och det låter riktigt trevligt.   Själva beskriver bandet sig så här: "Vi är fyra kvinnor som spelar musik i gränslandet punk, alternativ rock, postpunk. Vi har vår hemvist i Malmöscenen. Inget annat band i Malmö låter som ni brukar vi få höra och när vi försökte oss på att få skivbolag intresserade av oss så förstod vi att vi hamnar mellan genrer. Vi har aldrig haft det där bandsnacket om vad vi ska spela för musik utan vi vill ta vara på det som uppstår i repan och som träffar vår gemensamma nerv. Vi håller på att karva ut vår egen mark och är öppna för var den processen tar oss." PMS by Urarta

Clouded Mind Records är en liten CD-label i uppstarten. Man har hittills fem släpp av blandad genre (lite rock, doom, noise, elektroniskt). CMR tillverkar CD skivor i helt egen regi utan egentliga krav på ekonomisk vinning.  I nuläget tillverkas 33 ex av varje släpp och ger tio av dem går till bandet/artisten. Enda CMR kräver av banden är artwork till skivan och en adress att skicka skivor till.  Grundidé är att ge band/artister en schysst skiva att skicka till riktiga skivbolag eller sälja på sina gig. CMR hjälper även till med lite promotion i form av reklam, mail och dylikt.  Den 23 januari släpper Clouded Mind Records Kollaps\e fullängdare "Phantom centre". Och Heavy Underground uppmanar alla att besöka webbshopen och kolla in resten av bolagets släpp.  Här hittar du en massa annat på webben om CMR

Projektet ”Unchristian Christian” skapades av Christian Ludvigsson för att få utrymme för hans kärlek till old school death metal och HM2-sound till skillnad från den deathprog han spelar i  ” Eigenstate Zero”. I januari 2020 släpptes fullängdaren ”Year Zero” och nu den 9 december i år kom uppföljaren ”Sulphurfeast”. Att det här projektet är en plattform för Christians kreativa utlopp tydliggörs snabbt för mig som lyssnare.  Generisk HM2-döds som vi hört så många gånger förr blandas friskt med slingor på saxofon och om jag inte är helt fel ute, orgel.  Visst, det finns flera band som har blandat in dessa instrument i sitt skapande men då har det gjorts med snyggare finess.  Helheten blir tyvärr mer en röra än något som jag kommer fortsätta lyssna på. Christians sång/skrik är mestadels riktigt bra och hade jag fått ren och traditionell HM2 serverad på ett Sulphurfeast-fat hade jag varit mer intresserad än vad jag är nu. Det är mycket vilja och idéer som tydligt vill in i det här projekt

Stockholms-ynglingarna i Impurity gör debut med demon ”Forever lifeless”. Det rör sig om den gamla skolan där doomriff a lá Autopsy varvas med kängkomp och grottsång! Ett utmärkt tillägg till den blommande scen av unga thrash/dödsband som sprider sig över hela landet.  Demon finns på streamingtjänster samt kassett genom bandets Instagram. Favoritspår: Forever lifeless /Anton Bryvall