Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV

Child - Shitegeist



För lite drygt 13 månader sedan så släpptes ”Meditations in Filth”, debutplattan från Child. En ruggigt bra platta som kvalade in sig på min årsbästalista. Sedan dess så har Child signat med kvalitetsbolaget Suicide Records och inte bara det, man har redan uppföljaren ” Shitegeist” redo att släppas lös över världen också. Det gäller att smida medans järnet är varmt brukar det heta och här är järnet glödande varmt. 

”Everything sucks. Everything’s fucked” vrålar sångaren Jocke Lindström redan efter några sekunder in i inledande titelspåret ” Shitegeist”. De orden berättar väldigt tydligt vilken världsbild som Child målar upp för oss här på andra verket och med sin punkiga och crustiga grind som är infuserad med svängig döds och d-takt. Rovdjurskapitalism och konsumtion förstör vår värld och vi ignorerar alla varningar. Ett polariserat samhälle har resulterat i hat, krig och terror och vi går mot mänsklighetens undergång. Detta är några av de teman som Child tar upp på denna, deras andra platta. 

Det är ett Child som kanske mer funnit sitt sound och sin identitet som vi finner här. Mer variation och lite mer av allt. Men tro för all del inte att man har gått och mesat till sig! Icke sa Nicke. Däremot så är detta en mer sammanhållen platta vill jag påstå. Märk väl att detta kommer från någon som håller debuten högt. Femte spåret ”I will refuse” gästas av David Sandström (Refused) och funkar som en liten andningspaus om är en svinbra sådan. En punkigare dänga med högt tempo som mycket väl skulle kunnat kännas malplacerad men på nåt märkligt sätt så funkar det. Den följs av den underbara ”Golden chasms” som direkt startar med ett vansinnigt tempo och aldrig låter dig hämta andan. Kanske min personliga favorit på hela plattan. 

På ”Shitegeist” så har man lagt i en högre växel och jag håller nog denna platta något högre än debuten. På 25 minuter så lyckas Child klämma in allt som är bra med hård musik av det här slaget. Resultatet är en liten grindjuvel som släpps den 29 mars av Suicide Records.

/Anders Bergström

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Om beslutsångest, Henrik Palm, Horndal, Lastkaj och speltider.

  Detta är nog snarare en odyssé i förvirring, beslutsångest och relationer till saker och människor snarare än en recension av en spelning.  Dagen börjar med blommande rapsfält och hotellfrukost på en vingård utan för Malmö. Och här börjar lugnet vända på sig och bli till någonting annat. Den planerat lediga dagen översvallas snart av jobbärenden, telefonen ringer och mailen skriker högt ut sina notifikationssignaler över frukosten.  Bilfärden går hemåt, och nu börjar min hjärna tänka på vilket gigg jag vill se ikväll. I ena ringhörnan står Horndal, Henrik Palm, Monument och alla mina svartklädda vänner med stora bandtryck på sina tshirtar. I andra står Lastkaj 14 och Pustervik, där Lastkaj 14 också är ett av min flickväns absoluta favoritband.  Mina vänner börja höra av sig: Ska du med på Horndal? Jag skickar meddelanden till höger och vänster. Ska ni på Horndal eller Lastkaj? Majoriteten säger Horndal. RockRoger ska på Lastkaj tillsammans med sin fru. Jag vet inte vad jag ska göra.

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Henrik Palm - Nerd Icon

Jag har haft Henrik Palms nya (och tredje) skiva Nerd Icon liggandes på hårddisken i några veckor, men inte hittat tiden att ta mig an den. Men idag hände det, mycket tack vare att katten väckte mig okristligt tidigt och gjorde allt i sin makt för att inte låta mig somna om - och han lyckades. Men det är ju såklart helt ointressant i sammanhanget Heavy Underground i allmänhet, och Henrik Palms nya skiva i synnerhet.  Jag tar mig an skivan genom att direkt fastna på introt och spela om det för mig själv flera gånger. Det är ett gott tecken, för introt visar sig sätta stämningen och kontexten för resten av skivan - och jag blir insnärjd direkt.  Henrik Palm har skapat organiskt och fylligt universum, samtidigt som det på något sätt är både sprött och skört. Skådeplatsen är någonstans i gränslandet mellan ljus och mörker - där man hela tiden leds mot ljuset, för att plötsligt dras ned mot avgrunden igen. Och det är ett knep som visar sig bli en kontrastrik upptäcksfärd. Genremässigt rör v