Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Bevittnat: Unsane/Maggot Heart, Stockholm 17 oktober 2022

Unsane live i Stockholm

Det är höst i luften och jag befinner mig på Hornstull strand i Stockholm för att gå och se Unsane och Maggot Heart. Det är en måndag. Under eftermiddagen har jag noterat att spelningen är flyttad från Debaser Strands stora konsertlokal till den mindre Bar Brooklyn som ligger vägg i vägg. Jag hade redan förstått att biljettförsäljningen gått trögt. Måndag är naturligtvis inte en optimal dag för högljudd noise rock för många. Väl inne en halvtimme innan förbandet Maggot Heart ska gå på scenen är det oroväckande glest i lokalen. Jag har dock trevligt sällskap av Aftonbladets frilansande hårdrocksskribent Sofia Bergstöm och vi snackar om det här med spelningar och biljettförsäljning över varsitt glas Pepsi Max (det är ju en dag imorgon också). Hon bekräftar att det är många som har problem efter pandemin. Förklaringarna är fler kommer vi fram till. Antalet spelningar som fördröjts av covid och nu ska genomföras. Att folk drar sig för att gå på spelningar på grund av dåliga tider. Eller kan det vara så att publiken helt enkelt inte hittat tillbaka efter två år av restriktioner? Svaren finns nog i alla dessa problemformuleringar. 

Maggot Heart

Nåväl. När väl Maggot Heart går på scen så är det ändå trångt. Fördelen med en liten scen är ju att man kommer väldigt nära och livekänslan blir väldigt påtaglig. Jag njuter av varenda sekund av spelningen med ett band som är hungrigt och vill mycket. Linnéa Olsson har skapat ett monster med Maggot Heart som bara växer och växer. Och nu när jag äntligen får se dem live så får jag gåshud. Melodislingorna, det envisa riffandet, ilskan. Allt stämmer och jag hoppas att bandet i nuvarande sättning kan komma att fånga den här energin på framtida inspelningar. Under pausen då det riggas om på scenen trängs jag med Stockholms rockadel. Noterar att medlemmar från Watain, Hellacopters, Entombed och flera andra band finns i publiken. Unsane, som förvisso har en helt ny lineup förutom sångaren och gitarristen Chris Spencer, är utan tvekan ett av noise rockens främsta namn och legender under sin egen livstid. Det är första gången jag ser dem live men förväntningarna har drivits upp av vänner som dyrkar Unsane. 

Chris Spencer, Unsane

Man ska inte underskatta ljudvolymens roll i rocken. Det blir tydligt när Unsane påbörjar sitt set som består av tidigt material och sällan spelade låtar. Basen får golvet att vibrera och gitarrens dist är som en svetslåga. Det som sedan följer är inte 12-13 låtar utan en kompakt ljudmassa i ett stycke under en dryg timme. Låtarna knyts ihop av feedback och brusande förstärkarknaster. Det är en sömlös mässa av decibel med hardcoreattityd. Snart är Chris Spencer så svettig att det droppar från kepsens skärm. Han rör sig yvigt på scen och tacklar medvetet basisten Cooper flera gånger precis som om han muckar gräl. Men allt görs med ett leende och det verkar som om bandet har väldigt roligt. Mot slutet hoppar han ner från den låga scenen och tacklar publiken också. Som sagt. En liten scen tillåter publiken att delta. Det var länge sedan jag upplevde sådan närvaro från ett band. Visst kan man gnälla över att fler inte fattar hur bra Unsane är eller hur otacksamma folk är som inte tar tillfället i akt att uppleva ett legendariskt band på scen. Men där och då spelar allt det där det ingen roll. Under ett par timmar får jag uppleva riktigt bra band på scen som levererar musik som verkligen berör mig. Jag är tacksam för det när jag kliver ut på ett höstregnigt Södermalm för att ta mig hem till Västerås. En stad där det inte finns enda rockscen värd namnet. Jag drar luvan över huvudet och ler för mig själv och jag är tacksam att Stockholm bara är en dryg timmes bilfärd bort. 

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Skraeckoedlan - Vermillion Sky (enligt Ylva Sjöstrand)

Ska man göra och släppa ännu ett fantastiskt konceptalbum så är det lika bra att absolut inte spara på krutet och dunka på med plusmeny extra allt plus moms deluxe! Jädrar vad dom skämmer bort oss dom mäktiga herrarna i Skraeckoedlan. Rykande nytt och sjukt bra album, ett arkadspel med tillhörande soundtrack och en bok skriven av bandet. Glömde jag något? Troligen.  Dom här talangfulla ödlorna fullkomligt sprutar ur sig bitar som skapar en otrolig helhet till kommande ”Vermillion Sky”. Jag förundras varje gång bandet släpper nya album och tänker ”Nädu, den här kan omöjligt vara bättre än föregångaren!” Tacksamt erkänner jag att jag har fel varje gång för kreativiteten, påhittigheten och nyskapandet verkar vara en källa som aldrig sinar i ödlelägret.  Låtordningen är mycket väl genomtänkt för att verkligen få oss med på resan ut mot den okända och röda himlen som verket kretsar kring. Längtan efter mer då ”Earth” släpptes 2019 har varit stor och här får vi en väldigt naturlig uppf

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Låtpremiär: Dröög - Det stora oväsendet

Dröög är tillbaka med en ny skiva och vi på Heavy Underground är glada att kunna presentera ett första smakprov från denna skiva som släpps senare i vår av Majestic Mountain Records . Vad som finns att säga om låten "Det stora oväsendet" berättar bandet själva: "Likt vemodet, rullar snart nu oväsendet in. Över åsar och genom sänkor, över stock och sten, ska detta mörker sänka sig, omfamna och lamslå detta rikets befolkning. Inge dessa människor med en fruktan och som ska lämna även de närmst stående med en naggande aning av oråd och förtvivlan. Det stora oväsendet sätter lyriska modstämningen för den kommande fullängdaren med samma namn. Denna efterföljare ger ingen respit, är inget undantag, utan är fortsättningen på debutalbumet." Premiärlyssna på låten här: