Heavy Underground

Kollaps\e såg till att Popkorn i Helsingborg blev lite tyngre och smutsigare häromsistens när de spelade live. Så här såg det ut:  

Lagom till dess att hösten börjat ta fart så levererar Blodet ett tre spår långt soundtrack till regniga dagar, döda höstlöv och ständig skymning. Inte för att musiken i sig är dyster och svart men mer för att den här typen av musik helt enkelt passar till den här årstiden. I alla fall i i mitt huvud.  Blodet spelar någon sorts postpunk blandat med noiserock och ibland med inslag av ambient psykedelia. De två första spåren är rätt rakt på sak och sätter sig ganska snabbt i örat som utmärkta rocklåtar. Särskilt "She remains" som är fastnar snabbast. Sen har vi avslutande titlespåret "Vision" som ger känslan av mer improvisation och ett meditativt sinnelag där låtstrukturen sakta formas i samma tradition som The Stooges "We will fall" eller varför inte Sonic Youths utflykter i improvisationsrockens utmarker. Är man i rätt sinnesstämning så tas man med på en fantastisk musikalisk resa och inte bara genom det sistnämnda spåret.  Nej, Blodet har mycket att erbj

Om du vill ha koll på ny eller gammal undergroundmusik eller lära dig något om musik eller artister du känner till eller inte känner till så finns det ju ett gäng podcasts förutom Heavy Undergrounds egen som du ska lyssna på.  Döda Katten Allt du inte visste om punk får du lära dig av Yxan som driver Döda Katten podcast. Med ett riktigt punkpatos driver han podden som ett fanzin och intervjuar band som är mer eller mindre kända. Djuplodande intervjuer gjorda med genuin nyfiken het och som alltid ställer frågan "Vad betyder punk för dig?". Nere På Noll Sällan har jag hört en sådan passion för en musikgenre som det finns i Nere På Noll. Danne, Robin och David gräver i varje avsnitt ner sig i en subgenre, ort, band eller person och vänder på alla stenar. Långa avsnitt som lär dig massor om hardcore. Lyssna här Metalpodden Tomasz och Erik är två slitna småbarnspappor som gillar metal. Varje avsnitt har ett tema men även ett snack om livet i allmänhet. Lite som att ha två polare

Actionrocken lever och frodas i Göteborg. Det ser The Drippers till. Här är vad skivbolaget The Sign Records skriver i sitt telegram: Actionrocktrion The Drippers släpper singeln ”Time for some Action”. Göteborgsbandet bjuder på ett kontrollerat kaos bestående av grovmalen sång, distade gitarrer och sporrande trummor. Singeln är det första smakprovet från The Drippers kommande, andra studioalbum. The Drippers bassist och sångare Viktor Skatt förklarar hur singeln kom till: "Det var William som berättade för oss i bilen till Sunlight Studio att han hade en ny låt till plattan. "Kom igen" tänkte jag som gillar förutsägbarhet och planering, här har vi jobbat med låtarna och förproddat i månader, så kommer karln och kläcker detta i bilen till studion. Men vi tog en halvtimme i studion till att öva och sätta ihop den, sen trackade vi. Det visade sig att den hade ett gött sväng och catchig refräng, samt en befallande titel som passade perfekt för att kicka igång albumcykeln. J

Världen Brinner har släppt en ny låt på engelska. "Die or live" är inspelad, mixad och producerad i Soundlabstudios av Mathias Färm och mastrad av ingen mindre än Dan Svanö på Unisound. Högenergisk punk när det är som bäst! Die Or Live by Världen Brinner

  Det är omöjligt att värja sig för Emissary Of Sufferings thrashfärgade death metal. Här finns attityden och brutaliteten från de båda sammansmält till en väldigt trevlig blandning. Här finns också en elegans med melodier som utan att ta eggen av musiken gör Emissary Of Suffering till det bästa du kan lyssna på just nu om du gillar den här typen av musik.  Lyssna på och köp skivan här: Mournful Sights by EMISSARY OF SUFFERING

Vad får två familjefäder att starta var sitt skivbolag och ägna all ledig tid åt att ge ut smal undergroundmusik på vinyl? Jag ställde frågan till Marco Berg på Majestic Mountain Records och Roger Andersson på Suicide Records för att få svar. Samtalet kom att handla om att lära sig driva skivbolag, överleva byråkrati, hitta musik, få hjälp av andra, att hitta det man letar efter, att inte hinna lyssna på alla musik, framtidsdrömmar och mycket mer. Dessutom får du som har ett band lite tips om vad du ska tänka på när du skickar din musik till ett skivbolag.  Här hittar du Majestic Mountain Records och Suicide Records på nätet. Köp allt de ger ut. Och så ses vi här i oktober:

Mass Worship har släppt första smakprovet och titelspåret från kommande fullängdare. Ingen mindre än Barney från Napalm Death gästar. Så här skriver de om släppet: “𝘈𝘴 𝘩𝘶𝘮𝘢𝘯𝘪𝘵𝘺 𝘴𝘱𝘪𝘳𝘢𝘭 𝘵𝘰𝘸𝘢𝘳𝘥𝘴 𝘢𝘯 𝘢𝘣𝘺𝘴𝘴 𝘰𝘧 𝘪𝘵𝘴 𝘰𝘸𝘯 𝘮𝘢𝘬𝘪𝘯𝘨, 𝘸𝘦‘𝘷𝘦 𝘳𝘦𝘢𝘤𝘩𝘦𝘥 𝘢 𝘱𝘰𝘪𝘯𝘵 𝘸𝘩𝘦𝘳𝘦 𝘸𝘦 𝘤𝘢𝘯‘𝘵 𝘴𝘦𝘦𝘮 𝘵𝘰 𝘦𝘯𝘷𝘪𝘴𝘪𝘰𝘯 𝘢𝘯𝘺 𝘢𝘭𝘵𝘦𝘳𝘯𝘢𝘵𝘪𝘷𝘦𝘴 -- 𝘪𝘵‘𝘴 𝘧𝘢𝘳 𝘵𝘰𝘰 𝘭𝘢𝘵𝘦 𝘢𝘯𝘥 𝘧𝘢𝘳 𝘵𝘰𝘰 𝘵𝘦𝘳𝘳𝘪𝘧𝘺𝘪𝘯𝘨 𝘵𝘰 𝘵𝘳𝘺 𝘵𝘰 𝘴𝘵𝘰𝘱 𝘸𝘩𝘢𝘵 𝘸𝘦 𝘩𝘢𝘷𝘦 𝘴𝘵𝘢𝘳𝘵𝘦𝘥, 𝘢𝘯𝘥 𝘸𝘦 𝘢𝘭𝘭 𝘬𝘯𝘰𝘸 𝘦𝘹𝘢𝘤𝘵𝘭𝘺 𝘸𝘩𝘦𝘳𝘦 𝘸𝘦‘𝘳𝘦 𝘩𝘦𝘢𝘥𝘪𝘯𝘨 -- 𝘢 𝘴𝘭𝘰𝘸 𝘢𝘯𝘥 𝘴𝘵𝘦𝘢𝘥𝘺 𝘤𝘰𝘭𝘭𝘢𝘱𝘴𝘦 𝘰𝘧 𝘰𝘶𝘳 𝘧𝘪𝘯𝘢𝘯𝘤𝘪𝘢𝘭, 𝘱𝘰𝘭𝘪𝘵𝘪𝘤𝘢𝘭, 𝘦𝘤𝘰𝘭𝘰𝘨𝘪𝘤𝘢𝘭, 𝘴𝘱𝘪𝘳𝘪𝘵𝘶𝘢𝘭 𝘢𝘯𝘥 𝘤𝘶𝘭𝘵𝘶𝘳𝘢𝘭 𝘸𝘰𝘳𝘭𝘥. ‘𝘗𝘰𝘳𝘵𝘢𝘭 𝘛𝘰𝘮𝘣𝘴’ 𝘴𝘺𝘮𝘣𝘰𝘭𝘪𝘴𝘦𝘴 𝘵𝘩𝘢𝘵 𝘋𝘦𝘢𝘵𝘩 𝘪𝘴 𝘵𝘩𝘦 𝘰𝘯𝘭𝘺 𝘵𝘳𝘶𝘦 𝘸𝘢𝘺 𝘧𝘰𝘳𝘸𝘢𝘳𝘥. 𝘔𝘢𝘴𝘴 𝘞𝘰𝘳𝘴𝘩𝘪𝘱 𝘪𝘴 𝘢𝘯 𝘢𝘵𝘵𝘦𝘮𝘱𝘵 𝘢𝘵 𝘱𝘶𝘵𝘵𝘪𝘯𝘨 𝘵𝘩𝘦 𝘤𝘶𝘳𝘳𝘦

Redo för ett över 16 minuter långt proggrockepos? Second Sun ser till att du får ditt lystmäte när de bjuder på en ny låt. Så här skriver skivbolaget Gaphals om släppet: "Second Sun släpper ”Råtthamn”. Låten är det första Second Sun-släppet där bandets nya medlem Stipen (Dia Psalma, Merciless och Strebers ) medverkar på trummor, och den första nya musiken från bandet sedan 2020 års album ”Kampen Går Vidare”. På den nya låten blandar Second Sun folkmusik-influerade melodier med tidlös rock till vad som kanske är deras mest storslagna skapelse hittills. ”Råtthamn” är ett nästan 17 minuter långt rockepos, där huvudpersonen förvandlas från en utstött och missunnsam själ till en råtta, och hittar gemenskap i den grå och svansprydda massan. Second Sun frontman Jakob Ljungberg kommenterar: ”När vi hade börjat skriva tog det liksom aldrig slut. Gamla idéer som saknat sammanhang fick helt plötsligt mening och när idén om människan som förvandlas till råtta utkristalliserades så var det som

  Det där avsnittet där det dricks kaffe med Esben Willems som banka trummor i Monolord och spelar in musik i Studio Berserk. Vi pratar om musikminnet, studioteknik, bristen på tekniskt kunnande, ljud, trummor, mysighet, pandemin, Monolord och drömmar.  Beklagar att ljudet under samtalet blev lite burkigt.  Jag har följt Monolord sedan starten. Jag intervjuade gitarristen och sångaren Thomas Jäger precis när de hade släppt titelspåret från debuten som singel och jag har intervjuat både basisten Mika Häkki. Det här är andra gången jag och Esben pratas vid.  Det som slår mig när jag har pratat med dem alla tre är deras dedikation till musiken och sitt band. Jag vet inte om de bestämde sig tidigt för att satsa så mycket på Monolord som de gjort eller om det bara har hänt. Kanske är det en kombination av passion och slumpen. Men helt klart så kan man konstatera att Monolords karriär har gått som tåget sedan 2014. Bandet släpper sin femte skiva på sju år i oktober och jag vet inte hur många

Liverpools grindpionjärer Carcass släpper nu sin sjunde fullängdare som följer upp combackplattan “Surgical steel” som kom 2013. Det tog alltså åtta år för bandet att spela in en ny skiva vilket är en anmärkningsvärt lång tid kan tyckas. Orsakerna till detta är helt ointressanta men resultatet är desto mer intressant.  Bandet började ju sin karriär med att spela grindcore på ett sätt få hade hört. Taggtrådiga riff med Jeff Walker gurglandes texter om förruttnelse och anatomi med skivor som hade omslag som såg ut som charkdiskar. Snabbt nådde de ryktbarhet och legendstatus. Men grejen med Carcass är att de aldrig stått still. Från den primitiva grindcoren gick det snabbt frammåt och redan på bandets tredje platta “Necroticism – Descanting the Insalubrious” höjdes ribban musikaliskt och i och med “Heartwork” insåg man vilket tekniskt kompetent band Carcass var. Och många är banden, inte minst två generationer extrem metal här i Sverige, som tagit intryck av bandets alla stadier av utveck

Monolord, de regerande tungviktsmästarna på den svenska undergroundscenen, är tillbaka med en ny låt och en ny skiva. Låten heter The Weary och är det första smakprovet från den kommande plattan "Your time to shine" som släpps på Relapse. Omslaget är episkt och smakprovet vi nu får är klassisk riffdyrkande Monolord. Här är videon: Och här är omslaget till plattan: Och vet man något om Monolord så vet man att det är ett av de hårdast turnerande banden i branschen och nu när pandemin kanske är på väg att mattas av (ta era sprutor!) så planerar bandet för att bege sig ut på både de europeiska och amerikanska vägarna. Här är alla datum:

Dalarna. Gruvor. Fjäll. Trähästar. Knivar. Peace & Love. Kalle Moraeus. Och en massa bra musik. Vi tar en tur genom länet som förknippas med så mycket som vi tycker tillhör den svenska folksjälen och med den dialekt som åtminstone får den här redaktören att vilja flytta dit enbart av det skälet. Men det finns många band som har sin bas där och därför är det på sin plats att ta göra en Bandcampsafari dit för att visa en annan sida av Dalarna. Besvärjelsen  Med en säregen blandning mellan folkmusikdoftande doom och stoner och texter på på både svenska och engelska är det svårt att inte fascineras av Besvärjelsen. Och särskilt inte när bandet har en vokalist som är något utöver det vanliga i Lea Amling Alazam.  Vallmo by Besvärjelsen Parasit  I Falun huserar Parasit som försvar hardcorepunken med bravur. Det är rått och aggressivt som med en skämmande precision triggar alla smärtpunkter som bra punk ska göra.  Samhällets Paria by PARASIT Ett Dödens Maskineri Få band har imponerat p

Nu kan du höra och (naturligtvis) köpa västeråsarna Dead Awakens nya platta "The Princip Legacy". En platta som påminner oss om hur death metal ska låta. Och ämnesvalet handlar naturligtvis om ond bråd död, krig och elände. Du vill inte missa detta.  The Princip Legacy by Dead Awaken

Ett Dödens Maskineri blev tvungna att ställa in sin första spelning pga ett benbrott. Men nu har man delat med sig av sin första demo som kompensation. Gillar du kängpunk med finess så är det här bra grejer. Själva skriver bandet så här om saken: "För att fira att Andreas ligger under kniven just i detta nu, och som ett litet plåster på såret för lördagens inställda spelning på Gruvpunx, så tänkte vi bjuda lite på oss själva.  'Ungdomsfylla och brutna ben' samlar hela vår första demo som The Brigade och två spår från 2010 som spelades in på nytt 2020 för fullängdaren (allt detta snackade vi om i Döda Katten Podcast).  Första demon har sin charm. Då, precis som på andra demon, bestod bandet endast av Daniel och Andreas och eventuella skavanker skyller vi på vår ringa ålder. Ni som kan 'Det svenska hatet' utantill kanske känner igen låten Erase all Diversity. Tre av låtarna är skrivna så tidigt som 95-96 och på en låt är det Andreas som hanterar sången." Det är

Maggot Heart, med bas i Berlin följer upp förra årets “Mercy machine” med tre nya låtar som delvis pekar mot något nytt men samtidigt håller sig troget till grundreceptet. Det inleds med “No song” som är ett av de bästa musikaliska manifest jag hört om vår samtid. Linnea Olsson mässar om allt hon inte är, vad hon är och vad andra inte är och konstaterar att vi gräver efter ben i en tid av post-civilisation över en mäktigt ylande elgitarr och monoton rytmsektion. En storslagen låt som jag lyssnat sönder och samman sedan den kom som första smakprov.  Maggot Heart/Okkultokrati by Maggot Heart Sen fortsätter Maggot Heart in i ett ljudlandskap som påminner väldigt mycket om noise rock och Sonic Youth med “Zero hour day” och “Soulpolice” som har ett betydligt punkigare anslag än både första låten spå den här EP:n och den tidigare fullängdaren. Jag gillar blandningen och nyanserna i Maggot Hearts musik och den utveckling som bandet visar. Mycket bra.  Maggot Heart/Okkultokrati by Maggot Heart

Vill man hålla sig uppdaterad om vad som släpps så finns ju ett antal konton på både Instagram och Facebook att följa men bäst av dem alla är nog Doomed and Gloomed som varje vecka samlar nya skivor i enorma spellistor så att du lätt kan gå genom veckans nya släpp. Det är en bruttolista som ger dig möjlighet att hitta både det ena om du tar dig lite tid att klicka genom listan i jakt på nästa kick. Svenskt och internationell tung undergroundmusik serverat på ett fat för dig att upptäcka.  Följ på Instagram och Facebook så får du listan direkt i ditt sociala flöde varje vecka. Du kan ju börja här med att gå genom den samlade listan för 2021:

  The Brides Of The Black Room släpper sin fullängdare den 1 oktober och nu har det sista smakprovet kommit i form av singeln "Mother, mother". Det är mörk synthpop som kittlar gotiknerven å det grövsta. Heavy Underground gillar ambitiösa och pretentiösa projekt och The Brides Of The Black Room är just det. Allt är väldigt konceptuellt och genomtänkt och musiken matchar det visuella (eller om det är tvärt om) till en spännande helhet. Se själva: Förbeställer plattan gör du här

Ni har alla hört hypen kring senaste plattan från Wormwood. Är den befogad? Svaret är ja. Det finns nog inget som låter så eget och originellt just nu som den melodiösa black metal som Wormwood skapar på "Arkivet".  På något sätt lyckas bandet skapa black metal som inte låter krystad eller överpretentiös utan tar den kraft som finns i genren och omformar den till något riktigt unikt i tonalitet och genomförande. Inslagen av folkmusik ger en genuin känsla av något ockult men ändå väldigt verkligt. Egentligen är jag inte överraskad eftersom att Wormwood alltid hittat nya vägar i sin musik men "Arkivet" blir liksom en bekräftelse på det man redan visste samtidigt som det känns som något helt nytt.  Grymt imponerande. Arkivet by Wormwood

Linköpings maskerade rockhjältar Märvel har släppt en fantastiskt bra singel som det nu finns rörliga bilder till. Så här lyder telegrammet från PR-avdelningen:  "Slasher with a Broken Heart" is the brand new single from MÄRVEL! The song was produced and recorded by MÄRVEL at studio Solskensfabriken, mixed by Robert "Humbucker" Pehrsson and mastered by Magnus Lindberg. Cover art by Mats Engesten. Band photo by Annett Reimer Manhem. Also available as official video, filmed and edited by Johan Jonasson, Pama Studios."

Hösten närmar sig med stormsteg och så även en massa skivsläpp. Här får ni veta vad tre riktiga influencers (fotograferade framför sina skiv- och bokhyllor) i undergroundscenen ser fram emot att höra under den mörkaste av årstider.  Svempa Alveving aka Doomsdaysjesus , Instagramprofil: - Knivad släpper "Insidans Ärrvävnad" via Suicide Records är kvalite rätt igenom och denna skiva värmer den urgamla punkaren inombords. Socialt medvetna texter och med ett musikaliskt driv som ritar om ens musikaliska DNA. Igen. Älskar Knivad! Älskar Suicide Records! Alex Risberg, skribent,  Slavestate.se : -  Jag måste erkänna att jag har pinsamt dålig koll på ny, svensk musik i år. Jag vet inte riktigt vad det kan bero på. Det enda jag kommer på på rak arm är att jag vill att Firebreather ska släppa en ny skiva. Jag vet inte ens om det är aktuellt, men det känns som att det är dags. Om du inte vet vilka Firebreather är så gör du rätt i att omedelbart Spotifya fram deras senaste platta, ”Under

Norna, som frontas av ingen mindre än Tomas Liljedahl känd från bland annat de norrländska legenderna Breach har avslöjat hur bandet låter med ett smakprov i form av låten "The Truther". Detta skedde i samband med en intervju på Veil Of Sound. Låten är en tämligen kompakt och brutal sak så som man gillar det när Tomas sköter det vokala.  Läs intervjun och lyssna på låten här