Heavy Underground

  Viva Sounds - Dag 1, 1 December Ja, men då var det dags för Viva Sounds första dag i Göteborg. Den ursprungliga planen var att jag skulle vara på plats och samla ihop massa intryck för att sedan återge det i text och bild här. Men eftersom influensan från helvetsåker drabbade Surbrunnsgatan och mitt skäggprynta ansikte med full kraft får jag helt enkelt hålla mig inomhus, med förhoppning om att batterierna är laddade inför morgondagen.   Viva Sounds arrangeras av West Side Music Sweden och ska vara som en plattform för musikbranschen, artister och band. För er som inte vet vad Viva Sounds är så är det alltså en showcase-festival som utspelar sig på en rad olika scener runt om i Göteborg. Där band av olika storlekar och genre bjuds in för att spela på någon av festivalens scener runt om i staden. Förutom detta arrangeras också en konferens som samlar ihop branschfolk. En, vad det visat sig, väldigt viktig smältdegel för kultur och musik. För Göteborg, för Sverige och för världen.   Me

När band av den kalibern som utlovas denna kväll besöker Sundsvall så har man liksom inget annat val än att ta bussen och förära grannkommunen med ett besök. På papperet så var det Prescriptiondeath som lockade mig mest men det skulle visa sig att alla tre band som jag såg levererade på topp. Innan det var dax att gå till Sveriges äldsta rockklubb Pipeline så kurrade magen och därför styrde stegen mot Bishops Arms där en sojaburgare och en kall öl skulle mätta min mage innan det var dax för mangel. Jag hinner knappt sätta mig till bords innan Flyktsoda-Johan och hans vän Wiking kliver in genom dörren. De hade tydligen haft samma idé som mig. Vi språkar en stund och mättar våra magar innan Pipeline och Stenstan Rämnar kallar på oss.  Första bandet jag såg var Hälsinglands Kronofogden. Ett underbart hardcore/råpunk- band som jag inte sett tidigare. Jag måste säga att de imponerade stort på mig då det var rätt tydligt att sångaren Arvid inte var nå vidare kry denna kväll då han hostade en

  Man måste ändå älska Dalarna. På väg till Borlänge ser SJ till att jag med 60 sekunders marginal missar min anslutning i Ludvika och blir sittandes i det sedan 60-talet renoveringsförbisedda stationshuset i en timme. Ganska snart dyker han upp. Killen från Falun som inte åker tåg så ofta. Han fattar snabbt tycke för mig trots att jag försöker se ointresserad ut med hörlurarna hårt instoppade i öronen och blicken långt bort. Han berättar på bred dialekt om både det ena och det andra samtidigt som han dricker någonting ur en Trocaderoflaska. När tåget väl kommer så ser han till att sätta sig bredvid mig samtidigt som han ger sin son goda råd i telefonen om att vara nykter när man träffar en tjej. Jag inser att min nya vän inte dricker Trocadero när han glatt erbjuder mig en slurk “Fireball” ur flaskan. Jag tackar nej och hastar av tåget när det stannar på Borlänge C.  Broken Dreams och hotellet ligger i samma byggnad bara ett stenkast från stationen så jag är snabbt installerad på rumm

För första men absolut inte sista gången så besökte jag den mycket trevliga tvådagarsfestivalen House of Metal i Umeå som gick av stapeln 10-11 november.  Fredag Hela konkarongen inleddes med att se det väldigt efterlängtade Scitalis som inte lämnade något kvar att önska. Kan en festival inledas på bättre sätt än med stilfull black metal framförd av män i kåpor?  Thrasharna Mezzrow stod näst på tur i mitt ”Måste se-schema”. Bandet äntrade scenen med eufori och kraft samtidigt som publiken peppade igång ordentligt. Ett skönt stök framför scenen som även resulterade i att jag fick en halv öl på mig men man har ju som tur var varit med förr. Tack för den urladdningen!  Tråkigt nog var vi tvungna att lämna thrashgolvet till förmån för Umeås egna Naglfar som visade hög kvalitet. Hela golvet framför scenen och mer eller mindre hela sittläktaren var knökfullt när lokalpatriotismen flödade. Fredagen avslutades i alldeles för få hoppsparkar à la Raised Fist men jag var ändå mycket nöjd ef

Veckan som denna punkfest skulle gå av stapeln inleddes inget vidare för undertecknad. Förkylning med tillhörande feber slog till under onsdagen. Det kändes som att festen var i fara att utebli. Skulle jag missa sista chansen att se Vånna Inget? Fredagen kom och jag var visserligen förkyld men iallafall någorlunda feberfri. Ett covidtest visade dessutom negativt. Skönt tänkte jag. Fan det finns nog chans att det blir pönkfest imorgon.  Lördag kväll och med 1g Alvedon innanför västen sitter jag trots allt på den endast 30 minuter försenade bussen på väg in till Sundsvall. Målet med resan är att se Vånna Ingets avskedsspelning. Det är nog vad denna krassliga gubbkropp klarar av tänker jag. Som bonus spelar ju Intensiven innan också. Perkele och Trubbel får se sig besegrade av min mancold denna gång tyvärr.  Intensiven Intensiven bjuder på en bra spelning trots det teknikstrul som inleder andra låten. Hela scenen blir ljudlös och publiken kan bara höra trummorna. Men tack vara ett snabbt

                                        Invsn äntrar  den extremt rökfyllda scenen scenen i Hus 7 som badar i blått ljus (det är ju ändå en gothklubb som arrar) prick på utsatt tid och redan från start står det klart att det här blir en spelning att minnas. Dennis Lyxén kromar och ålar sig fram på scenen i takt med musiken och gör poser som skulle kunna kännas tillgjorda men här blir det bara coolt och snyggt.  Musiken är elektronisk och postpunkig. Jag gillar inriktningen man tagit på de senaste skivorna där det elektroniska blir mer framträdande Ibland blir det nästan industriellt men det vägs upp av Christina Karlsson och, Sveriges svar på Kim Gordon, Sara Almgrens röster som inte är en kör utan en del av sången. Snyggt är det. Allt hålls ihop av André Sandströms stabila trumspel som piskar fram bandet genom settet samtidigt som det bidrar till en magiskt sväng man sällan upplever.  Några brandtal om att ta hand om varandra, försvar för studieförbund och mot högervindar och marknads

Det här är då tänkt att vara som en krönika över min upplevelse av Way Out West 2023, där ambitionen är att dela med mig av mina intryck i en sammanfattande text efter varje dag på festivalen.    ——   Kalendern visar 10 augusti 2023, och klockan slår 14.30. Stormen Hans som härjat de senaste dagarna har gett vika för solen (bara en sådan sak) - och det är dags att slå igen jobbdatorn för att bege sig mot festivalområdet.    Första anhalt blir en till festivalområdet närliggande bar där jag möter upp två fina (och väldigt nyförälskade vänner). Tillsammans försöker vi göra någon form av gemensam plan för festivalen och kastar oss sedan iväg mot de ringlande festivalköerna för att se King Gizzard & the Lizard Wizard. En perfekt start på festivalkvällen. Det är min tredje upplevelse av bandet live, och som vanligt vet man inte vad som kan förväntas. Under bandets dryga 60 minuter på scen lyckas dom på något sätt blanda psykrock, metal, pop och experimentlusta. Första halvan är superbra

  Efter ett uppehåll så är nu Krökbacken Festival tillbaka och man passar på att fira 10 år i samband med återstarten. Krökbacken är landets fränsta festival för stoner rock och liknande arter av tung rock med ett starkt DIY-patos. Det som förstärker den känslan är att man genom åren hållit till i ett grustag i Dalarna för att få till den där känslan av sanddyner och öken.  Årets line up är fullspäckad med intressanta band som alla är intressanta men här är tre band du absolut inte får missa om du är på plats. Skraeckoedlan Precis som festivalen har det varit tyst om Norrköpingsbandet som levererade en av de mäktigaste temaskivor som gjorts i det här landet i och med senaste plattan "Earth". Nu är man på gång med nytt material och sångaren och gitarristen Robert Lamu säger att den nya skivan "The Vermillion Sky" är något av det svåraste och roligaste han gjort.  Maulén Det är svårt att sätta fingret på exakt vad Maulén är. Den bästa beskrivningen är kanske att beskr

Maulén framförde Oum Khultums verk den 60 minuter långa "Enta Omry" på Hus 7 i Stockholm den19 maj. Ett framförande som spränger musikaliska gränser och utforskar vad man kan göra med musik från olika kulturer. Heavy Underground fångade framförandet på bild.  Alla foton (c) Heavy Underground