Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Ur arkivet: Intervju med Henry Rollins



- Jag tycker att all musik borde bli stulen. Till slut hittar du förhoppningsvis något som du gillar och då köper du skivan så att bandet kan göra en ny platta och kanske få betalt så att de har råd att äta. Det är bättre att musiken hörs än inte hörs.

Runt 2007 gjorde jag den här intervjun med Henry Rollins via e-post. Jag blev förvånad över att han svarade. han tog uppgiften på allvar hur som helst tycker jag givet formatet. 

Du driver ditt förlag 2.13.61, du har en lång och framgångsrik musikkarriär, du gör spoken word och nu har du en egen TV-show. Hur många projekt kan du ha samtidigt utan att ditt huvud går i småbitar?

- Jag har duktig personal anställd på förlaget så jag kan jobba där regelbundet men inte hysteriskt mycket. Nog försummar jag saker för jobbet. Det är ju det jag gör mest hela tiden men det är så jag får saker gjorda.

Förra året hade du ett eget filmprogram som hette ”Henrys filmcorner”. Under våren kommer ”The Henry Rollins Show”. Hur hamnade du i TV-världen och försöker du att bli en tatuerad Oprah för punkrockgenerationen?

- De gav mig ett väldigt bra erbjudande från TV-bolaget så det är anledningen att jag hamnade där. Svaret på din andra fråga är: nej!

Hur kommer det sig att du började med spoken word? Vad är det som får dig att ställa dig på en scen i tre timmar och prata?

- Hur kommer det sig att du gör sådana här intervjuer? Eller vänta, svara inte ha ha. Jag började med spoken word för 23 år sedan när jag värmde upp för en del poeter. Om jag inte gillade det så skulle jag ju inte göra det ännu. Det är fortfarande lika kul att vara ute och berätta historier för folk. Jag ser fram emot det varje gång.

Jag pratade med Danko Jones som också gör spoken word. Han sa att han var mycket inspirerad av dig. Hur ser du på att många i den yngre generationen idag betraktar dig en ”idol” eller förebild?

- Jag tror inte att jag är någon generations ”idol” eller förebild.

Eh, nähä. Men det tidiga 80-talet var ju en intressant tid med många lysande punk- och hardcoregrupper som Black Flag, The Misfits och Dead Kennedys. Vad var det som gjorde dessa grupper och denna rörelse så stor?

- Det går att härleda till en enda orsak: det var väldigt bra band.

Du och Dead Kennedys förre frontman Jello Biafra har haft liknande karriärer…

- Jello är en bra kille. Han slåss för en god sak och han vet vad han pratar om.

Har du tid över för musiken nu förtiden? Stör det dig att folk ibland jämför allt du gjort solo med det du gjorde i Black Flag?

- Jag jobbar alltid med ny musik. Men att folk skulle jämföra det nya med det jag gjorde i Black Flag tror jag inte på. Inte vad jag vet i alla fall. Bra försök ha ha…

Internet har ju förändrat förutsättningarna för musiken. I Sverige har vi en lag som gör det kriminellt att ladda ner musik utan upphovsmannens tillstånd. Vad har du för åsikter i den här frågan?

- Jag tycker att all musik borde bli stulen. Till slut hittar du förhoppningsvis något som du gillar och då köper du skivan så att bandet kan göra en ny platta och kanske få betalt så att de har råd att äta. Det är bättre att musiken hörs än inte hörs. Band är rätt vana vid att bli blåsta av alla inklusive sina fans. Förövrigt tror jag inte att de märker något eftersom det förmodligen är fullt upptagna med att bli avsugna av sina kompisars flickvänner. Det är en del av hela grejen liksom.

Har du några råd till unga människor som har en massa kreativitet som de inte vet var de saka kanalisera?

- Jag skulle utnyttja teknologin. Du kan göra musik och film billigt med den teknik som finns tillgänglig idag. Det gör det möjligt för folk att göra sina röster hörda på ett sätt som inte var möjligt förut. Det skulle vara bra om unga killar och tjejer kunde fatta vilka verktyg som finns där ute och utnyttja dem.

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Ett Dödens Maskineri - Kulturkriget (enligt Anders Bergström)

Då var den alltså här, uppföljaren till ”Det Svenska Hatet” som slog ner som en bomb i punksverige och blåste nytt liv i genren. Jag skulle ljuga om jag påstår att jag inte var lite nervös när jag slog på ”Kulturkriget” och satt mig ner för att lyssna igenom den för första gången.  För det är liksom ingen lätt uppgift att följa upp en platta i den kaliber som debutverket faktiskt är. Kollegan Svempa Alvevig skrev på sociala medier ”En platta så bra att man har två ex i vinylhyllan” om Ett Dödens Maskineris debut. Jag håller fullständigt med om det då det står två ex i min hylla också.  Dock så tar det inte ens 30 sekunder in i plattans första spår ”Vapen och ammunition” för att man ska inse att att den oro man först hade var totalt ogrundad. Med sylvassa texter om samhällets orättvisor och brunhögerns framfart i den Svenska politiken sätter Ett Dödens Maskineri fingret på många problem i dagens samhälle. De står dock alltid stolta på den lilla människans sida och viker inte en tum. Mus

Slôdder - A Mind Designed To Destroy Beautiful Things

Slôdder bildades i Karlstad 2017 och spelar det man brukar kalla sluge, vad nu det är egentligen. Långsam tung punk med inslag av hardcore och en gnutta metal kanske. De har en fullängdare och två ep´s i bagaget sedan tidigare. Värt att nämna är att den första och självbetitlade fullängdaren släpptes fysiskt på det stenhårda formatet kassett. Vem gillar liksom inte det. Den finns också digitalt att streama för de av er som lever era liv utan kassettbandspelare.  Ibland händer det att det dyker upp en platta som liksom gör lite ont att lyssna på. Jag menar det på det mest positiva sättet som möjligt. Man känner att här finns en ärlighet och en genuinitet. Den sorgligt bortgångne regissören Bo Widerberg beskrev det som ”Ett stycke liv” vilket känns väldigt passande. ”A Mind Designed To Destroy BeautifulnThings” är en sådan skiva. Känslorna jag får när jag lyssnar på denna platta rör sig kring livets och samhällets mörka vrår och avigsidor. Det är argt och mörkt och väldigt kompromisslöst

Intensiven och Vånna Inget på Pönkfest vol 3 i Sundsvall 4 november 2023

Veckan som denna punkfest skulle gå av stapeln inleddes inget vidare för undertecknad. Förkylning med tillhörande feber slog till under onsdagen. Det kändes som att festen var i fara att utebli. Skulle jag missa sista chansen att se Vånna Inget? Fredagen kom och jag var visserligen förkyld men iallafall någorlunda feberfri. Ett covidtest visade dessutom negativt. Skönt tänkte jag. Fan det finns nog chans att det blir pönkfest imorgon.  Lördag kväll och med 1g Alvedon innanför västen sitter jag trots allt på den endast 30 minuter försenade bussen på väg in till Sundsvall. Målet med resan är att se Vånna Ingets avskedsspelning. Det är nog vad denna krassliga gubbkropp klarar av tänker jag. Som bonus spelar ju Intensiven innan också. Perkele och Trubbel får se sig besegrade av min mancold denna gång tyvärr.  Intensiven Intensiven bjuder på en bra spelning trots det teknikstrul som inleder andra låten. Hela scenen blir ljudlös och publiken kan bara höra trummorna. Men tack vara ett snabbt