Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Senaste podcasten

Skraeckoedlan - Vermillion Sky (enligt Ylva Sjöstrand)

Ska man göra och släppa ännu ett fantastiskt konceptalbum så är det lika bra att absolut inte spara på krutet och dunka på med plusmeny extra allt plus moms deluxe! Jädrar vad dom skämmer bort oss dom mäktiga herrarna i Skraeckoedlan. Rykande nytt och sjukt bra album, ett arkadspel med tillhörande soundtrack och en bok skriven av bandet. Glömde jag något? Troligen.  Dom här talangfulla ödlorna fullkomligt sprutar ur sig bitar som skapar en otrolig helhet till kommande ”Vermillion Sky”. Jag förundras varje gång bandet släpper nya album och tänker ”Nädu, den här kan omöjligt vara bättre än föregångaren!” Tacksamt erkänner jag att jag har fel varje gång för kreativiteten, påhittigheten och nyskapandet verkar vara en källa som aldrig sinar i ödlelägret.  Låtordningen är mycket väl genomtänkt för att verkligen få oss med på resan ut mot den okända och röda himlen som verket kretsar kring. Längtan efter mer då ”Earth” släpptes 2019 har varit stor och här får vi en väldigt naturlig uppf

Child - Shitegeist

För lite drygt 13 månader sedan så släpptes ”Meditations in Filth”, debutplattan från Child. En ruggigt bra platta som kvalade in sig på min årsbästalista. Sedan dess så har Child signat med kvalitetsbolaget Suicide Records och inte bara det, man har redan uppföljaren ” Shitegeist” redo att släppas lös över världen också. Det gäller att smida medans järnet är varmt brukar det heta och här är järnet glödande varmt.  ”Everything sucks. Everything’s fucked” vrålar sångaren Jocke Lindström redan efter några sekunder in i inledande titelspåret ” Shitegeist”. De orden berättar väldigt tydligt vilken världsbild som Child målar upp för oss här på andra verket och med sin punkiga och crustiga grind som är infuserad med svängig döds och d-takt. Rovdjurskapitalism och konsumtion förstör vår värld och vi ignorerar alla varningar. Ett polariserat samhälle har resulterat i hat, krig och terror och vi går mot mänsklighetens undergång. Detta är några av de teman som Child tar upp på denna, deras andra

Bloodstain - I am death

  Vad är det med dagens ungdom? Det senaste åren har väldigt unga band kommit fram som spelar den där perfekta kombinationen av klassisk heavy metal och thrash metal som skruvar tillbaka klockan till 1985 då deras pappor hade hockeyfrilla, fjunig mustasch, åkte moppe och lyssnade på Metallicas "Ride the lighting".  Jag vet inte om kidsen har grävt i skivsamlingen därhemma och hittat alla de här skivorna vilket i så fall är väldigt roligt. Lyssnar man på band som Hostilia, Xion, Eternal Evil med flera så misstänker man i alla fall det.  Bloodstain debuterar nu med en osignad EP som låter fantastiskt bra. Den där sammanfogningen av heavy och thrash sitter där. Jag hör Judas Priest och Metallica slåss om uppmärksamheten och det som kommer ut på "I am death" kittlar alla de rätta platserna när man lyssnar.  Det är kompetent framfört, vilket inte är så konstigt då bandet träffades på Rytmus Musikgymnasium, med en perfekt balans mellan tungt och snabbt. Stundtals går det

Eternal Autumn - Below the Lightless Heavens

Om jag själv får välja så vill jag ha min death metal med lagom mycket svängiga melodier och gärna med en sång som har det där desperata väsandet. Dock hör jag en ganska stor blandning av olika genres som samsas under åtta spår på den redan släppta skivan från bandet. För att vara en rätt så varierad skiva låtmässigt så lyckas bandet Eternal Autumn ge mig mer eller mindre allt jag söker på det planet. Below the Lightless Heavens visar på starkt kompetenta musiker och till min förvåning (eller egentligen inte, han är ju överallt och chefar) ser jag att min vän Lawrence Dinamarca är den som står för trummandet på skivan. Bandets bildades 1992 och vek in årorna 2001 för att 16 år senare återuppstå. Det här släppet är tredje fullängdaren och jag tycker det låter riktigt bra! Kanske att jag hade önskat ett lite mer samlat tag om dom ibland spretiga låtarna. Samtidigt som soundet är tryggt igenkännande så finns det bitar av nytänk vilket uppskattas. Albumomslaget som är gjort av Henrik Gallo

Flegma - "Death angel abyss"

Det tog 30 år för Malmös Flegma att leverera ytterligare en platta. Men vilken skiva det är! Gillar du hardcore, thrash och Wolbrigade så ska du spetsa öronen här för vare sig du vill eller inte så kommer Flegma att spetsa dom hur som helst med "Death angel abyss". Det första som slår mig är hur extremt välproducerat detta är utan att låta tillrättalagt. Det är ett mustigt tungt sound på gitarrerna och trummorna. Crossover har sällan låtit så bra som här. Sen har vi musiken i sig som bjuder på många magiska ögonblick där det ena fantastiska thrashriffet efter det andra läggs på varandra. Bäst är Flegma när det gå i midtempo och man hör små snygga Slayerslingor vävas ihop med brutala riff som det är omöjligt att inte skaka lite på huvudet till.  En välkommen återkomst.  /Magnus Tannergren

Xiao - Promo 2024

  Drygt två och en halv minut är vad Xiao behöver för att ställa hardcoreskåpet där det ska stå. Två nya låtar som imponerar stort genom sin våldsamma attack och skoningslösa attityd. Inledande "Legends" är ett 46 sekunder långt nacksving som går så snabbt att du knappt märker det. Det andra spåret "End of times" är förvisso lite långsammar och längre men inte mindre intensivt för det. Med snygg växelsång och tungt riffande så kommer den att orsaka många moshpits live. På "Promo 2024" så visar Xiao upp sig från sin bästa sida och att framtiden för bandet ser spännande ut.  /Magnus Tannergren

Sickrecy/Barren - split

Alla vi som uppskattar grind vet ju att en av de bästa plattorna som släpptes 2022 var ”Salvation Through Tyranny” av Sickrecy. En enligt mitt tycke briljant grindplatta som har allt som en bra platta av det här slaget ska ha. Urstarka låtar, en bra produktion, blastbeats, politiska texter och svinbra sång. Så när det vankas nytt material från Sickrecy så är förväntningarna höga och man spetsar öronen lite extra. Denna gång så är det splitplatta som Sickrecy delar med Barren från Belgien.  A-sidan tillhör Svenskarna och de inleder med det instrumentala stycket ”Open” innan hanskarna åker av och ”…Up for ignorance” drar igång. En underbar grindpärla där blastbeatsen står som spön i backen och Adde Mitroulis vrålförbannade stämma öser fram den underbara lyriken, signerad trummisen Martin Eriksson, som passar ”Sickrecys” musik som handen i handsken. Fem grinddängor av finaste sort plus introt hinner ”Sickrecy” med på a-sidan och allt är över efter 13 minuter och 40 sekunder. Underbart är

Intervju: Hardcoreprofilen Daniel Nätterdal om banden, boken och livet efter podcasten Nere På Noll

Daniel gillar Misfits. Podcasten Nere På Noll är död och begraven. Heavy Undergrounds Örebrokorrespondent Johan Terrac kollade läget med Daniel Nätterdal som var en av medlemmarna i podden som nu ägnar tiden åt en rad andra band och projekt i hardcorens tjänst.  Hej, Daniel, hur är känslan efter att det nu är definitivt att Nere På Noll är ett avslutat kapitel? Kliar det i fingrarna att få podda igen eller känns det befriande? NPN-legenderna David, Daniel & Robin - Jag har varit fullt sysselsatt ändå så jag har knappt hunnit känna några känslor än. Det är både kul att ha tid till andra grejer men också lite sorgligt. När man har lagt 10 år på att bygga upp något som (för engångsskull) varit uppskattat så är det lite waste att kasta bort det. Allt har sin tid och vi gav järnet i 10 år vilket är långt mer än de flesta band. Vi satt även i en situation där vi saknade klippare och ribban för podd ligger mycket högre än den gjorde när vi startade, så vi hade behövt jobba hårdare samtidi