Det har hållit på ett tag nu. Ja, egentligen sedan nyårsafton 1999 då vi lämnade det stora 90-talet. Besattheten. Analyserandet. Hyllandet. För det var ju bättre förr. Det vet ju alla. Jag har ju haft turen att på senare år verkligen fått djupdyka i årtiondet som formade så stor del av hela mig som människa och inte minst min musiksmak.
För jag må ha börjat som hockefrilleförsedd hårdrockare på 80-talet men det var under 90-talet som jag utvecklade min musiksmak i samma takt som jag växte som människa så som man gör i 20-årsåldern. Det som hände då bär jag med mig djupt inne i mig själv och det är en sorts nollpunkt.Precis som det är det i många andra i min ålder.
Men jag tror faktiskt att 90-talet har något som senare decennier inte har haft. 1989 föll muren och världen blev en radikalt annorlunda värld helt plötsligt då man till en början trodde att allting skulle ordna sig. En ny öppen och fredligare tillvaro. Vi vet ju att det inte stämde men just där och då kändes det väldigt bra. Samtidigt blev populärkulturen extremt viktig och även den genomgick en sorts förvandling. Som musiken. Det har ju analyserats till döds hur viktigt Seattle var och hur allting ändrades när Nirvana slog igenom. Men det var ju större än så. En rad murar mellan genrer revs också. Det blandades och mixades på ett sätt som sällan setts samtidigt som varje genre växte i sig själv. Allt var verkligen tillåtet.
Och mitt i detta stod vi som hade extremt mottagliga hjärnor då som man har i 20-årsåldern. Och det är det som jag bär med mig än idag och som gett mig en väldigt bred och nyfiken musiksmak. Och det påverkar hur jag ser på samtida musik som kommer idag. Något som stått ännu klarar för mig när jag gjort poddar som klassikeravsnitten med Misha Sedini och Just One Fix med Martin Dunelind. Där vi grävde vi ju ännu djupare i populärkulturen och våra egna 90-talsjag år för år.
För visst handlar det om att jämföra saker i ett nostalgiskt skimmer men det handlar också om sökandet efter samma kick som man fick när man hörde soundtracket till “Judgement Night” första gången. Och det är den kicken jag försökt styra Heavy Underground mot under alla dessa år och det tänker jag fortsätta att göra.
Varje halvår tar jag alltid en funderare på om jag ska köra vidare en säsong till. Svaret har alltid varit ja men den här gången kände jag mig inte lika säker. Men så började jag tänka på det här med 90-talet och den där kicken och känslan som jag nyss beskrivit. Och då hände något i mitt huvud. En annan sorts energi dök upp.
Under hösten kommer förhoppningsvis den där energin att märkas av. Jag har några idéer som jag jobbar på till både sajten och podcasten.
Heavy Underground utgår idémässigt från 90-talets alternativa musikscener. Det betyder inte att vi jämför dagens musik med dåtiden utan snarare väljer vad vi skriver och poddar om utifrån den energin, inspirationen och kraften som skapades under 90-talet i Sverige och världen när rockmusiken gjorde en tydlig sväng i historieskrivningen.
Det innebär också att de genrer som intresserar oss mest är just alternativ rock, punk, hardcore, grindcore, industrirock, noise, thrash metal, death metal och liknande genres som hade sin första storhetstid under 90-talet.
Jag hoppas att ni även i fortsättningen vill följa med på den här resan som rör sig mellan dåtid och nutid. Det är en fantastisk resa och alla är välkomna att följa med.
/Magnus Tannergren
Heavy Underground
Stöd Heavy Underground på www.patreon.com/heavyunderground
Kommentarer
Skicka en kommentar