Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Senaste podcasten

Flegma - "Death angel abyss"

Det tog 30 år för Malmös Flegma att leverera ytterligare en platta. Men vilken skiva det är! Gillar du hardcore, thrash och Wolbrigade så ska du spetsa öronen här för vare sig du vill eller inte så kommer Flegma att spetsa dom hur som helst med "Death angel abyss". Det första som slår mig är hur extremt välproducerat detta är utan att låta tillrättalagt. Det är ett mustigt tungt sound på gitarrerna och trummorna. Crossover har sällan låtit så bra som här. Sen har vi musiken i sig som bjuder på många magiska ögonblick där det ena fantastiska thrashriffet efter det andra läggs på varandra. Bäst är Flegma när det gå i midtempo och man hör små snygga Slayerslingor vävas ihop med brutala riff som det är omöjligt att inte skaka lite på huvudet till.  En välkommen återkomst.  /Magnus Tannergren

Xiao - Promo 2024

  Drygt två och en halv minut är vad Xiao behöver för att ställa hardcoreskåpet där det ska stå. Två nya låtar som imponerar stort genom sin våldsamma attack och skoningslösa attityd. Inledande "Legends" är ett 46 sekunder långt nacksving som går så snabbt att du knappt märker det. Det andra spåret "End of times" är förvisso lite långsammar och längre men inte mindre intensivt för det. Med snygg växelsång och tungt riffande så kommer den att orsaka många moshpits live. På "Promo 2024" så visar Xiao upp sig från sin bästa sida och att framtiden för bandet ser spännande ut.  /Magnus Tannergren

Sickrecy/Barren - split

Alla vi som uppskattar grind vet ju att en av de bästa plattorna som släpptes 2022 var ”Salvation Through Tyranny” av Sickrecy. En enligt mitt tycke briljant grindplatta som har allt som en bra platta av det här slaget ska ha. Urstarka låtar, en bra produktion, blastbeats, politiska texter och svinbra sång. Så när det vankas nytt material från Sickrecy så är förväntningarna höga och man spetsar öronen lite extra. Denna gång så är det splitplatta som Sickrecy delar med Barren från Belgien.  A-sidan tillhör Svenskarna och de inleder med det instrumentala stycket ”Open” innan hanskarna åker av och ”…Up for ignorance” drar igång. En underbar grindpärla där blastbeatsen står som spön i backen och Adde Mitroulis vrålförbannade stämma öser fram den underbara lyriken, signerad trummisen Martin Eriksson, som passar ”Sickrecys” musik som handen i handsken. Fem grinddängor av finaste sort plus introt hinner ”Sickrecy” med på a-sidan och allt är över efter 13 minuter och 40 sekunder. Underbart är

Intervju: Hardcoreprofilen Daniel Nätterdal om banden, boken och livet efter podcasten Nere På Noll

Daniel gillar Misfits. Podcasten Nere På Noll är död och begraven. Heavy Undergrounds Örebrokorrespondent Johan Terrac kollade läget med Daniel Nätterdal som var en av medlemmarna i podden som nu ägnar tiden åt en rad andra band och projekt i hardcorens tjänst.  Hej, Daniel, hur är känslan efter att det nu är definitivt att Nere På Noll är ett avslutat kapitel? Kliar det i fingrarna att få podda igen eller känns det befriande? NPN-legenderna David, Daniel & Robin - Jag har varit fullt sysselsatt ändå så jag har knappt hunnit känna några känslor än. Det är både kul att ha tid till andra grejer men också lite sorgligt. När man har lagt 10 år på att bygga upp något som (för engångsskull) varit uppskattat så är det lite waste att kasta bort det. Allt har sin tid och vi gav järnet i 10 år vilket är långt mer än de flesta band. Vi satt även i en situation där vi saknade klippare och ribban för podd ligger mycket högre än den gjorde när vi startade, så vi hade behövt jobba hårdare samtidi

Ghlow - Levitate

Emille de Blanche (sång och bas) och Nikolay Evdokimov (gitarr, synth och beats) utgör den dynamiska duon som har en tidigare fullängdare på sitt samvete. det är svårt att sätta fingret på vilken genre de tillhör men någonstans inom den alternativa rocken och elektroniska scenen skulle kunna vara en positionsangivelse.  Med en rå och oborstad ljudbild och med starka melodier och ett intensivt driv så tar det inte många minuter innan jag helt fastnat för den här skivan. Det är någonting med blandningen här som fångar mitt intresse. Kanske också det faktum att duon kommer från konstkrestar och på så sätt kanske har en lite annan vinkel på hur musik ska låta gör att det finns någonting som skaver lite skönt i det här. Precis som det gör hos band som Sonic Youth och andra som också står med benet olika genrer och konstnärliga uttryck.  Hur som helst. Det är väldigt befriande att lyssna på och jag köper hela grejen med Ghlow med hull och hår. Låtar som “Lost my mind”, “Bring it down” och “R