Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg som matchar sökningen efter 90-talet

Heavy Undergrounds Podcast

Krönikan: Vad fan är grejen med 90-talet?

  Det har hållit på ett tag nu. Ja, egentligen sedan nyårsafton 1999 då vi lämnade det stora 90-talet. Besattheten. Analyserandet. Hyllandet. För det var ju bättre förr. Det vet ju alla. Jag har ju haft turen att på senare år verkligen fått djupdyka i årtiondet som formade så stor del av hela mig som människa och inte minst min musiksmak.  För jag må ha börjat som hockefrilleförsedd hårdrockare på 80-talet men det var under 90-talet som jag utvecklade min musiksmak i samma takt som jag växte som människa så som man gör i 20-årsåldern. Det som hände då bär jag med mig djupt inne i mig själv och det är en sorts nollpunkt.Precis som det är det i många andra i min ålder.  Men jag tror faktiskt att 90-talet har något som senare decennier inte har haft. 1989 föll muren och världen blev en radikalt annorlunda värld helt plötsligt då man till en början trodde att allting skulle ordna sig. En ny öppen och fredligare tillvaro. Vi vet ju att det inte stämde men just där och då kände...

Just One Fix 1990 -1999: en podcast om årtiondet då allting hände

Nu finns alla tio avsnitt av podcasten Just One Fix som gjorts av oss,  Magnus Tannergren och Martin Dunelind, att lyssna på. Vi har båda ett förflutet på Slavestate.se och har i flera år av och till pratat om 90-talets musik med varandra då vi båda dyrkar band som Ministry, Alice In Chains, Peace Love & Pitbulls och musikåret 1994. I podcasten prats det om personliga minnen, nyheter, filmer och TV och naturligtvis om en massa musik. I varje avsnitt listas tio plattor som vi båda anser vara de viktigaste släppen för varje år.   Så nu kan du lyssna på nästan 20 timmar podcast om 90-talet sett ur ett unikt perspektiv. Årtiondet då världen och musiken ändrades på ett sätt som märks än idag. Allt från Seattlerocken, den brittiska vågen, svensk musiks internationella genombrott, Internets revolution för musikindustrin och allting annat som hände då.  Det ha varit en oväntad resa på många sätt för oss båda då det blivit lite mer personligt än vi trodde att det skulle b...

Klassiker: Judas Priest - Painkiller

När slutsignalen för 80-talet ljöd så visade inte hårdrocken så som vi minns den från det gamla årtiondet några direkta tecken på att vara på väg att dö. Än var det några år kvar tills dess att grungemeteoren skulle slå ner och utrota alla dinosaurier från scenen. Men på många sätt var ändå Judas Priest platta “Painkiller” en form av avslutning för hela 80-talshårdrocken. 90-talet var en brytningstid. Det var årtiondet mellan det kalla kriget och kriget mot terrorismen. Det var en tid efter att Berlinmuren hade fallit och en ny värld öppnade sig både rent allmänt och inom musiken. Det var en uppbrottets tid då de gamla kartorna ritades om och nya regler skrevs. Allt som varit fast förflyktigas. Det var en tid som trots ekonomisk kris ändå andas framtid och hopp. Att även ett band som Judas Priest påverkades av detta är inte så konstigt. Prästerskapet hade släppt skivor under de två tidigare årtiondena och varit med och skapade en hel genre. Men tidens tempo påverkade även Judas Priest....

Thurston Moore - Sonic life

  För några år sedan släppte Kim Gordon sin biografi “Girl in a Band: A Memoir” som var en mycket välskriven och intressant bok. Nu kommer exmaken Thurston Moores berättelse av ungefär samma tidsperiod och även om de båda böckerna, precis som makarna, inte hänger ihop med varandra så blir det ju ändå intressant att få en större bild av ett av rockhistoriens intressantaste band Sonic Youth.  Men än mer intressant blir det att läsa om Thurston Moores liv. Från hans ungdom i Connecticut där han upptäcker punk och rockmusik tillsammans med sin kompis Harold, om deras resor i slutet på 70-talet in till New York där de går på spelningar med band som Ramones, Television, Patti Smith och många fler av banden som för alltid förändrade rocken på klubbarna CBGB, Max’s Kansas City och ett antal andra små ställen. Man fascineras över Thurstons redogörelser för allt han sett och hört, människorna han möter och hur det påverkade hans livsval. Och man får en fin bild av hur de här mytoms...

Quicksand & Fireside, Slaktkyrkan, Stockholm 13 oktober 2023 (video)

  Det är en regnig kväll vid Slaktkyrkan i Stockholm när jag anländer. Det är dags att dyrka två av portalbanden för posthardcore eller vad man nu vill kalla genren. 90-talet är också högst närvarande. På flera sätt. Dels för att både Quicksand och Fireside stod på sin absoluta topp under detta årtionde. Dels för att publiken som samlas i Slaktkyrkans stora sal är i åldern 45-55 och består av män i flanellskjorta, keps och skägg. Ingen ungdomsgård direkt. Jag undrar lite elakt varför alla gamla människor ska envisas med att komma in i lokalen och fotografera den tomma scenen för att sen lägga ut på sitt Instakonto där bilden får trängas med en massa andra foton på cykelutrustning, långkok och teambuildingdagar med de andra mellancheferna eller copysnubbarna. Jag suger vidare på min alkoholfria IPA i väntan på att Misha eller Martin ska dyka upp. Det gör de till slut och vi har en trevlig stund där vi diskuterar Kristoffer Åströms sångröst och när vi såg Fireside senast (för min del...

Just One Fix - en personlig resa genom 90-talet

Det började som en serie krönikor på Slavestate.se för ett år sedan, kanske på grund av en begynnande ålderskris. Men eftersom jag älskar ljudmediet mer än text så föddes tanken snart på att göra en poddserie om 90-talet. Och jag visste vem som var perfekt att ha med.  Det var en jäkla tur att Martin tackade ja efter ca en minuts betänketid. Under våren researchade vi, valde låtar och spelade in 24 timmar prat om årtiondet som formade oss. Det hela fick namnet Just One Fix och det var galet kul och lärorikt att göra.  Det blev lika mycket en personlig resa som ett dokument över 90-talet. Jag är sjukt stolt över vad vi gjorde. Tack Martin för att du ställde upp! Lyssna här: www.mixcloud.com/justonefix (tyvärr här just nu pga tjuriga skivbolag). Men här finns en julklapp: https://linktr.ee/Intothevoidpodcast /Magnus

Thurston Moore - Flow Critical Lucidity

Den här skivan fick ta sin tid att smälta. För det känns som om det är musik som är värd just tid. Thurston Moore är ju allom bekant som frontfigur i Sonic Youth och nu mer som allmän kulturprofil när man pratar om alternativ musik. Och efter att ha läst hans biografi “Sonic life” så inser man hur mycket musikhistoria den här mannen är laddad med. Allt från punken på 70-talet till alternativrocken på 90-talet. Thurston var där.  Jag tänker på det när jag lyssnar på “Flow Critical Lucidity”. Här finns allt det här samlat i musikens DNA. Från den extremt finkänsliga popnerven till tung psykedelisk drone. Allt med den där omisskännliga dissonansen som Moore har i allt han gör. Det låter vackert men det finns alltid en skevhet i det.  På många av låtarna på den här skivan har dessutom slagverk som central komponent i ljudbilden vilket ger en jazzig känsla som jag inte hört tidigare. Du hör det i det Allen Ginsbergrusiga öppningsspåret “New in town” och singelsläppet “Rewilding”. D...

Vi måste prata om Neurosis

Det finns få band som jag har haft så lätt att ta till mig samtidigt som det är det är ett av de band som bjudit mig mest motstånd att tycka om. Kanske är det därför jag tycker att de är så bra. 2017 intervjuade jag Neurosis sångare och gitarrist Steve Von Till i en soffa längst bak i deras turnébuss. Han var trött och lite irriterad. En kombination av jetlag och missnöje. Kvällen innan hade bandet spelat på Roskildefestivalen men Steve var inte nöjd.  “We did not get in the zone” sa han.  Neurosis har utåt sett, enligt bandmedlemmarna själva (och troligtvis är det helt sant), handlat om en kollektiv ritual. Ritualen i att samlas och skapa musik tillsammans och ritualen att spela musiken på en scen. De har alltid talat om att musiken kommer till dem och att det inte är någonting de själva styr över egentligen. Som att de styrs av någon sorts högre makt eller kraft. Och har man upplevt bandet live så förstår man nog precis vad de menar. Det är en närmast andlig upplevelse. Neur...

Heavy Underground presenterar: Just One Fix - en "blogg" om 90-talet

Nu lanserar vi Just One Fix - en "blogg" om 90-talet. En sorts premiumblogg och livsstilsblogg för Generation X som vill minnas tider som var bättre och en plats för yngre att upptäcka det sista riktiga årtiondet.  Här har vi samlat diverse skriverier om 90-talsmusik, poddarna Heavy Underground har producerat som handlar om klassiska skivor med Magnus Tannergren och Misha Sedini och band som var stora då.  "Men vänta nu, var inte Just One Fix en podcast det också?" undrar kanske vissa av er. Jo det stämmer och hela den poddserien med Magnus och Martin Dunelind finns också samlad här.  Dessutom hittar du en mäktig spellista på Spotify med 50 timmar musik och en spellista på Youtube med massor av coola videos som gjorde MTV och ZTV så viktiga.  Mer material kommer att läggas till fram över.  Ni hittar "bloggen" här:  https://justonefix90.blogspot.com/ 

Intervju: Hardcoreprofilen Daniel Nätterdal om banden, boken och livet efter podcasten Nere På Noll

Daniel gillar Misfits. Podcasten Nere På Noll är död och begraven. Heavy Undergrounds Örebrokorrespondent Johan Terrac kollade läget med Daniel Nätterdal som var en av medlemmarna i podden som nu ägnar tiden åt en rad andra band och projekt i hardcorens tjänst.  Hej, Daniel, hur är känslan efter att det nu är definitivt att Nere På Noll är ett avslutat kapitel? Kliar det i fingrarna att få podda igen eller känns det befriande? NPN-legenderna David, Daniel & Robin - Jag har varit fullt sysselsatt ändå så jag har knappt hunnit känna några känslor än. Det är både kul att ha tid till andra grejer men också lite sorgligt. När man har lagt 10 år på att bygga upp något som (för engångsskull) varit uppskattat så är det lite waste att kasta bort det. Allt har sin tid och vi gav järnet i 10 år vilket är långt mer än de flesta band. Vi satt även i en situation där vi saknade klippare och ribban för podd ligger mycket högre än den gjorde när vi startade, så vi hade behövt jobba hårdare sam...

DIY är livet: Marcus Ericsson om Quarantined Fanzine, Greetings from Sweden och Manic Ride

 “Greetings from Sweden” är en samling med ny svensk hardcore med 13 band och 18 låtar som nu släpps både digitalt och på vinyl. Mannen bakom projektet heter Marcus Ericsson och har förutom sitt eget band Manic Ride fanzinet Quarantined. Vi ställde några frågor till honom om det hela. Du har ju släppt fem nummer av Quarantined Fanzine. Hur kom du på idén att starta det och varför på papper och inte digitalt som man gör annars idag? – Jag hade gjort en drös med fanzine under 90- och 00-talen. Jag tyckte att alla mina gamla fanzines var alltifrån skämskuddematerial till extremt medelmåttiga. Jag vill inte att det skulle vara min ”fanzinelegacy”. I samma veva kände jag ett sug efter att göra något kreativt. Jag hade två småttingar hemma och kände mig lite distanserad från scenen. Insåg att ett nytt fanzine var den perfekta lösningen. Visste att jag kunde prestera bättre denna gång, jag kunde göra det hemifrån efter barnen somnat och jag skulle få bättre koll på nya band. Jag är kass p...

Musikåret 2024 i nostalgins tidsvirvel

  Jag ska erkänna att det var ett ganska blekt musikår i mina ögon. Jag saknade de där riktiga höjdpunkterna som verkligen grep tag i mig. Kanske är det därför som jag lät mig själv förloras i nostalgins tidsvirvlar.  För det som gjorde mig mest glad i år var gamla band som lät som de gjorde förr och nya band som gjorde ny musik som lät som om den var gammal. Nestor, Hellbutcher, Xion och Charta 77 är några sådana exempel. Jag blir extremt glad att lyssna på alla dessa skivor. De gör det bra och det låter inte trött på något sätt. Det är faktiskt tre riktigt bra skivor. Nestor och Hellbutcher är bra av samma anledning. De gör det som de gör med en övertygelse och de gör det på allvar. Det är inte en tribute till 80-talet utan snarare hårdrock och metal som är gjort med samma passion som banden på 80-talet gjorde den. Det blir på allvar helt enkelt.  Xion spelar thrash metal som om det vore 1987 och med den äran. Jag får samma feeling av “Beetween shadows and gods” som jag...

Krönika: Jag minns inte mycket men jag kommer ihåg allt

Jag minns 90-talet. Eller rättare sagt, jag minns delar av det. För det är länge sedan nu och tidens dimma har slukat många minnen. Kanske var det dimmigt redan när det hände. Och i ärlighetens namn så kanske jag har förträngt en del också.  Men en sak minns jag med tydlighet. Musiken. Jag minns punken och hur det var att inse att det fanns band som speglade det man gick omkring och kände varje dag när man vaknade upp vare sig man hade ett jobb eller inte. För det varierade. 90-talet var på det sättet också. Jobben försvann. Man levde på A-kassa eller deltog i Arbetsförmedlingens projekt. Det var om sådant banden sjöng. Bland annat.  Jag minns bilturerna med en back Norrlands Silver i baksätet till Köping och Smedjan. Jag minns spelningarna. DLK, Sober, The Past, Finkel Rokkers, Coca Carola, Strebers, Dia Psalma. Och Charta 77. Naturligtvis. Alltid Charta 77. Det var ju liksom hemmalaget. De lokala hjältarna. Jag vet inte hur många gånger jag sett dem live. Det minns jag fakti...

Coca Carola - Tigger & Ber (Återutgivning)

Jag föredrar att lyssna på musiken från 90-talet på cd. Det känns liksom mer rätt och äkta. För det var så jag gjorde det back in the days som man säger. Jag har ett slitet exemplar av den här skivan i cd-lådan som spelats på ändlösa fester, bakfulla söndagar och jag såg säkert Coca Carola minst tio gånger när de spelade låtar från den under första halvan av 90-talet.  Så att nu sitta och hålla “Tigger & Ber” i vinylversion i sin hand känns lite överflödigt. Samtidigt gör det mig väldigt glad att den här plattan får nytt liv för det är en fantastisk debut-LP. Coca Carola startades av Curre Sandgren och Mårten Tolander och hade redan innan den här skivan släppt några låtar tillsammans med Norrköpings 23 Till på EP:n “Anabola melodier” redan 1988.  Men 1992 spelades fullängdaren in tillsammans med svensk trallpunks nestor Christian Edgren som hade fullt upp i studion med ett Coca Carola som hade repat väldigt dåligt inför inspelningen och Edgrens vedermödor beskrivs underhål...

Heavy Underground 10 år!

Magnus Tannergren här. Det är jag som gör Heavy Undergrounds podcast.  Idag så är det ganska exakt 10 år sedan jag la upp min första podcast. Då på Mixcloud och egentligen var det ett närradioprogram jag gjorde då som jag helt enkelt konverterade till podcast. 2014 var podcasts fortfarande lite nytt och coolt. Och lite vilda västern där allt var tillåtet och alla gjorde lite som man ville. Men ganska snabbt blev det mer mainstreamformat av det än ljudfanzine.  Tyvärr.   Egentligen hade jag tänkt klippa ihop ett avsnitt med en massa höjdpunkter från de här tio åren. Men när jag började titta på vad som skulle kunna vara med insåg jag ganska snabbt att det skulle bli väldigt mycket jobb. Jag har inte järnkoll, men en snabb överslagsräkning säger att det producerats en bra bit över 700 poddar under de här åren. Det är säkert över 1000 timmar material och runt 500 gjorda intervjuer med band och folk från undergroundscenen. Jag vet inte ens var jag har alla grejer sparade...