Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Recension: Eucharist - I Am the Void (Regain Records)


Eucharist. Ett av och på-band som många gånger under åren från 1989 och framåt har gjort comeback för att sedan försvinna igen. Det gör mig väldigt glad att dom nu sedan en tid verkar vara på igen. 

Med endast två stycken fullängdare i bagaget (Velvet Creation 1993 och Mirrorworlds 1997) på så många år som aktiva, eller ja, som av och på, så är jag förväntansfull på vad som kommer presenteras. Bandet var en del av den första vågen av det välbekanta Göteborgs-soundet, dock tycker jag mig inte höra några stora delar av det på den här skivans låtar. Idag har bandet lämnat sina melodiska dödsdagar bakom sig och ligger mycket mer närmare den melodiska black metal-stilen.

Saknaden av det är inget som gör mig ledsen, snarare tvärtom. För min egen del så njuter jag stort av att det mesta lutar åt snabb och rak black metal.Som fan av den här genren kommer man inte bli besviken då det är tight och bra rakt igenom med ett stort antal låtar med riktigt fin kvalitet. 

Jag har svårt att para ihop Eucharist med något annat band soundmässigt eftersom det låter som mycket annat men ändå som sitt eget. Komplicerad förklaring som inte på något sätt är negativ utan ett betyg som säger att jag verkligen tycker om det här nya släppet.

”I Am the Void” är intensiv på ett sätt som inte är jobbig eller påfrestande men det ska sägas att nästan 77 minuter av ibland lite enformig ljudvägg kan upplevas som massivt. Vi får 12 spår av snyggt kvalitetsljud och en bra väsande röst, men ett par spår hade kunnat få stå över för att inte göra I Am The Void lite för lång. Eucharist betyder "nattvard" och trots att jag är väldigt okristen skulle jag kunna tänka mig att ta emot en oblat om dom här snygga låtarna spelades samtidigt.

Bästa låtar: I am the Void, Goddess of Filth och Lilith.

//Ylva Sjöstrand
Cries From The Underworld

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Skraeckoedlan - Vermillion Sky (enligt Ylva Sjöstrand)

Ska man göra och släppa ännu ett fantastiskt konceptalbum så är det lika bra att absolut inte spara på krutet och dunka på med plusmeny extra allt plus moms deluxe! Jädrar vad dom skämmer bort oss dom mäktiga herrarna i Skraeckoedlan. Rykande nytt och sjukt bra album, ett arkadspel med tillhörande soundtrack och en bok skriven av bandet. Glömde jag något? Troligen.  Dom här talangfulla ödlorna fullkomligt sprutar ur sig bitar som skapar en otrolig helhet till kommande ”Vermillion Sky”. Jag förundras varje gång bandet släpper nya album och tänker ”Nädu, den här kan omöjligt vara bättre än föregångaren!” Tacksamt erkänner jag att jag har fel varje gång för kreativiteten, påhittigheten och nyskapandet verkar vara en källa som aldrig sinar i ödlelägret.  Låtordningen är mycket väl genomtänkt för att verkligen få oss med på resan ut mot den okända och röda himlen som verket kretsar kring. Längtan efter mer då ”Earth” släpptes 2019 har varit stor och här får vi en väldigt naturlig uppf

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Låtpremiär: Dröög - Det stora oväsendet

Dröög är tillbaka med en ny skiva och vi på Heavy Underground är glada att kunna presentera ett första smakprov från denna skiva som släpps senare i vår av Majestic Mountain Records . Vad som finns att säga om låten "Det stora oväsendet" berättar bandet själva: "Likt vemodet, rullar snart nu oväsendet in. Över åsar och genom sänkor, över stock och sten, ska detta mörker sänka sig, omfamna och lamslå detta rikets befolkning. Inge dessa människor med en fruktan och som ska lämna även de närmst stående med en naggande aning av oråd och förtvivlan. Det stora oväsendet sätter lyriska modstämningen för den kommande fullängdaren med samma namn. Denna efterföljare ger ingen respit, är inget undantag, utan är fortsättningen på debutalbumet." Premiärlyssna på låten här: