Jag har medvetet dröjt lite med att skriva den här recensionen då jag fick skivan i sitt finaste fysiska format några dagar efter releasen. Det här är den andra fullängdaren sedan debuten som kom 2011 så intensiteten i utgivningen har varit låg.
Låg är dock inte intensiteten i musiken. New Rose har ett sound som kombinerar allt från Sonic Youth-pop, Bob Hunds skevhet och någon sorts Bowienerv som jag inte riktigt kan fixera men den finns där.Dessutom kryddas det med saxofon och orgel. Helheten blir väl någon sorts alternativrock om ni tvingar mig att genrebestämma detta men det blir ju samtidigt lite tråkigt. Bra rock är ju genrelös.
New Rose utgörs av trion Daniel Bengtson (bas), Niklas Korssell (trummor) och Gustav Nygren (gitarr och sång). Alla med gedigen bakgrund i olika band och andra sammanhang. Det som är den här skivans absolut största styrka är nog just blandningen av fina poplåtar och det här aviga. I friktionen som uppstår däremellan uppstår det som gör New Rose sound unikt.
Det är svårt att välja favoritspår på skivan men några av de spår som jag fastnade för först är “Seeds” och “Fire me away” som har just den där kombinationen av det jag nämnt tidigare. Men alla spår är egentligen magiska på sitt sätt och jag hoppas att du verkligen tar dig tid att lyssna på “Hold your grudges” som ett helt album. För det är det värt.
/Magnus Tannergren
Kommentarer
Skicka en kommentar