Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV

Fredag med Flyktsoda Records: Peace Talks - Progress & Böset - Sista varningen + intervju med Flyktsoda-Johan

Böset - Sista Varningen 

Böset kommer från Göteborg och de spelar vad jag skulle vilja kalla råpunk utan krusiduller. De är allt annat än några nybörjare i punksvängen då de har flera digitala släpp bakom sig och även en tiotummare, två splitsjuor och en splitkassett på meritlistan. ”Sista Varningen” är dock deras första fullängdare. Jag ska vara tydlig med att jag hade rätt höga förväntningar på denna platta då jag gillar mycket av det som Böset släppt tidigare. Så det var med spända förväntningar som jag sänkte ner pickupen mot den vita vinyplattan när jag skulle lyssna igenom den första gången. 

Det tog dock inte många sekunder innan man kände en värme inombords och nacken börjar röra på sig då det är svårt att vara still när man känner att fan var det är bra. Jag vet inte hur det är för er andra men när jag hör en såhär bra punkplatta när liksom allt klaffar. Arg och rak musik, intensiv och brinnande sång där man hör att hjärtat och engagemanget är äkta. Då känner man hopp för mänskligheten igen. 

Jag tycker mig ana ett Böset som är en smula råare och argare än jag hört dem tidigare. Det är väl å andra sidan en fullt rimlig reaktion från ett punkband med hjärtat till vänster när man tänker på vilka det är som styr landet just nu. Tolv stycken råpunkdängor består ”Sista Varningen” av och det är ingen vacker bild av samhället som målas upp i texterna som kan läsa i det medföljande texthäftet. Det är inte bara brunhögern som får sig en känga. Andra ämnen är det kommande medlemskapet i NATO, konsumtionen, köttätande och klimathotet för att nämna några. Ren punkpoesi med andra ord. Två låtar som är sådär gåshudsframkallande bra är ”Inte en jävla millimeter” och ”Avskaffa arbetslinjen”. Behöver jag också nämna att omslaget är något av det tuffaste jag sett?

Så med andra ord så är en av årets bästa punkplattor redan här. 

Peace Talks - Progress 



Peace talks kommer från Pittsburgh i USA och spelar hardcore. ”Progress” är deras debutplatta och de har en demo och en ep i bagaget sedan tidigare. Den vinylplatta som ligger på min spelare är den Europeiska utgåvan som Göteborgsbolaget Flyktsoda ger ut den 8 mars. Sedan tidigare så finns det en Amerikansk utgåva från Peterwalkee Records. 

Lyckligtvis så slipper vi nu ta ett mindre banklån för att kunna betala frakt och importavgifter från USA. För gillar ni ilsken hardcore som inte tar några fångar så vill ni kolla in detta vax. En av de första tankarna som slår mig efter att jag lyssnat en kort stund på denna platta är att här menar man fanimej allvar. Det är argt, snabbt och väldigt in your face. 

Sångerskan Krystyna har en rakbladsvass strupe som hon med stor inlevelse använder för att förmedla hur jävlig den kapitalistiska världen vi lever i är. Jag tror på vartenda ord hon skriker ut! ”Competing for trash in America, competing for scraps to eat. Thet keep us all so hungry, so hungry that we cant think” Är raderna som inleder femte spåret ”Trash in America. Det är allvarsamt, förbannat, och på allra största allvar. Den arga lyriken ackompanjeras av ett snortajt band som kan sin hardcore och vet hur man komponerar låtar med precis så mycket variation som behövs för att man inte ska tröttna.

Det bästa av allt är att det är förbannat bra också. Plattan är från start till mål blott 20 minuter men tro mig, det är en perfekt längd för arg och snabb musik av det här slaget. Skulle den varit längre så skulle man behövt ta in på ett vilohem efter en genomlyssning. 

Vill du ha ett ex av Peace Talks och Böset så mailar du flyktsoda14@gmail.com

Fem frågor till skivbolagsbossen Johan Lundberg



Hej Johan! Grattis till två grymma släpp idag på Internationella kvinnodagen. Vägen fram till dessa två släpp har inte varit problemfritt direkt. Kan du kort berätta för Heavy Undergrounds läsare vad som hände?

- Tack! Äntligen! Jag älskar verkligen båda de här plattorna! Jag ska inte bli långrandig; storyn var att jag betalade det lokala vinylpresseriet här utanför Gbg för två album i förskott, när testpressar var klara och godkända och släppen var nära förestående gick presseriet i konkurs och en massa (för mig) gick upp i rök… som tur var fick jag snabbt tips om ett nytt presseri i Mjölby som hjälpte mig och nu är skivorna äntligen ute! 

Hur kom du i kontakt med Peace Talks och hur kom du att  släppa Europapressen av plattan?

- En mycket god vän till mig agerade chaufför åt 80HD från USA i somras, de hade med en tjej som sålde merch och som gav min kompis ett par kassetter med sitt eget band som visade sig vara Peace Talks. Jag fick kassetten för att recensera i mitt fanzine och tyckte den var fantastisk. Så jag skickade en intervju till dem först… sen höll vi kontakten och så frågade jag om de inte ville släppa en europapress på plattan och de sa ja

Det är ju inte den första utgåvan av Böset som Flyktsoda släpper. Hur fungerar samarbetet med dem?

- Böset är ett gäng jävligt schyssta personer, både politiskt och på ett personligt plan (även om de tyvärr håller på IFK Gbg men ingen är ju perfekt, hehehe). Förutom att jag fått äran att släppa några av deras skivor har de även varit med och hjälpt till med mina spelningsarrangemang och bl a gjort den bästa maten som nånsin serverats på en punkspelning i det här landet

Hur skulle du beskriva dessa två plattor. En mening om vardera platta?

- Böset; pissrå politisk råpunkhardcore som får den brunblå regeringen att skita på sig

- Peace Talks; driven hc-punk med en hel del originalitet och hjärtat på rätt ställe.

Vad kan vi se fram emot den närmaste framtiden från Flyktsoda?

- Inom en mycket snar framtid kommer ett nytt nummer av fanzinet, den här gången blir det en split med Meningen Med Livet. I vår kommer en split-7” med Gefyr och Rat Cage samt en 7” med Deny
…sen är det några nya album på gång under sommaren men det får ni se…

- En splitsjua med Sickrecy och Slothphantommoth är också på gång. Oklart när den släpps dock.

/Anders Bergström

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Vanhelgd - Atropos Doctrina

Få saker gör mig genuint glad och uppspelt så som när det luftas för omvärlden att ett nytt album är på väg från ett band man verkligen gillar och följer. I sex år har jag suktat efter ett nytt mästerverk från Vanhelgd. ”Deimos Sanktuarium” var och är fortfarande ett fantastiskt album men man vill ju såklart alltid ha mer av det man gillar. Helt i linje med hur dom andra albumen låtit så får vi stora ljudbilder som skulle passa bra i salar med oerhörd rymd till taket. Sången, alla delar av instrumenten och den röda tråden som vi nu vet låter Vanhelgd samlar ihop alla stora känslor till en väldigt snyggt förpackad och tight sammanhållen produkt som blir ”Atropos Doctrina”.  Värt att uppmärksamma är också att alla låtar nu enbart är på svenska. Därmed sätter Vanhelgd punkt för den svensk-engelska eran som dom tidigare haft. Sällan har jag dock stört mig så lite på blandningen av språk som hos bandet. Allt har alltid varit väldigt sömlöst.  Bytet, om man nu kallar det så, är ingenting som

Birdflesh - Faster than a priest vomit

Grindcore kan vara lika roligt som det går snabbt. Svenska Bridflesh är en institution i branschen med sin splattermålade grind som avhandlar diverse ämnen på väldigt kreativa, bloddrypande och magstarka sätt. Har man ingen humor och anser sig sitta på höga moraliska hästar så är detta inget för dig.  Men gillar du kompetent mangel, splatterfilmer och brutal humor sitter denna 13 minuter långa skiva med lika många låtar som en spik i Jesus kors. Lägg därtill en fantastisk titel och ett episkt omslag och du har en skiva att lyssna på om och om igen. /Magnus Tannergren