Läs fler artiklar

DIY är livet: Marcus Ericsson om Quarantined Fanzine, Greetings from Sweden och Manic Ride


 “Greetings from Sweden” är en samling med ny svensk hardcore med 13 band och 18 låtar som nu släpps både digitalt och på vinyl. Mannen bakom projektet heter Marcus Ericsson och har förutom sitt eget band Manic Ride fanzinet Quarantined. Vi ställde några frågor till honom om det hela.

Du har ju släppt fem nummer av Quarantined Fanzine. Hur kom du på idén att starta det och varför på papper och inte digitalt som man gör annars idag?

– Jag hade gjort en drös med fanzine under 90- och 00-talen. Jag tyckte att alla mina gamla fanzines var alltifrån skämskuddematerial till extremt medelmåttiga. Jag vill inte att det skulle vara min ”fanzinelegacy”. I samma veva kände jag ett sug efter att göra något kreativt. Jag hade två småttingar hemma och kände mig lite distanserad från scenen. Insåg att ett nytt fanzine var den perfekta lösningen. Visste att jag kunde prestera bättre denna gång, jag kunde göra det hemifrån efter barnen somnat och jag skulle få bättre koll på nya band. Jag är kass på datorer, gillar inte att läsa grejer på nätet, är en analogist när det kommer till musik. Föredrar den fysiska produkten. Vill ha något att hålla i handen. Det visade sig att fler kände likadant. Responsen har varit fantastisk från dag ett.

Varför just ett fanzine om hardcore?
– Det är den scenen jag växt upp i, den musiken jag kan allra bäst och brinner mest för. För mig borde det dock sitta ett likhetstecken mellan punk och hardcore. Dom är ett i mångt och mycket. Jag har mycket punk i zinet som vissa hardcore-purister rynkar på näsan åt. Men ännu fler verkar gilla det. Hardcorescenen är inte i närheten så stor som den var på 90-talet, men banden som finns idag håller en oerhört mycket högre klass än de som fanns då. Har fått höra från vänner från den tiden som inte kollat upp nya band på nästan 20 år, som köpt och läst Quarantined för att stötta men som också upptäckt och börjat peppa nya band. Häftig att få höra sånt!

Du gjorde ju även en specialare som du kallade Enighet där materialet skrevs av en massa olika människor om allt från matrecept till politik. Hur fick du idén till det?
– Det kom till mig vid middagsbordet hemma. Det var många som skrev att det var kul att jag gjorde fanzines igen och att de själva blev inspirerade och kände lust att skapa. Internationellt är det vanligt med fanzine swaps. Jag ville göra något liknande i en svensk kontext. Slängde ut ett bete på sociala medier en timme efter middagen och två veckor senare skickades det på tryck. Fick in mycket mer bidrag än jag hade räknat med och var tvungen att klämma ihop det för att få plats med allt. Lyckades till och med (omedvetet) rata ett bidrag. Folk slöt upp och responsen var skitbra! Kul projekt, men det är Quarantined som är min grej.

Nu släpper du en samlingsskiva som heter "Greetings from Sweden" som samlat ihop 18 spår med svenska hardcoreband. Hur har du hittat dem?
– Svenska hardcorescenen är ganska liten och banden är duktiga på att göra sig hörda/sedda på sociala medier, så det var verkligen inga problem. Jag och Eric som jobbar med mig på detta projektet och var den som faktiskt kom med iden gjorde en lång lista med band som vi kunde tänka oss att ha med. Jag tror inte vi betade av hälften av listan ens förrän vi hade tillräckligt med material för ett album. Så att det skulle kunna bli en uppföljare är ju inte otänkbart. Intresset för compen har varit över våra förväntningar. I skrivande stund har skivan vart officiell i lite drygt 48 timmar och är redan på väg att ta slut. Det ger en energi minst sagt. Jag har gett ut skivor tidigare och det har inte gått i närheten av så här lätt. Så folk är sugna.

Har du några egna favoritsamlingsskivor och varför är de det i så fall?
– Mina formativa år var ju under 90-talet och det måste väl ändå vara samlingsskivornas guldålder, så det finns många. Jag brukar ju skilja på regelrätta samlingsskivor med (mestadels) exklusiva låtar och genomarbetade booklets/inserts, och lågprissamplers med mestadels utgivet material som är mer som en promoskiva som man får köpa för en billig peng. Jag föredrar såklart den förstnämnda, även om det finns samplers som har haft stor betydelse för ens musikaliska botaniserande. Samlingar som har betytt mycket och som har påverkat mig i arbetet med “Greetings from Sweden” är Really Fast-samlingarna, “Varning för punk” och “GBG Hardcore 81-85”, “NYHC - The way it is”, “New Breed-compen och “For the sake of dedication”. Det är samlingar som tagit det ett steg längre och skapat ett mervärde. Jag gillar utgåvor där det finns mycket att hålla i och studera. Där man kan lyssna igenom hela skivan två ggr och man har fortfarande inte bläddrat färdigt och läst allt och studerat alla detaljer. Därför valde vi att skicka med fanzinet som i detta nummer har stort fokus på samlingsskivan.

Hur skulle du säga att den svenska hardcorescenen mår (om man bortser från pandemins konsekvenser för livespelningar)?
– Den mår ypperligt! Dom flesta banden idag spöar dom flesta klassiska banden från 80/90-talen, om man ser det rent objektivt utan att blanda in nostalgikänslor. Om man ser till andra delar av scenen, det hade gärna fått finnas fler fanzines. Fler spelställen och fler människor som går på spelningar och köper skivor. Ska bli intressant och se vad som händer nu när samhället förhoppningsvis återvänder till något man kan likna vid ett normaltillstånd. Det finns så många bra band i Sverige som jag inte ens haft en chans att se ännu. Och i och med att jag startade Quarantined så har jag lärt känna massor av människor utan att ha träffats i verkligheten. Jag tror de närmsta åren kommer vara riktigt bra för svensk hardcore. Så länge vi har ny tillväxt och det inte bara är samma gamla trötta liga.

När man snackar hardcore snackar man ofta om scener i olika städer. Om du bortser från din egen hemstad Malmö vilken stad är intressantast just nu när det kommer till hardcore?
- Stockholm är där det har hänt mest och bäst saker ett tag nu. Malmö har också alltid en massa bra och spännande på gång.  Göteborg har också bra band, men känns som det var en mer aktiv scen förut. Vad som händer i Umeå är alltid intressant. Hardcore i Sverige har i mångt och mycket blivit centraliserat och något som sker i storstäderna. Förr var det mer ett bruksortsfenomen och det kan jag sakna faktiskt. När det fanns ett hardcoreband i varenda håla. När kulturlivet och arrangemang inte var så oerhört hårt kontrollerat som det är i storstäderna idag. Det kunde vara lite mer vilda västern.

Lyssna, och köp fanzine och skivor här:

https://quarantinedhc.bandcamp.com/album/greetings-from-sweden-quarantined-hardcore-vol-1


https://quarantinedhc.bigcartel.com/

Kommentarer