Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg med etiketten punk

Senaste podcasten

Kkpa - Live

Second Class Kids 71:a släpp är en liveskiva. Bandet Kkpa från Trelleborg, veteraner inom svensk punkrock, bjuder på fjorton låtar som de hämtat från deras olika album. Material från mitten på 90- talet fram till det senaste i katalogen, ”Pestens tid” (2022), hinns med. Bra blandning från olika epoker, helt klart.  Kkpa (står faktiskt för ”Kasta konkelbär på Astrid” från början) levererar ett tight set av låtar och inspelningen är klar och tydlig. Inga problem med att höra sångaren eller instrumenten på grund av dålig ljudbild med andra ord. Jag har personligen hört Kkpa på olika samlingsalbum genom åren. Bandet har bland annat dykt upp på Definitivt 50 spänn (Birdnest -klassikerna), Röjarskivan och Sveriges jävla hjärta. I och med detta var jag nog bekant med hälften av spåren innan jag började lyssna in detta album.  Jag tänker att Kkpa själva har lyssnat mycket på Strebers/Dia Psalma, Charta 77 och Asta Kask genom åren. Influenserna känns tydliga. Är du själv en som lyssnat på de ju

Livekrönika: Ett Dödens Maskineri (support: Småjävlafötter, Kapten Grå) Broken Dreams, Borlänge 24 november 2023

  Man måste ändå älska Dalarna. På väg till Borlänge ser SJ till att jag med 60 sekunders marginal missar min anslutning i Ludvika och blir sittandes i det sedan 60-talet renoveringsförbisedda stationshuset i en timme. Ganska snart dyker han upp. Killen från Falun som inte åker tåg så ofta. Han fattar snabbt tycke för mig trots att jag försöker se ointresserad ut med hörlurarna hårt instoppade i öronen och blicken långt bort. Han berättar på bred dialekt om både det ena och det andra samtidigt som han dricker någonting ur en Trocaderoflaska. När tåget väl kommer så ser han till att sätta sig bredvid mig samtidigt som han ger sin son goda råd i telefonen om att vara nykter när man träffar en tjej. Jag inser att min nya vän inte dricker Trocadero när han glatt erbjuder mig en slurk “Fireball” ur flaskan. Jag tackar nej och hastar av tåget när det stannar på Borlänge C.  Broken Dreams och hotellet ligger i samma byggnad bara ett stenkast från stationen så jag är snabbt installerad på rumm

Ett Dödens Maskineri - Kulturkriget (enligt Magnus Tannergren)

Det är få band oavsett genre som med sådan precision lyckats sätta fingret på samhällsklimatet som Ett Dödens Maskineri. För tre år sedan satte debutplattan “Det svenska hatet” ett knivskarpt ljus på frågan om folkhemsrasismen, rasbiologi och högerextremism. Då tänkte vi nog att det var en beskrivning av en mardröm men idag vet vi att att mycket av dessa extrema strömningar blivit mainstream i svensk politik. Vi har till och med en justitieminister som på fullt allvar säger att “vi vaknat för sent" när det gäller invandring. Rasismens språkapparat har tagit över. Man ryser. “Kulturkriget” är en logisk fortsättning på debuten. Kampen om diskursen och hur vi ser på oss och andra är brännande aktuell med ett nationalkonservativt parti vid det egentliga regeringsrodret på båten med Tidölaget vid årorna. Och återigen prickar Ett Dödens Maskineri in de stora frågorna i precis rätt tid. Det gör “Kulturkriget” till en väldigt angelägen skiva.  Daniel Garpenbrings texter sätter ord på det

Ett Dödens Maskineri - Kulturkriget (enligt Ylva Sjöstrand)

  Att utföra aktivism med musiken som hjälpmedel är inget nytt, men konstant så måste mänskligheten tydligen påminnas om all skit vi utsätts för i samhället varje dag. Människor är ofta skräp och skräp utför ofta mycket tveksamma handlingar. Just detta tas upp på ”Kulturkriget”. Ett Dödens Maskineri, som jag för övrigt tolkar som benämningen på hela livet i sig, ger oss den andra slagkraftiga skivan efter debuten ”Det Svenska Hatet”. Har man då tacklat av och tappat glöden efter succén som första skivan gav? Nej, verkligen inte. Snarare så har ilskan och frenesin tilltagit. I texterna har bandet fått med väldigt mycket av situationer och saker som är skevt i dagens samhälle. Orden spottas ut med ett förakt och ett hat som sätter en väldig prägel på Kulturkriget. Resan genom låtarna är en intensiv väg med energi, raseri och iver.  Det finns ingen tvivel om vad bandet vill få fram med låtarna och dom kommer göra sig riktigt bra live. Ursinnet mot livets orättvisor är en uppenbar källa ti

Ett Dödens Maskineri - Kulturkriget (enligt Emil Gustavsson)

"The punk is fucking dead" Enligt mer eller mindre trovärdiga internetkällor myntade Vivienne Westwood det så återciterade uttrycket någon gång på 70-talet som en signal på att punken höll på att falla offer för kommersialismen. Hon hade såklart rätt då, och är säkert glad nu när det kan slås fast att punken är mer vital och levande än på väldigt länge. I Sverige varje fall. Och vem hade trott att punken skulle explodera och växa sig så stark i just Sverige 2023? Men det är å andra sidan kanske inte så konstigt. Konstnärliga uttryck brukar ju vara en motreaktion mot samhället. Och när det idag blåser både bruna och högerpopulistiska vindar, inte minst i Sverige, blir ju punken en naturlig och viktig motreaktion för att på något sätt balansera vågen. Och det ger mig någon form av ljus och förhoppning för framtiden. Tack alla punkare. Ni behövs. Men nu handlar ju den här texten egentligen inte om mina tankar kring politik och punkscenen i allmänhet, utan ska vara en recension a

Ett Dödens Maskineri - Kulturkriget (enligt Anders Bergström)

Då var den alltså här, uppföljaren till ”Det Svenska Hatet” som slog ner som en bomb i punksverige och blåste nytt liv i genren. Jag skulle ljuga om jag påstår att jag inte var lite nervös när jag slog på ”Kulturkriget” och satt mig ner för att lyssna igenom den för första gången.  För det är liksom ingen lätt uppgift att följa upp en platta i den kaliber som debutverket faktiskt är. Kollegan Svempa Alvevig skrev på sociala medier ”En platta så bra att man har två ex i vinylhyllan” om Ett Dödens Maskineris debut. Jag håller fullständigt med om det då det står två ex i min hylla också.  Dock så tar det inte ens 30 sekunder in i plattans första spår ”Vapen och ammunition” för att man ska inse att att den oro man först hade var totalt ogrundad. Med sylvassa texter om samhällets orättvisor och brunhögerns framfart i den Svenska politiken sätter Ett Dödens Maskineri fingret på många problem i dagens samhälle. De står dock alltid stolta på den lilla människans sida och viker inte en tum. Mus

Astmatiskt Gapskratt – Ha ei satans god jul!

Norska punkbandet Astmatiskt Gapskratt släpper ett album 24:e november, ett julalbum dessutom. Fjorton spår av blandad karaktär är vad vi bjuds på. Med blandad karaktär menar jag på att AG varierar och ger från olika genres och sinnesstämning. Snabba punkdängor som ”Kanefart” och ”Juleverksted” till mer nedstämda inslag som ”Père Fouettard” där norrmännen imponerar med sång på franska.  Singelsläppet ”Heim te´jul” har däremot en mer gladlynt inramning. Jag personligen uppskattar att Second Class Kids släpper en skiva som denna. Den är avvikande gentemot deras mer välkända flaggskepp som Lastkaj 14 och Fruktansvärld. Senaste dagarna har jag lyssnat igenom ”Ha ei satans god jul” massor av gånger och det är helt klart ett album som växer för varje lyssning, för jag kan erkänna att premiärlyssningen lämnade mig en aning förbryllad.  Jag kommer fortsätta att lyssna på gruppen efter detta album och kolla upp deras tidigare alster. Mina två favoritlåtar på skivan är Julefred, Juleverksted och

Blood Command - World Domination

Blood Command är ett högoktanigt punkband från Bergen i Norge. De har hängt med sedan 2008 och World Domination är deras femte fullängdare. Detta är min första bekantskap med Blood Command och jag måste säga att det till största delen har gett mersmak.  En sak som är säker är att Blood Command för det mesta har plattan i mattan och sällan saktar ner för reflektion. Sångerskan Nikki Brumen har en rakbladsvass strupe som är skapt för att framföra punkrock av det här slaget. Det är för det mesta full fart och in your face.  De gånger jag som konservativ gubbe kanske har en smula svårt för denna platta är några spår som gränsar till techno och rap, det är helt enkelt inte min melodi. Blood Command är för mig som bäst när de har farten uppe och framför svettig hård punkrock.  Lyckligtvis så är de svagare partierna få till antalet. För mesta delen så är det punkrock som inte tar några fångar som står på menyn. Eller som gitarristen Yngve Andersen själv beskriver Blood Commands musik ”We’re m

Några frågor om året som gått till Dålig Isolering

Dålig Isolering är ett av banden som gjort störst intryck det senaste året med sina två ep:s som bjuder på rå och oborstad punk av finaste kvalitet. Den senaste tiden har bandet synts spela live på en hel del platser och vi passade på att ställa några frågor om hur årets om gått varit.  Vad har det bästa varit med 2023 för er? En massa härliga spelningar, bland annat på Nalen (riktigt stort!). Vi har också släppt samlingsskiva som tryckts på lp och släppt en till EP, mycket har hänt i år! Finns det något ni ångrar att ni inte gjorde under året som gått? Njaaa inte vad vi kan komma på! Vi har haft jävligt kul och haft fullt upp! Nu har ju haft flera spelningar i år. Vad har ni lärt er som band av att stå på scen och spela för publik? Slappnar man själv av och låter sig ha kul har publiken det också, men också att publiken och bandet har en stark koppling, är publiken peppig blir vi det och tvärtom! En trött publik behöver inte vara en dålig spelning. Man får otroligt mycket från åskådar

Intensiven och Vånna Inget på Pönkfest vol 3 i Sundsvall 4 november 2023

Veckan som denna punkfest skulle gå av stapeln inleddes inget vidare för undertecknad. Förkylning med tillhörande feber slog till under onsdagen. Det kändes som att festen var i fara att utebli. Skulle jag missa sista chansen att se Vånna Inget? Fredagen kom och jag var visserligen förkyld men iallafall någorlunda feberfri. Ett covidtest visade dessutom negativt. Skönt tänkte jag. Fan det finns nog chans att det blir pönkfest imorgon.  Lördag kväll och med 1g Alvedon innanför västen sitter jag trots allt på den endast 30 minuter försenade bussen på väg in till Sundsvall. Målet med resan är att se Vånna Ingets avskedsspelning. Det är nog vad denna krassliga gubbkropp klarar av tänker jag. Som bonus spelar ju Intensiven innan också. Perkele och Trubbel får se sig besegrade av min mancold denna gång tyvärr.  Intensiven Intensiven bjuder på en bra spelning trots det teknikstrul som inleder andra låten. Hela scenen blir ljudlös och publiken kan bara höra trummorna. Men tack vara ett snabbt

Slaveriet - Ett småskaligt krig

Att lyssna på släpp från skivbolaget Second Class Kids är ofta lite som att kastas tillbaka till mitten på 90-talet. De levererar alltid punk som ekar av den tiden men som också låter väldigt mycket här och nu.  Slaveriet är ett gott exempel på det. På sin nya skiva är det gasen i botten från början och vi får kampsånger som “Låt dom brinna”, I skuggan av palatsen med flera pärlor. Det är argt och, antar jag, ungt. Musiken låter som trallpunken gjorde efter att den mognat lite. Det är flinkt och snabbspelat med bra melodier och medryckande refränger. Godkänt i protokollet där utan tvekan. En stabil punkplatta som bör tilltala alla som någon gång gillat svensk punk. /Magnus Tannergren Ett småskaligt krig by Slaveriet

Filth Is Eternal - Find out

Seattlebaserade Filth Is Eternal har funnits på min radar allt sedan bandet hette det ogooglingsbara Fucked and Bound. När de bytte namn blev musiken lite mer strömlinjeformad men inte mer än att kvaliteten i låtskrivandet blev tydligare. Det här är Filth Is Eternals andra platta och man förfinar det man påbörjade på 2021 års debut "Love is a lie, filth is eternal" så riffen är tyngre, stöket stökigare och Lis Di Angelo har blivit en mer dynamisk vokalist sen sist. Kanske lutar sig musiken mer åt alternativrock den här gången vilket bara är gynnsamt. Jag gillar det jag hör och det tror jag att du också kommer att göra. /Magnus Tannergren Find Out by Filth Is Eternal

Avlyssnat: Dålig Isolering - Vad ska vi göra nu?

  Dålig Isolering är tillbaka med fem nya låtar och fortsätter på den inslagna vägen från förra släppet "Dålig jävla isolering". Alltså snackar vi rak och rättfram punk med kängorna djupt nerborrade i Ebba Grön, The Stooges och lite Riot Grrrl. Och det låter tack och lov fortfarande kaxigt och uppkäftigt med texter som kanske saknar elegans men det är ju hela poängen med att vara ung och arg. Detsamma kan sägas om ljudbilden som andas replokal med allt vad det innebär.  Befriande och svinbra.  /Magnus Tannergren 

Avlyssnat: Lastkaj 14 – Står stött

  Oerhört trevligt att LK 14 väljer att släppa sitt senaste alster på CD! Och kassett dessutom. Bandet överraskade punksverige med att nytt material var klart för släpp, utan förvarning, i ett led att inte framstå som förutsägbara och rutinmässiga. Kanske inte bara det dock, men ”Står stött” kom oväntat för mig i alla fall. Helt lyckat och uppskattat drag, det tror jag de flesta håller med om.   CDn kom i en fin digifile med tillhörande texthäfte och coolt foto på insidan som sträcker sig över båda insidorna av förpackningen. Med andra ord så har LK14 och Second Class lagt mer tid på släppet än om det dykt upp i en enkel pappficka. Sådant vi nördar uppskattar såklart.  Skivan har åtta spår. En ytterligare överraskning är att bandet har ett hårdare och snabbare sound på Står stött. Full fart, lite tyngre och argt rakt igenom. Absolut inte rutinmässigt och förutsägbart med andra ord! Alldeles nyligen hävdade jag till kompisen att jag var mätt på Lastkaj – mätt på ljudbilden och mätt på a

Klassiker: Coca Carola - Dagar kommer (återutgivning)

Nu har det kommit en återutgivning av Carolornas tredje fulländare “Dagar kommer” i en fet vinylutgåva. Släppt första gången 1996 som uppföljare till 1994 års monumentala punkklassiker “Läckert”. Jag ska villigt erkänna att mitt engagemang för svensk punk falnade någon gång kring den tiden och kanske var det därför jag aldrig riktigt tog mig till den här skivan på det sätt jag omfamnade “Läckert” och föregångaren “Tigger & Ber”. Och lyssnar man på “Dagar kommer” så inser man också att någonting hände med Coca Carola efter “Läckert”. Kanske var det att de försökte putsa till ljudbilden på uppföljaren och energinivån sänktes en aning. Skivan känns tyngre på många sätt. Både soundmässigt och i Curres texter som, törs man säga det, är mognare.  Men ska man se på den här skivan för sig själv så är det naturligtvis en lysande rockskiva. Winbergs gitarrmelodier som man känner igen från förr sitter där och texterna är som vanligt ett kapitel för sig. Curre Sandgren är en av landets mest or

Krönika: Vad jag lärt mig av Charta 77

Jag minns inte riktigt exakt när jag hörde Charta 77 första gången. Det var före “Grisfesten" som kom 1993 men efter “Hobbydiktatorn” från 1992. Jag har dock tydliga minnen av vilka förfester det var som “Vykort från Rio” spelades högt på. Jävligt skumt egentligen att festa till en sådan låt. Men iallafall, så var det. De där förfesterna var i huvudsak till för två saker. Antingen gå på en annan fest i en annan lägenhet i Hallstahammar alternativt åka Volvo 240 till Köping med en back starköl för att gå på punkspelning på Smedjan. Charta 77 stod på scenen ibland. Eller ganska ofta. Charta 77 var lite av lokala punkhjältar. Musiken ekade av brittiskt 80-tal som New Model Army och senare av Levellers men alltid med en klar punkattityd. Texterna var lika enkla att sjunga med i som de var underfundiga. Och som sagt, de spelade ofta på Smedjan eller någon annanstans i närheten av Hallstahammar där jag bodde då i början av det glada 90-talet.  Bandet stod också i centrum för den stora s

Recensioner: KKPA, Kardinal Synd, Slutstation Tjernobyl (Second Class Kids)

Den svenska punken. Denna underbara folkhemsbastard som härjat sedan sent 70-tal i de röda stugorna i vårt avlånga land. Ett folkkärt uppror som präglat flera generationer människor men som fortfarande ska betraktas som ett markerat utanförskap och vackert uppror mot konvenansen.  Själv hamnade jag mitt i den andra (eller kanske tredje) vågen svensk punk i början på 90-talet. Jag skulle aldrig kunna säga att jag är punkare men intrycket och genomslaget som band som Charta 77, Strebers, Coca Carola och De Lyckliga Kompisarna hade på mig sitter djupt inristat i mig. Punk är en fantastisk kraft att ta fram i olika situationer i livet och ja jag skulle säga att punk har funkat som en påtaglig strategi för att navigera mig fram i tillvaron de senaste 30 åren av de 50 jag levt.  Därför är det ju enormt kul att vi fortfarande har band som Kardinal Synd, Slutstation Tjernobyl och KKPA som förvaltar arvet av just den punk jag älskar mest. Den punk som beskriver inre kriser, samhällsfel och en a

Nytt blod: Dålig Isolering

Punken lever och mår bra långt ner i åldrarna. De senaste åren har vi sett och hört ynglingar i band som Borgerlig Begravning och Jönzzonligan försvara upproret och nu släpper Dålig Isolering sin debutsingel.  Budskapet lindas inte in utan är ska kapitalet krossas till tonerna av punk som ekar starkt av The Stooges och en stor dos känsla av Riot Grrl-punk. Det är charmigt och framförallt extremt medryckande i sin enkelhet. 

Hardcore: Nytt rens med Axe Rash

Synnerligen aggressiv hardcore bjuder Axe Rash på i och med sitt senaste släpp "Contemporary Ass" som du nu kan köpa på Bandcamp för en valfri summa pengar. Och det är värt varenda öre.  Contemporary Ass by Axe Rash

Strikt

Gammal hederlig punk med den där rätta känslan av hårt knutna kängor och vassa nitar är alltid rätt. Därför kan Heavy Underground med varm knytnäve rekommendera de stolta stockholmarna Strikt och deras singel "Partihandlarvägen" som släpptes sent 2021. Allsångsvänligt kaos och skrål utlovas.