Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV

Intervju: Hardcoreprofilen Daniel Nätterdal om banden, boken och livet efter podcasten Nere På Noll

Daniel gillar Misfits.

Podcasten Nere På Noll är död och begraven. Heavy Undergrounds Örebrokorrespondent Johan Terrac kollade läget med Daniel Nätterdal som var en av medlemmarna i podden som nu ägnar tiden åt en rad andra band och projekt i hardcorens tjänst. 


Hej, Daniel, hur är känslan efter att det nu är definitivt att Nere På Noll är ett avslutat kapitel? Kliar det i fingrarna att få podda igen eller känns det befriande?

NPN-legenderna David, Daniel & Robin

- Jag har varit fullt sysselsatt ändå så jag har knappt hunnit känna några känslor än. Det är både kul att ha tid till andra grejer men också lite sorgligt. När man har lagt 10 år på att bygga upp något som (för engångsskull) varit uppskattat så är det lite waste att kasta bort det. Allt har sin tid och vi gav järnet i 10 år vilket är långt mer än de flesta band. Vi satt även i en situation där vi saknade klippare och ribban för podd ligger mycket högre än den gjorde när vi startade, så vi hade behövt jobba hårdare samtidig som vår tid vi kan lägga snarare minskade.     

- Det är många som som har skrivit eller kommit fram på gigs och tackat för det som varit och sagt att NPN har fått dom att upptäcka hardcore eller återpeppa dom på hardcore och när man hör sånt så ångrar man jag direkt att vi la ner. 

Skulle du kunna lockas in till att starta upp en ny podd om personerna och inriktningen kändes rätt?

- Jag har faktiskt fått flera förfrågningar men anledningen till att NPN lades på hyllan är att jag/vi ville frigöra tid till andra projekt och då framför för min del att spela själv. Det har varit jävligt kul att göra poddarna så helt uteslutet är det inte men det får bli längre fram i så fall.

Vilka poddar lyssnar du själv på hyfsat regelbundet?

- Konstigt nog lyssnar jag inte så mycket på musikpoddar. Jag brukar tycka det är svinbra när de väl kommer på men blir jag sugen på podd så blir det i första hand nyhets- och politikpoddar.
Annars lyssnar jag på musik. Ska jag namedroppa några bra poddar så gör min fru en podd som heter Är du också ensam Lisa? den är oftast väldigt underhållande/knäpp. Dom har förövrigt också kört i nästan 10 år. Andra som jag gillar är Nine Club, Sju Tum, C-90, Studio Expo och Komintern. 

Jag vet att du är delaktig i flertalet band, vilka av alla dessa skulle du beskriva som aktiva? 

- Det är mycket band nu haha. Jag blev rekryterad till veganmetalbandet Times of Desperation förra året och vi är högst aktiva med turnéer, spelningar och platta in the works. Sen mitt punkprojekt Low Expectations som repar, skriver och spelar kontinuerligt. Dead Reprise har ett gäng nya låtar på gång och vi släppte en ny låt och gjorde ett gig 2023. Sen gjorde jag och Anders från Dead Reprise en demo förra året under namnet Suffer Together där jag sjunger. Har några kassetter kvar om någon är taggad på dom. 
- Sen har jag ett hemligt veganmetalprojekt där jag skrivit allt och lirar gitarr. Det har fått bra spridning och släppte skiva förra året. Avslutningsvis så har jag ett soloprojekt som heter Sound And Sight med tanken att det ska låta OCHC a la sena Uniform Choice. Och så brukar jag spela punkcovers med mina barn.   
 
Daniel gillar även skivor. Många skivor.

I sista avsnittet av podden berättar du att en kartläggning av svensk hardcore på 90-talet och framåt är något du gärna skulle skriva en bok om. Är arbetet redan påbörjat och när tror du att en sådan bok skulle kunna bli klar?

- Jag har saknat en riktig bok om svensk hardcore. Vi har ju intervjuat massor med folk från den svenska hc-scenen med podden så jag har bra ingångar och material redan. Jag vill göra något liknande som Peter Kagerland gjort det vill säga en ordentlig kartläggning av hardcore i Sverige med utgångspunkt 90-talet. Nu är jag inne i ett skede av att bygga databas med band, vart de kommer ifrån, vad de har släppt och kontaktpersoner.  

Berätta mer om Low Expectations, som man sett en del om på sociala medier? Vilka är ni och vad är era planer inom den närmaste framtiden?
Low Expectations, skateboardåkare som spelar punk, punkare som åker skateboard. Det kanske är att sticka ut haka men jag skulle vilja säga att vi är det bandet i Sverige som är bäst på att åka skateboard. Prove us wrong! Vi är definitivt inte bäst på att spela så det är så det är inga krusiduller utan catch punk a la Screeching Weasel, Ramones möter melodiös old school USHC med snotty texter ofta med referenser till Örebro och skatekultur. Vi har en 5-låtars CD på gång ute när som helst.




Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Vanhelgd - Atropos Doctrina

Få saker gör mig genuint glad och uppspelt så som när det luftas för omvärlden att ett nytt album är på väg från ett band man verkligen gillar och följer. I sex år har jag suktat efter ett nytt mästerverk från Vanhelgd. ”Deimos Sanktuarium” var och är fortfarande ett fantastiskt album men man vill ju såklart alltid ha mer av det man gillar. Helt i linje med hur dom andra albumen låtit så får vi stora ljudbilder som skulle passa bra i salar med oerhörd rymd till taket. Sången, alla delar av instrumenten och den röda tråden som vi nu vet låter Vanhelgd samlar ihop alla stora känslor till en väldigt snyggt förpackad och tight sammanhållen produkt som blir ”Atropos Doctrina”.  Värt att uppmärksamma är också att alla låtar nu enbart är på svenska. Därmed sätter Vanhelgd punkt för den svensk-engelska eran som dom tidigare haft. Sällan har jag dock stört mig så lite på blandningen av språk som hos bandet. Allt har alltid varit väldigt sömlöst.  Bytet, om man nu kallar det så, är ingenting som

Två sjuor från Flyktsoda Records

Deny - Call of the void Gefyr/Rat Cage - Split   Ni som gillar er crust och käng vet ju förmodligen att en av förra årets absolut bästa plattor var ”Wildfire” med Törebodas Deny. Undertecknad recenserade den här på Heavy Underground och den fanns högt upp på förra årets årsbästalista.   Så det är ju med stor glädje jag ser att en ny ep med Deny släpps. Fyra spår med harmonisk underbar d-takt med snortuffa melodier som rätt omgående får kängnäven att lyftas är vad denna ep bjuder på.  Titelspåret som inleder a-sidan är nog favoriten och de inledande raderna lyder: ”I am choking myself. Bye some more. Fighting the commercial grip” Deny håller fanan högt och denna ep bara visar vilket grymt bra band de är och jag hoppas att fler av er upptäcker dem. För Deny förtjänad verkligen all framgång.  Gefyr begåvade oss 2022 med deras briljanta självbetitlade debutplatta. Året efter så släppte Rat Cage från England ”Savage visions”. En urstark hc/punk-skiva som inte tog några fångar. Så det ä