Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV

Avlyssnat: Kardinal Synd - Kardinalens femte + 5 snabba frågor och svar



Jag har fått för mig att bandet vill radera ”Synd” och bara heta Kardinalen framöver? 

Hur som helst,så har bandet släppt ett femte album nyligen innehållande tio spår som sträcker sig över en dryg halvtimme. Ljudbild, tempo och övrigt upplägg skvallrar omgående att bandet ligger på Second Class Kids. Bolaget som måste ses som landets mest aktuella och största inom svenskspråkig punk i
dagsläget. Känns minst sagt proffsigt och seriöst.

Bandet spelar punk. Både musik och texter faller perfekt in i mallen för vad man kan förvänta sig av ett punkband. Viktiga och allvarsamma teman som samhällsproblem, ens egna tillkortakommanden och mående, samt rasism/diskriminering avhandlas. På ett riktigt bra sätt måste jag säga. Hela plattan känns (samtliga spår) stimulerande och man tröttnar inte. Jag hade faktiskt önskat att den innehåll ytterligare ett par låtar. Man tröttnar inte, låtarna känns varierande i uppbyggnaden. Ingen utfyllnad alltså och samtliga är bra nog för att finnas med på plattan. Känslan är att Kardinal Synd förtjänar mer uppmärksamhet och jag kan varmt rekommendera bandet. Bland de bättre faktiskt, i Second Class välfyllda stall. Andra kollegor i ”branschen” syns mer på sociala medier och jobbar mer för sitt varumärke. I detta fall känns det som att bandet låter musiken tala och att dem möjligtvis inte är lika intresserade av det övriga. Vad som dock är tydligt – bandet är jävligt intresserade att plattan ska vara seriös och avhandla vad som är viktigt för dem i livet. Det lyckas man med.

När jag funderar kring en topp 5 lista över punkalbum 2023 på svenska i december, så finns det stor chans att denna är en kandidat. Efter att ha lyssnat en hel del senaste dagarna så framstår "Hallå" och "NOOSH1" som favoritlåtarna.

/Johan Terrac

Fem snabba till Danne i Kardinal:


Boende i Umeå, men egentligen från Strängnäs. Vilka håller du högst - Refused eller Strebers?
- Strebers

Köper du musik fysiskt, eller bara digital lyssning? 
- Skulle gärna köpa mer skivor än nu, men ekonomin sätter tyvärr stopp.

Vilket band skulle du helst vilja vara förband till? 
- Bad Religion skulle låta för självklart för att vara jag så jag säger Propagandhi 

Tre städer du helst skulle vilja spela i Sverige under 2023?
- Uppsala, Örebro och Göteborg.

Tre band du tycker förtjänar mer lyssningar/uppmärksamhet i Sverige?
- Småjävlafötter, Ett Dödens Maskineri, Misantropic

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Vanhelgd - Atropos Doctrina

Få saker gör mig genuint glad och uppspelt så som när det luftas för omvärlden att ett nytt album är på väg från ett band man verkligen gillar och följer. I sex år har jag suktat efter ett nytt mästerverk från Vanhelgd. ”Deimos Sanktuarium” var och är fortfarande ett fantastiskt album men man vill ju såklart alltid ha mer av det man gillar. Helt i linje med hur dom andra albumen låtit så får vi stora ljudbilder som skulle passa bra i salar med oerhörd rymd till taket. Sången, alla delar av instrumenten och den röda tråden som vi nu vet låter Vanhelgd samlar ihop alla stora känslor till en väldigt snyggt förpackad och tight sammanhållen produkt som blir ”Atropos Doctrina”.  Värt att uppmärksamma är också att alla låtar nu enbart är på svenska. Därmed sätter Vanhelgd punkt för den svensk-engelska eran som dom tidigare haft. Sällan har jag dock stört mig så lite på blandningen av språk som hos bandet. Allt har alltid varit väldigt sömlöst.  Bytet, om man nu kallar det så, är ingenting som

Två sjuor från Flyktsoda Records

Deny - Call of the void Gefyr/Rat Cage - Split   Ni som gillar er crust och käng vet ju förmodligen att en av förra årets absolut bästa plattor var ”Wildfire” med Törebodas Deny. Undertecknad recenserade den här på Heavy Underground och den fanns högt upp på förra årets årsbästalista.   Så det är ju med stor glädje jag ser att en ny ep med Deny släpps. Fyra spår med harmonisk underbar d-takt med snortuffa melodier som rätt omgående får kängnäven att lyftas är vad denna ep bjuder på.  Titelspåret som inleder a-sidan är nog favoriten och de inledande raderna lyder: ”I am choking myself. Bye some more. Fighting the commercial grip” Deny håller fanan högt och denna ep bara visar vilket grymt bra band de är och jag hoppas att fler av er upptäcker dem. För Deny förtjänad verkligen all framgång.  Gefyr begåvade oss 2022 med deras briljanta självbetitlade debutplatta. Året efter så släppte Rat Cage från England ”Savage visions”. En urstark hc/punk-skiva som inte tog några fångar. Så det ä