Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg med etiketten thrash metal

Senaste podcasten

Xion - Between shadows and gods

På Krylbo Mangel sommaren 2023 så stod jag helt oförberedd på den totala överkörning som det för mig okända bandet Xion skulle bjuda på. Ut på scen rusar det här gänget med ett självförtroende värdigt ett väletablerat och erfaret band och jag var tvungen att googla hur många skivor de släppt.  Inget visade det sig. Jag fick någon sorts kortslutning i huvudet samtidigt som sångaren Robin Björk la av ytterligare ett falsettskrik och poserade vilt likt en kombination av Bruce Dickinson och Paul Baloff samtidigt som basisten Johan Berg som hade fått av sig skjortan rusade runt scen som vilken Frank Bello som helst.  Det stämde liksom inte att ett band som släppt några låtar digitalt skulle vara så här svinigt bra på scen.  Xion släpper nu äntligen fullängdaren som bjuder på thrash metal med vissa inslag av klassisk heavy metal. En potent kombination och bandet har överfört energin från livescenen till skivan. Det är fruktansvärt snyggt producerat och ekon från klassiska band som Forbidden

Svensk thrash metal 2023

Jag tror att det var 2019 som jag insåg att det fanns en ny våg av svensk thrash metal i vardande och den där vågen har sedan dess bara vuxit hela tiden. 2023 är inget undantag. Och det fina är att det är en bra blandning på gamla veteraner och unga förmågor som nu släpper skivor av hög kvalitet. Ibland känns det som om året är 1987 och inte 2023.  Vi kan väl börja med att två gamla rävar i branschen släppt ny musik i år. Fagerstas Kazjurol har ju varit återaktiverade ett tag och EP:n “Rage ´87” är precis sådär svinbra som man vill att det ska vara när man lyssnar på crossoverthrash. Det har ju tagit ett tag för dem att värka fram den här plattan men jag hoppas att det inte dröjer lika länge innan en ny fullängdare kan se dagens ljus.  Förra året gjorde jag en serie poddar med gamla svenska thrashband och naturligtvis var Mezzrow med. Tajmingen var perfekt för det visade sig att bandet var på gång med att återutge deras enda fullängdare “Then came the killing” från 1990. Dessutom var d

Eternal Evil - The gates beyond mortality

Svensk thrash metal lever och frodas. Det roliga är att det är en blandning av stilar och generationer som möts på den svenska thrashscenen. Vi har återupplivade veteranerna Mezzrow och trotjänaren Tyranex som blandas med yngre förmågor som Lower Creature och så Eternal Evil. Alla har släppt svinbra plattor i år.  Sistnämnda Eternal Evil levererar här ett opus som bör tillfredsställa alla som bär patronbälten och basketsneakers. Bandet vrider tillbaka klockan till 1984 eller 1985 där thrashens tempo bestämdes av Slayer och gränsade mot speed metal. Det låter ungt och hungrigt och jag ler mest hela tiden när det tuggas på i ett rasande tempo.  Men här finns också en dynamik där det snabba och vassa blandas med tyngre partier som ger skivan en fin variation under de 41 minuter moshextasen varar. Allra bäst är dock Eternal Evil när det vrider upp alla ventiler på fullt och manglar på i full hastighet. Då är de fan oslagbara i sitt gebit idag.  /Magnus Tannergren The Gates Beyond Mortali

Lowest Creature - Witch supreme

Hur följer man upp ett perfekt album? Hur tar man ett kliv uppåt men samtidigt neråt i det mer mörka Fortsätt läsa så ska jag förklara. År 2023 har Lowest Creature existerat i tio år och ”Witch Supreme” är deras present till oss lyssnare som tack för ett fantastiskt decennium. Eller, jag väljer iallafall att se det  så eftersom albumet är väldigt efterlängtat av mig och många andra och lillebror är en total kross! Hur var det nu med att följa upp ett perfekt album, som i detta fallet är föregångaren ”Sacrilegious Pain” släppt 2019? Jag kan inte ens räkna på mina fingrar, tår, hårstrån hur många gånger jag har lyssnat om och om igen på just den skivan… Självklart har man då förhoppningar och önskningar om att nästa album ska bli lika bra eller ännu bättre. Dom förhoppningarna infrias helt och hållet kan jag meddela! ”Witch Supreme” kliver på som en naturlig övergång från den mer peppigt fartfyllda förgångaren och känns helt självklar. Bandets sound känner vi igen men man har även klivit

Man.Machine.Industry - Eschaton II - Judgment Day

  Berget Bergmans tredelade projekt fortsätter och uppföljaren till utmärkta "Eschaton I. Reckoning Day" är samma blanding av thrash metal och klassisk heavy metal utförd på samma i det närmaste perfekta sätt. Man.Machine. Industry låter idag som ett hårdrockigare Megadeth vilket inte är ett dåligt omdöme utan snarare tvärtom.  Jag uppskattar de starka refrängerna, det ogenerade hyllandet av en tid då allting inte var så krångligt och musiken bara skulle vara hård och tuff. För det är precis vad det här är. Allt genomfört med precision och en klockren ljudbild där allting hörs i en perfekt balans. Pilsnabba riff, mullrande bas och smattrande trummor.  Livet behöver inte vara svårare än så.  /Magnus Tannergren

Återbesöket: The Haunted - rEVOLVEr

När The Haunted för 19 år sedan välkomnade tillbaka Peter Dolving till mikrofonen var det i alla fall för mig en efterlängtad comeback som jag väntat på sedan debuten som han sjöng på. Han har en viss nerv som ingen annan sångare i branschen har. En unik röst och personlighet som gav The Haunted en helt annan dynamik än vad de haft på de två föregående plattorna med Marco Aro. I och med Dolvings återkomst så tog även bandet The Haunted ett stort steg framåt musikaliskt så titelns lek med bokstäver är rätt talande.  “rEVOLVEr” bjuder på stenhård modern thrash metal i botten som har ett påtagligt punkigt anslag som förstärks av texterna som handlar om yttre och inre strider och uppror. Konfrontationerna i “No compromise”, “Sabotage” och “All against all” är soundtrack till upplopp och kravaller. Andra spår som “Abysmal”, “My shadow” och “Burnt to a shell” är ångestridna betraktelser av en trasig själ. Musiken matchar perfekt sinnesstämningen i alla låtar och Jensens och Anders Björlers g

Vigil - Demo ´23

  Från Richmond, Virginia kommer Vigil som levererar thrash metal i den högre skolan på sin fyraspårsdemo som finns ute nu. Gillar du Nuclear Assault, Slayer och Scarilige så är det här något för dig att upptäcka.  Främst gillar jag råheten i både gitarrljud och sång. Sången är alltid viktig för mig när det kommer till thrash. Den ska inte growla vilket ofta händer. Det behöver man inte göra för att det ska låta brutalt. Och här får ni den perfekta balansen. Låtarna är perfekt avskalade från slagg och onödiga finesser och har bara det som verkligen räknas kvar. Inget tjafs liksom. Och så vill jag ha min thrash metal.  /Magnus Tannergren DEMO '23 by Vigil

Recension: Hostilia - Atomic thunder

Thrash metal är genren som vägrar att dö trots att den ibland har fört en tämligen undanskymd tillvaro. Men den har alltid levt kvar i underjorden och det gror i den svenska thrashscenen. De senaste åren har ett gäng nya unga hungriga band som älskar patronbälten och basketkängor dykt upp och som håller hög kvalitet. Hostilia från Göteborg är inget undantag.  Bandet består av William Lindeblad (gitarr), Albert Lindeblad (trummor) och Gabriel Sepúlveda (bas). På den här EP:n hörs Samuel Alnesten Alvarez på sång men i dagsläget är faktiskt just positionen som sångare ledig i bandet. På “Atomic thunder” presenterar sig hur som helst Hostilia på bästa sätt. Med thrash som är tydligt influerad av Bay Area-band i allmänhet där kanske känslan från Testaments första plattor är tydligast. Själva nämner bandet själva andra giganter som Exodus och Heathen.  Musikaliskt är det här vattentät thrash metal. Musikmässigt sitter det ihop snortajt och jag är grymt imponerad. Redan i titelspåret som inle

Avslyssnat: Mezzrow - Summon thy demons

Det är 33 år sedan Mezzrows senaste, och hittills enda, skiva “Then came the killing” gavs ut. Den kom precis i slutfasen av thrashens storhetstid vilket är lite synd för av de band som spelade thrash metal i Sverige på den tiden var Mezzrow ett av de mer kompetenta. Med sin Bay Area-influerade thrash som hämtade kraften från band som Testament, Forbidden och Heathen så hade nog Mezzrow framtiden för sig egentligen om de hade släppt skivan något år tidigare.  Så att nu år 2023 sitta här med en splitter ny Mezzrowplatta känns rätt bra. Särskilt eftersom skivan “Summon thy demons” tar vid där föregångaren slutade fast med en uppdaterad ljudbild naturligtvis och ett modernt anslag. Men i botten hörs samma influenser och bandet återanvänder på ett elegant sätt känslan från thrashens guldår utan att det känns enbart som en nostalgitripp.  Låtarna på den här skivan är en mäktig samling. Här ryms både det hårda riffandet och de melodiska refrängerna vilket gör att helheten känns lättillgängli

Avlyssnat: Morphetik - Proclamation of war (Thrash Metal)

Uppsala har ju en fin tradition av hårdare metal inte bara på grund av band som Watain och Misery Loves Co utan i min bok snarare för thrashlegender som Midas Touch. Och det är den traditionen som Morphetik försvarar med den äran på sin andra fullängdare.  För här bjuds det på riktigt kompetent thrash metal i samma skola som 80-talet bjöd på i Europa och främst i Västtyskland. Det ekar av Kreator på de tio spåren vilket bara kan ses som positivt. Jag har noterat att just den här ådran av thrash är stark just nu bland yngre svenska band vilket är befriande med tanke på att många har tittat mot den amerikanska västkusten historiskt sett.  Men här är det med andra ord fullt ställ från start till slut med riktigt ilsken thrash metal där riffen är rakbladsvassa och tempot är högt. En kritisk punkt i all bra thrash är sången som i modern tid mer har gemensamt med death metal än heavy metal vilket jag inte riktigt gillar. Vokalisten Julian Bellenox balanserar dock exakt på gränsen och gör sit

Se och hör Kazjurol spela en ny låt (video)

  Fagerstas crossoverstolthet Kazjurol spelade på The Abyss i Göteborg den 26 mars och levererade då en ny låt från kommande släpp. Lite oklart vad titeln på den var men bra är den hur som helst. 

New Wave Of Swedish Thrash Metal 2012-2022 (spellista)

  Svensk thrash metal lever och har hälsan. Det visar en snabb research på Metal Archives. Så för att hedra att arvet från den första svenska vågen thrash metal som vi berättat om i Stagedive To Hell så har Heavy Underground gjort en spellista med de band vi hittat på Spotify och kallat den New Wave Of Swedish Thrash Metal.  Mosh!

Ny svensk thrash metal: Sarcator

  Sarcator har seglat upp som ett av de mest lovande thrashbanden i Sverige inte minst efter den sjävbetitlade skivan som släpptes 2020. Lägg därtill att bandet skapat sig ett rykte som ett utmärkt liveband. Just nu är Sarcator i studion och spelar in en ny skiva. Sarcator by SARCATOR

Ny svensk thrash metal: Eternal Evil

  Eternal Evil från Stockholm har grävt djupt i pappas skivsamling och hittat de tidiga plattorna med Slayer, Metallica och Possessed. Det är obortsat, uppkäftigt och slirar i produktionen men har hjärtat på rätt ställe. Arvet från den tidiga svenska thrashen och amerikanske västkusten hörs tydligt på " The Warriors Awakening Brings the Unholy Slaughter" som släpptes i slutet på 2021. The Warriors Awakening Brings the Unholy Slaughter by Eternal Evil Eternal Evil live november 2021:

Podcastpremiär: Stagedive To Hell

Jag gillade hårdrock från det ögonblick Dee Snider skrek “I wanna rock” för första gången i svensk TV. Det var 1984. Sen följde de klassiska banden som Kiss, Iron Maiden, Helix, Judas Priest, Ozzy och så vidare. Tills en dag 1986 då en kompis i skolan stack åt mig en kassett med Metallicas ep “Creeping death”.  Sedan det ögonblicket har jag älskat thrash metal. Snabbt upptäckte jag band som Anthrax, Testament, Sacred Reich, Exodus, Slayer och Kreator via tacklistorna på skivorna. Och vi får inte glömma Metal Church, Overkill, Znowhite och många andra. De flesta av de här banden hörde jag för första gången på Sveriges Radios klassiska hårdrocksprogram Rockbox. Pär Fontander spelade alla dessa band, intervjuade Tom Araya, Lars Ulrich och några till från de här stora banden som inte var särskilt stora då.  Det var nog också på Rockbox som jag hörde svenska thrashband för första gången. Ofta som demos som banden själva skickat in. Mezzrow, Damien och Maninnya Blade hörde jag nog där. Kansk

Video: Se Morbid Breath begå livedebut

Old school-thrasharna i Morbid Breath begick livedebut på Fredagsmangel i Jakobsberg tillsammans med crossovergenierna Lowest Creature den 13 augusti. Av videobeviset nedan verkar det har gått bra vilket också vittnen på plats har intygat.  Den utmärkta debuten "In the hand of the reaper" kan du köpa digitalt här: In the Hand of the Reaper by Morbid Breath

Video: Methane deklarerar kaos

  Svensk/amerikanska thrashplutonen Methane levererar det andra smakprovet från kommande skivan "Kill it with fire". Spåret heter "Declare chaos" och är finfina riff som kittlar thrashnerven. 

Lite thrash och lite döds med Emissary Of Suffering

Emissary Of Suffering är ett nytt projekt med folk från bland annat Obstruktion med flera. Det första smakprovet är en cover på Propagandhis "This is your Life"- Lite thrash. Lite döds. Lite rens.  This is Your Life (Propagandhi Cover) by Emissary of Suffering

Video: Anthrax 40 år

Anthrax fyller 40 år och firar det med en dokumentärserie på sin Youtubekanal. Här pratar bandet om hela sin historia och det är intressant att höra både bandets förste sångare Neil Turbin och basist Dan Lilker prata om de tidiga åren. Och här finns mycket annat också du inte får missa. 

Recension: Morbid Breath - In the hand of the reaper (Redefining Darkness Records)

Är du ett fan av thrash metal av den riktigt gamla skolan och som befinner sig i skymningslandet mellan thrash- och death metal där natthimlens bleka stjärnor heter Possessed eller Repulsion eller för den del Venom är Morbid Breath något för dig. Strängnäsbandet levererar fem spår som är en orgie i referenser till det ovanstående men som också bekvämt lutar sig mot genrens riktigt stora. Här hörs ekon av både tidig Metallica och framförallt Slayer. Det är riktigt trevligt med andra ord. Med smittsamma riff och en ljudbild som är skitig och opolerad så bjuder debuten på en riktig ockult moshfest. Det hela är kompetent framfört av kvartetten som skickligt undviker att låta som karbonkopior av sina förebilder utan istället äger sin musik helt och fullt. Det är en konst i sig. In the Hand of the Reaper by Morbid Breath