Imperishable - Come, Sweet Death

Det är illavarslande vackra gitarrer från start.
Det är pang på döds-rödbetan direkt.
Det är ”Come, Sweet Death”. 

När Imperishables första album når era öron för första gången kan och bör ni tacka Christopher, Henric och bröderna Niklas och Robin Holmberg för det oerhört perfekta dom skapat. Bandet skapades ur längtan att få göra något riktigt för en gångs skull, som dom själva uttrycker det. En längtan efter att få göra något svårt som krävde teknik. På två år sedan födelsen 2021 har man skapat ett buzz och en nyfikenhet kring sig. Med all rätt också! 

Att samarbetet kring att starta upp kvartetten och lägga grunden till soundet tillsammans har varit förhållandevis enkelt märks så väl och visar på tydlig skaparglädje. Den pepp som fanns och finns i Imperishable lyser igenom väldigt starkt. Under 10 stycken låtar på debuten håller alla hög klass. Direkt från första anslag får vi en smak av hur välarbetad låtordningen och tanken bakom riff med mera är. 

Jag får alltid fullkomlig pepp när ”Venomous” drar igång. Det är svårt, näst intill omöjligt att peka ut några absoluta favoriter men nyss nämnda spår samt ”The Phantasm” och titelspåret som avslutar hela härligheten är extra mäktiga. Gitarrsolot mot slutet av ”Come, Sweet Death” får det att pirra till i mig. Sången och ångestskriken är som ett svart och härligt omslagspapper på hela paketet. Här har vi inte att göra med några rookies inte!

Debuten håller hög klass och all estetik runt om som till exempel merch och bandlogo är easy on the eyes. Stilrent med svärta, precis som jag alltid vill ha det. Tack grabbar; jag bugar och bockar djupt för det ni ger oss.

 /Ylva Sjöstrand