Heavy Underground

Gillar du fuzz och stoner så torde ju inte Greenleaf vara obekant. Deras historia går tillbaka till 1999 och de har sedan debutplattan ”Revolution Rock” som släpptes 2001 varit trogen stonerrocken. De bildades ju ursprungligen som ett sidoprojekt av folk som annars huserade i band som Dozer, Demon Cleaner och Lowrider. Medlemmar har kommit och gått under hela Greenleafs historia men den konstanta medlemmen är gitarristen Tommi Hoppala som funnits med sedan starten. Sedan 2014 så hittar vi också Arvid Hällagård bakom mikrofonen. Så musikalisk rutin saknas inte.  Jag måste nog säga att Greenleaf med ”The Head & The Habit” nog har släppt sitt starkaste album hittills. Detta från ett band som har släppt ett flertal grymma plattor. Mellan de tunga riffen på denna platta så hittar vi ett texttema som baseras på sångaren Arvids erfarenheter med att jobba med människor som lider av psykisk ohälsa och missbruksproblem. Varje låt är en symbolisk kort historia som på nåt sätt berör de temat.

  Volym ett av Greating From Sweden släpptes 2021 och är en fantastisk samling om man är nyfiken på att utforska Svensk hardcore. Så det är mer stor glädje jag tar mig an uppföljaren och konstaterar att det är en vital hardcorescen i Sverige fortfarande och det finns massvis med underbara band som bara väntar på att upptäckas. Det är femton band representerade på plattan och de bidrar med ett eller två spår var. Variationen är stor och det finns allt från yngre band såsom ”Xiao” med sin powerviolence, vidare till ”Sweet Teeth” och deras mer smutsiga och opolerade rockiga stil. Även de gamla rävarna i ”Rövsvett” bidrar med två spår. Så det finns verkligen något för alla att rensa sina trumhinnor till på denna platta också. Jag har svårt att själv peka ut några favoriter då höjdpunkterna är så många. Dock så konstaterar jag att ”PX-30” är ett band jag verkligen ska hålla ögonen på framöver.  Jag råder er alla att inte tveka alltför länge innan ni klickar hem ett ex av vinylen då båda pre

  Det har hållit på ett tag nu. Ja, egentligen sedan nyårsafton 1999 då vi lämnade det stora 90-talet. Besattheten. Analyserandet. Hyllandet. För det var ju bättre förr. Det vet ju alla. Jag har ju haft turen att på senare år verkligen fått djupdyka i årtiondet som formade så stor del av hela mig som människa och inte minst min musiksmak.  För jag må ha börjat som hockefrilleförsedd hårdrockare på 80-talet men det var under 90-talet som jag utvecklade min musiksmak i samma takt som jag växte som människa så som man gör i 20-årsåldern. Det som hände då bär jag med mig djupt inne i mig själv och det är en sorts nollpunkt.Precis som det är det i många andra i min ålder.  Men jag tror faktiskt att 90-talet har något som senare decennier inte har haft. 1989 föll muren och världen blev en radikalt annorlunda värld helt plötsligt då man till en början trodde att allting skulle ordna sig. En ny öppen och fredligare tillvaro. Vi vet ju att det inte stämde men just där och då kändes det väldigt

Låt mig bara börja med att säga en sak: Om VILT ännu är okända för dig så letar du upp första bästa sätt att lyssna in dig på dom efter att du läst klart den här recensionen. Ok? Ok! Det var min kära andra hälft som introducerade mig för bandet för ett bra tag sedan och snacka om att jag är glad för det. Bra musik ska man dela med sig av och det är precis det jag gör till er nu. Min plikt som medborgare. Den mycket välljudande EPn ”...To Mourn The Death Of A Stranger” är den andra av två som bandet släppt under sin existens. Här blandas det mycket melodiösa med otroligt rappa riff och en stark, variationsrik röst.  Jag har i andra sammanhang förr sagt att Oscar Randeviks röst låter väldigt mycket som den tyvärr bortgångna Trevor Strnad från The Black Dahlia Murder och det är ett oerhört gott betyg.Jag hör samma snabba behandling av texten tillsammans med höga till djupa toner. Tack för att Trevor får leva vidare i dig Oscar! VILT har mycket välförtjänt signat skivdeal med bolaget Gain