Heavy Underground

Sju låtar fullt ös på drygt tio minuter. Historiskt sett är jag inte så bevandrad i den här genren, men har lyssnat en hel del på exempelvis Axe Rash och Bleachdrinker på senare tid. Och uppskattat det. För det är väl i genren powerviolence som Xiao kan placeras in? Dock med mer hardcore-riffande/partier. Som till exempel ”Europe must burn” som är en svinfet låt med stundtals galen fart, stundtals lite mer gung. Jävla bra låt. Sångerskan är angelägen, det känns på allvar minst sagt.  Xiao kommer från Stockholm, släppte debut EP:n Pain 2021 och består av fyra bandmedlemmar. Plattan Burn finns att köpa av Malmö-baserade Quarantine Records på vinyl. Gillar du stökig hardcorepunk och även typ vissa delar av Converge kommer du inte bli missnöjd. Det kan jag nästan lova.  / Johan Terrac BURN by XIAO

Malmö fortsätter att leverera högklassig hardcore. Nu kan ni lägga till ytterligare ett nytt band, List, med folk från bland annat The Arson Project, Iron Pike, Atlas Losing Grip m.fl. och låta dem mangla era öron på ett väldigt trevligt sätt.  LIST by LIST

Synnerligen aggressiv hardcore bjuder Axe Rash på i och med sitt senaste släpp "Contemporary Ass" som du nu kan köpa på Bandcamp för en valfri summa pengar. Och det är värt varenda öre.  Contemporary Ass by Axe Rash

Sharp Tongues bildades i Göteborg 2021 och spelar snabb, melodiös hardcore som på alla sätt är medryckande. Nu kan ni höra bandets debut som består av tre spår. 

Shitty från Malmö släppte fem lättantändliga spår under namnet "Mörkret" i december. Gillar du snorförbannad hardcorepunk som inte stryker dig medhårs så är det här något för dig.  Mörkret by Shitty

  Britol är kanske mest förknippat med triphop-scenen på 90-taletmen 2022 så är det Urzah ni ska ha koll på. Bandet blandar sludge, stoner, möjligen lite hardcore och skapar ett skönt groove och fantastiska riff. 2020 kom det en debut-EP och den 28 januari släpps nästa som kort och gott heter "II". Kan pre-ordras på Bandcamp och Heavy Undergrounds allmänna råd är att göra det.  II by Urzah

Hardcorepunkarna i Malmös GASP  har Heavy Underground uppmärksammat tidigare och nu kommer ytterligare en singel som heter “Gut That Living Thing” att avnjuta i videoformat. Det är det sista släppet på ett tag enlig bandet själva för nu siktar man på att få ihop en fullängdare under 2022. 

Hardcore kan vara många saker. Stenhårt och känslosamt. Gävlebandet False Highs är båda. På den nyligen släppta plattan "The hand that feeds you" får ni sju spår som spelar vänder ut och in på själen på ett föredömligt sätt. Skivan finns att lyssna på och köpa här:  The Hand That Feeds You by False Highs

No Bullshit från Malmö levererar just det. En demo med hardcore som utan några som helst omvägar gör det som det ska: Rensar.  Lyssna själva: NO BULLSHIT by No Bullshit

Rakt på sak utan att passera gå. Så kan man väl kanske presentera Umeås Leper som upprätthåller stadens hardcorearv med bravur. Det senaste släppet "Ögat//The eye" är inget undantag.

Det svenska sludgehoppet Kollaps\e har begått livedebut och det gjordes på Dimmans musikfestival den 24 juli. Nu har bandet delat med sig av upplevelsen i form av en video från tillfället. Bra rens.  Missa inte bandets två utmärkta släpp hittills. Finns på Bandcamp naturligtvis.  - Och här kan du se en intervju med bandes sångare Daniel Wallenborg som jag gjorde i vintras.  Visa det här inlägget på Instagram Ett inlägg delat av Heavy Underground (@heavyunderground_se)

  Svenska legenderna Warcollapse släppte nyss en singel med fyra nya låtar som låter fantastiskt bra. Det är skitig och opolerad crustpunk som inte tar några fångar. 

 "Ett övergrepp" är titeln från det första smakprovet från Knivad och kommande platta "Insidans ärrvävnad" som släpps i oktober av Suicide Records. Här snackar vi kängpunk som ger dig en spark i skrevet och en rejäl rensning av öronen. Redan nu går det bra att förbeställa skivan på Suicide Records Bandcampsida . ett övergrepp by Knivad

Rickard Waychester driver instagramkontot Skåne Hardcore - då till nu   i syfte att dokumentera den Skånska hardcore och punk-scenen. Han har sjukt bra koll på genren och var ett rimligt val för att fråga vad som imponerat mest på honom hittills under 2021: Obstruktion - ’Monarchs of Decay’ Jag var, med risken för att få äta upp mina ord, kaxig nog att utse MoD till årets bästa skiva samma dag som den släpptes. Kan med glädje säga att jag står fast vid det. Lyssna själva så får ni se! R.A.T.S - ’Another Day in Helvete’  Svinbra hardcore där man kan höra influenser från black metal och death metal samtidigt som man matas med thrashiga riff och där vocals bitvis levereras med samma flow som i den fetaste hip hop-låten. Terror 83 (demo) Brasiliansk 80-talsdoftande hardcore-punk från Malmö! Need I say more?? Blood Sermon - ’Never Stop the Madness’ ”Blood Sermon, motherfuckers! Straight from Stockholm, Sweden!” Tungt, ösigt, kaxigt och jävligt gungigt! BS har även några av världshistoriens

A\\VOID bildades av Andy och Gareth från Victims och en rad andra musiker från bland annat Raging Speedhorn, Haystack, Viagra Boys och några fler anslöt. Till slut bestod bandet av sju medlemmar och resultatet blev instrumental musik som ekar av postrock, sludge, lite jazz och väldigt många andra saker. Det är helt enkelt väldigt spännande musik. Bandet letar nu skivbolag för att släppa sin musik i fysisk form. Heavy Underground ställde fem frågor till trummisen Andy Henriksson.  Varför heter ni som ni heter?' - Har alltid gillat VOID, både betydelsen och ett snyggt kort ord. Så vi laborerade runt lite och så fick det bli A VOID men la till \\ för att sticka ut från mängden och för att det ser snyggt ut och så blev det A\\VOID. Vilken sorts musik vill ni spela och varför? - Hyfsat långsam instrumental musik med ganska långa låtar då jag, Andy och Gareth som startade A\\VOID ville göra något helt annat än vad vi gör i vårt andra band VICTIMS som är hardcorepunk. Vilken är er största

Johan Terrac driver  J. Terrac Records som en kulturgärning för att bevara cd-skivan. Små limiterade upplagor av svintuff undergroundmusik är hans mission och Heavy Underground ställde fem frågor om det här. Varför och när startade du J. Terrac Records? - J. Terrac Records är en hobby och kulturgärning gentemot cd-formatet. Varför greja med en stroppig vinylskiva när den smidiga cd:n finns? Jag hoppas bidra, kanske minimalt, till att formatet är aktuellt. Allas hobbys kostar, om jag förlorar någon hundring på varje släpp så har ändå skivan gett mig mycket i sociala kontakter etc. Jag samlar själv på cd och sålde, eller gav vissa till legenden Nätterdal (poddgeni på Nere På Noll  m.m red. anm), alla vinyler för ca tre år sedan. Starten för detta projekt var i april 2020 när covid stal hockey och spelningarna för en. Mina grejor är verkligen miniprojekt med små upplagor. Vilken typ av musik ger du ut? - Punk och hardcore. Det har blivit en fin mix med old school hardcore i form av Prison

Tim Armstrong (Rancid), Fletcher Dragge (Pennywise), Mike Muir (Suicidal Tendencies), Matt Freeman (Rancid), och Byron McMackin (Pennywise) har ett nytt projekt tillsammans som de kallar The Crew. Och det är svinbra.

Gasp är ett nytt band från Malmö. Med en tidigare låt släppt kommer nu "Least expected" som fortsätter i samma stil. Det vill säga rakt på sak hardcorepunk med löjligt driv och en jäkla massa attityd.  Least Expected by gasp.band

Filth is Eternal hette förut det svårgooglingsbara namnet Fucked And Bound och vad namnbytet kommer sig av vet jag inte men det kommer nog att göra att fler hittar den här kvartetten från Seattle. Jag hoppas verkligen det för jag gillade deras debut "Suffrage" och nya singeln är en helt rimlig fortsättning.  Här snackar vi ultrarå harcorepunk med nerverna på utsidan av huden som inte tar några fångar. Skillnaden från förut är inte så stor musikalisk men möjligen har vokalisten Lisa Mungo tonat ner sina värsta skrik en aning vilket egentligen bara gör det hela ännu råare i uttrycket. Man ser fram emot mer musik.  ZED by Filth is Eternal

Jag har svårt att inte ryckas med i stockholmarna Blood Sermons hardcoremarinerade crossover på bandets andra släppet. På dryga 31 minuter lyckas bandet skapa konstant hårt tryck på tio spår utan att för en sekund lätta på det. Det är moshvänliga partier varvat med rens som lär riva varenda kravallstaket när det framförs live.  Men även om det vid en första genomlyssning känns betonghårt så bjuder "Never stop the madness" på en varierad lyssning bär även lite black- och death metal smyger sig in i mixen på ett väldigt trevligt sätt. Lyssna bara på "Funeral clown" så fattar ni vad jag menar. Och ett besök av Kirunarapparen Skarp V i låten "Milking the goat" visar att hardcore är en genre som tillåter väldigt många uttryck om den vill.  Never Stop The Madness by Blood Sermon