Podcastpremiär: Stagedive To Hell

Jag gillade hårdrock från det ögonblick Dee Snider skrek “I wanna rock” för första gången i svensk TV. Det var 1984. Sen följde de klassiska banden som Kiss, Iron Maiden, Helix, Judas Priest, Ozzy och så vidare. Tills en dag 1986 då en kompis i skolan stack åt mig en kassett med Metallicas ep “Creeping death”.

Sedan det ögonblicket har jag älskat thrash metal. Snabbt upptäckte jag band som Anthrax, Testament, Sacred Reich, Exodus, Slayer och Kreator via tacklistorna på skivorna. Och vi får inte glömma Metal Church, Overkill, Znowhite och många andra. De flesta av de här banden hörde jag för första gången på Sveriges Radios klassiska hårdrocksprogram Rockbox. Pär Fontander spelade alla dessa band, intervjuade Tom Araya, Lars Ulrich och några till från de här stora banden som inte var särskilt stora då.

Det var nog också på Rockbox som jag hörde svenska thrashband för första gången. Ofta som demos som banden själva skickat in. Mezzrow, Damien och Maninnya Blade hörde jag nog där. Kanske också Midas Touch. Minnet sviker. Och snart insåg jag att det även fanns thrashband i närheten. I grannbyn Surahammar fanns Tribulation och lite längre norr ut i Fagersta så härjade Kazjurol.

Fagersta ja. Där hade vi Rockborgen dit många av thrash metals nu mer legendariska band spelat. Forbidden, Sacred Reich, Kreator, Sepultura ja listan kan göras lång. Det var märkliga tider där mellan åren 1986/87 till tidigt 90-tal.

Men just svensk thrash metal blev aldrig särskilt stor som scen. Den hann aldrig växa till sig riktigt trots att det fanns väldigt många bra band både på demostadiet och som fick ge ut skivor. Förklaringen finns nog att hitta i death metal dit många inklusive thrashfolket drogs runt 1990. And the rest is history och den vänstra handens väg blev också vägen in i en viss glömska för svensk thrash.

Men det ska vi förhoppningsvis råda bot på nu. För i den här poddserien som jag kallat Stagedive To Hell, ska jag prata med några av thrashbanden, folket runt om dem om den svenska thrashscenen. Hur såg den ut? Vilka var de som drev på? Var kom den ifrån och vad hände sen?

Del 1: Tribulation från Surahammar

Magnus Forsberg från Tribulation 2022

Först ut är Tribulation som kommer från bruksorten Surahammar i Västmanland som är i närheten av den här poddens hemtrakter. Tribulation beståend av Steven (gitarr), Hojas (bas), Forsberg (trummor) och Tossa (sång och gitarr). Bandet blev lokala hjältar när de landade ett skivkontrakt med Black Mark, bolaget som mest är känt för att ha släppt Bathorys skivor. I ryggen hade bandet en rad demos som bjöd på thrash metal med inslag av både hardcore och punk.

I det här poddavsnittet möter vi bandets trummis Magnus Forsberg som idag spelar i band som Puffball och Bombs Of Hades i en replokal i Västerås som här berättar om Tribulations historia och sin upplevelse av den svenska thrashen.

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar. Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse. Att texterna är på svenska gör att musiken

Läs »

Strevellna - Revoldom

När Strevellna plötsligt dök upp förra året med skivan “Aldrigheten” så var det en mindre chock. Hela grejen var omgärdad av lite mystik och insvept i dunkel men musiken var hämtad från hela min uppväxt som hårdrockare. Just mystiken gjorde det ju väldigt intressant i början och frågan var ju om samma magi kunde uppstå igen på en uppföljare. Nu har vi svaret och det är att ja, det kan det. Ska man enkelt beskriva “Revoldom” så skulle det väl vara att det är mer av samma sak men mognare. Mognare i betydelse att det hela känns lite mer fokuserat och lite mer på allvar. Där debuten var en palett och hyllning av influenser från olika genrer så är uppföljaren musikaliskt mer sammanhållen och komplett. På en direkt fråga till bandets huvudman Magnus Larnhed om hur det här låter svarade han “Som Dios första två skivor”. Det är faktiskt inte en dålig beskrivning. För här frodas det bästa från 80-talets hårdrock med stundtals lite hårdare thrashinslag. Allt med en snygg ljudbild och väldigt k

Läs »

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023. Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer. Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Läs »

Nerverna - Hållplats Norr + en intervju med Peter Hirseland

Nerverna kommer från Hälsingland och spelar någon slags postpunk eller posthardcore. En sjutummare och en splitkassett har de tidigare släppt så detta är första fullängdaren. Att med ord försöka förklara hur Nerverna låter är inte helt lätt men om jag säger lite småskev punkrock så kan det kanske ge en hint om vilka trakter vi rör oss i. Jag ska börja med att säga att för min del så var det verkligen inte någon omedelbar kärlek när jag först lyssnade igenom ”Hållplats Norr”. Dock så fanns det något som stannade kvar hos mig efter första genomlysningen. Jag var helt enkelt tvungen att återvända till Nervernas värld igen och det var då som ljuv musik uppstod. Musik kan ju väcka känslor och det är just det som ”Hållplats Norr” gör hos mig. Under tiden man lyssnar igenom plattan så hinner de flesta känslor vandra förbi. Vissa stannar kvar ett längre tag och andra fladdrar snabbt förbi. Det finns någonting kraftfullt, primalt och genuint i Nervernas musik som gör att man stannar upp och ver

Läs »

Heavy Underground

Leta i den här bloggen

Senaste podcasten