Lowest Creature - Witch supreme

Hur följer man upp ett perfekt album? Hur tar man ett kliv uppåt men samtidigt neråt i det mer mörka Fortsätt läsa så ska jag förklara.

År 2023 har Lowest Creature existerat i tio år och ”Witch Supreme” är deras present till oss lyssnare som tack för ett fantastiskt decennium. Eller, jag väljer iallafall att se det så eftersom albumet är väldigt efterlängtat av mig och många andra och lillebror är en total kross!

Hur var det nu med att följa upp ett perfekt album, som i detta fallet är föregångaren ”Sacrilegious Pain” släppt 2019? Jag kan inte ens räkna på mina fingrar, tår, hårstrån hur många gånger jag har lyssnat om och om igen på just den skivan…

Självklart har man då förhoppningar och önskningar om att nästa album ska bli lika bra eller ännu bättre. Dom förhoppningarna infrias helt och hållet kan jag meddela! ”Witch Supreme” kliver på som en naturlig övergång från den mer peppigt fartfyllda förgångaren och känns helt självklar. Bandets sound känner vi igen men man har även klivit ner i mer tyngd samtidigt som det filats ännu mer på riff och mörker. Andra albumet låter och känns så självklart med en energi som jag förväntar mig från Örebros kungar.

När trelåtars promon med ”Conjuring Demons”, ”Done/Dead” och ”W.A.R.G” kom i januari i år började en otrolig pepp växa i mig eftersom Lowest Creature verkligen är några utav mina absoluta favoriter och jag kommer ständigt tillbaka till deras musik.

Grabbarna kan inte göra fel verkar det som.

Så svaret på dom inledande två frågorna är helt enkelt; följ Lowest Creatures recept på hur man gör låtar. Blanda även i brutalt snygg merch med intressanta bandmedlemmar så har ni en given guldklimp och ett starkt bidrag till årets bästa skiva alla kategorier.

/Ylva Sjöstrand

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar. Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse. Att texterna är på svenska gör att musiken

Läs hela artikeln »

Henrik Palm - Nerd Icon

Jag har haft Henrik Palms nya (och tredje) skiva Nerd Icon liggandes på hårddisken i några veckor, men inte hittat tiden att ta mig an den. Men idag hände det, mycket tack vare att katten väckte mig okristligt tidigt och gjorde allt i sin makt för att inte låta mig somna om - och han lyckades. Men det är ju såklart helt ointressant i sammanhanget Heavy Underground i allmänhet, och Henrik Palms nya skiva i synnerhet. Jag tar mig an skivan genom att direkt fastna på introt och spela om det för mig själv flera gånger. Det är ett gott tecken, för introt visar sig sätta stämningen och kontexten för resten av skivan - och jag blir insnärjd direkt. Henrik Palm har skapat organiskt och fylligt universum, samtidigt som det på något sätt är både sprött och skört. Skådeplatsen är någonstans i gränslandet mellan ljus och mörker - där man hela tiden leds mot ljuset, för att plötsligt dras ned mot avgrunden igen. Och det är ett knep som visar sig bli en kontrastrik upptäcksfärd. Genremässigt rör v

Läs hela artikeln »

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023. Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer. Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Läs hela artikeln »

Horndal - Head Hammer Man

Jag har följt Horndal sedan de släppte debutplattan ”Remains” 2019 som jag gillade. På uppföljaren ”Lake Drinker” som släpptes två år senare så hade en rejäl utveckling i rätt riktning skett. Lyckligtvis så hade de hållit fast vid sin tematik kring hembygden och sin prosa kring bruket och arbetarklassen. Musikaliskt så kändes det som att de hade funnit sin riktning, sitt tema och sitt sound. Kort sagt så var uppföljaren många snäpp bättre än debutverket. Nu är det det dock dags för den tredje plattan att släppas och kan en skiva ha en coolare och råare titel än ”Head Hammar Man”? Jag tror fan inte det. Lyriken om arbetarklassens kamp ligger lyckligtvis fast även denna gång. Vi får följa fackledaren Alrik Andersson och hans kamp i en stor strejk som bröt ut 1909. Det hela slutade med att han tvingas emigrera till USA. Skulle det vara så att du vill fördjupa dina kunskaper om det hela efter att han följt Alriks resa genom plattans tio spår så släpps det även en bok med samma titel som

Läs hela artikeln »

Heavy Underground

Leta i den här bloggen

Senaste podcasten