Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV

Ur arkivet: Intervju med Henry Rollins



- Jag tycker att all musik borde bli stulen. Till slut hittar du förhoppningsvis något som du gillar och då köper du skivan så att bandet kan göra en ny platta och kanske få betalt så att de har råd att äta. Det är bättre att musiken hörs än inte hörs.

Runt 2007 gjorde jag den här intervjun med Henry Rollins via e-post. Jag blev förvånad över att han svarade. han tog uppgiften på allvar hur som helst tycker jag givet formatet. 

Du driver ditt förlag 2.13.61, du har en lång och framgångsrik musikkarriär, du gör spoken word och nu har du en egen TV-show. Hur många projekt kan du ha samtidigt utan att ditt huvud går i småbitar?

- Jag har duktig personal anställd på förlaget så jag kan jobba där regelbundet men inte hysteriskt mycket. Nog försummar jag saker för jobbet. Det är ju det jag gör mest hela tiden men det är så jag får saker gjorda.

Förra året hade du ett eget filmprogram som hette ”Henrys filmcorner”. Under våren kommer ”The Henry Rollins Show”. Hur hamnade du i TV-världen och försöker du att bli en tatuerad Oprah för punkrockgenerationen?

- De gav mig ett väldigt bra erbjudande från TV-bolaget så det är anledningen att jag hamnade där. Svaret på din andra fråga är: nej!

Hur kommer det sig att du började med spoken word? Vad är det som får dig att ställa dig på en scen i tre timmar och prata?

- Hur kommer det sig att du gör sådana här intervjuer? Eller vänta, svara inte ha ha. Jag började med spoken word för 23 år sedan när jag värmde upp för en del poeter. Om jag inte gillade det så skulle jag ju inte göra det ännu. Det är fortfarande lika kul att vara ute och berätta historier för folk. Jag ser fram emot det varje gång.

Jag pratade med Danko Jones som också gör spoken word. Han sa att han var mycket inspirerad av dig. Hur ser du på att många i den yngre generationen idag betraktar dig en ”idol” eller förebild?

- Jag tror inte att jag är någon generations ”idol” eller förebild.

Eh, nähä. Men det tidiga 80-talet var ju en intressant tid med många lysande punk- och hardcoregrupper som Black Flag, The Misfits och Dead Kennedys. Vad var det som gjorde dessa grupper och denna rörelse så stor?

- Det går att härleda till en enda orsak: det var väldigt bra band.

Du och Dead Kennedys förre frontman Jello Biafra har haft liknande karriärer…

- Jello är en bra kille. Han slåss för en god sak och han vet vad han pratar om.

Har du tid över för musiken nu förtiden? Stör det dig att folk ibland jämför allt du gjort solo med det du gjorde i Black Flag?

- Jag jobbar alltid med ny musik. Men att folk skulle jämföra det nya med det jag gjorde i Black Flag tror jag inte på. Inte vad jag vet i alla fall. Bra försök ha ha…

Internet har ju förändrat förutsättningarna för musiken. I Sverige har vi en lag som gör det kriminellt att ladda ner musik utan upphovsmannens tillstånd. Vad har du för åsikter i den här frågan?

- Jag tycker att all musik borde bli stulen. Till slut hittar du förhoppningsvis något som du gillar och då köper du skivan så att bandet kan göra en ny platta och kanske få betalt så att de har råd att äta. Det är bättre att musiken hörs än inte hörs. Band är rätt vana vid att bli blåsta av alla inklusive sina fans. Förövrigt tror jag inte att de märker något eftersom det förmodligen är fullt upptagna med att bli avsugna av sina kompisars flickvänner. Det är en del av hela grejen liksom.

Har du några råd till unga människor som har en massa kreativitet som de inte vet var de saka kanalisera?

- Jag skulle utnyttja teknologin. Du kan göra musik och film billigt med den teknik som finns tillgänglig idag. Det gör det möjligt för folk att göra sina röster hörda på ett sätt som inte var möjligt förut. Det skulle vara bra om unga killar och tjejer kunde fatta vilka verktyg som finns där ute och utnyttja dem.

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Två sjuor från Flyktsoda Records

Deny - Call of the void Gefyr/Rat Cage - Split   Ni som gillar er crust och käng vet ju förmodligen att en av förra årets absolut bästa plattor var ”Wildfire” med Törebodas Deny. Undertecknad recenserade den här på Heavy Underground och den fanns högt upp på förra årets årsbästalista.   Så det är ju med stor glädje jag ser att en ny ep med Deny släpps. Fyra spår med harmonisk underbar d-takt med snortuffa melodier som rätt omgående får kängnäven att lyftas är vad denna ep bjuder på.  Titelspåret som inleder a-sidan är nog favoriten och de inledande raderna lyder: ”I am choking myself. Bye some more. Fighting the commercial grip” Deny håller fanan högt och denna ep bara visar vilket grymt bra band de är och jag hoppas att fler av er upptäcker dem. För Deny förtjänad verkligen all framgång.  Gefyr begåvade oss 2022 med deras briljanta självbetitlade debutplatta. Året efter så släppte Rat Cage från England ”Savage visions”. En urstark hc/punk-skiva som inte tog några fångar. Så det ä

Vanhelgd - Atropos Doctrina

Få saker gör mig genuint glad och uppspelt så som när det luftas för omvärlden att ett nytt album är på väg från ett band man verkligen gillar och följer. I sex år har jag suktat efter ett nytt mästerverk från Vanhelgd. ”Deimos Sanktuarium” var och är fortfarande ett fantastiskt album men man vill ju såklart alltid ha mer av det man gillar. Helt i linje med hur dom andra albumen låtit så får vi stora ljudbilder som skulle passa bra i salar med oerhörd rymd till taket. Sången, alla delar av instrumenten och den röda tråden som vi nu vet låter Vanhelgd samlar ihop alla stora känslor till en väldigt snyggt förpackad och tight sammanhållen produkt som blir ”Atropos Doctrina”.  Värt att uppmärksamma är också att alla låtar nu enbart är på svenska. Därmed sätter Vanhelgd punkt för den svensk-engelska eran som dom tidigare haft. Sällan har jag dock stört mig så lite på blandningen av språk som hos bandet. Allt har alltid varit väldigt sömlöst.  Bytet, om man nu kallar det så, är ingenting som