Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV

Avlyssnat: Grand Cadaver - Deities of deathlike sleep (death metal)


Grand Cadaver - Deities of deathlike sleep

(Majestic Mountain Records)

Har du glömt varför du gillar death metal? Grand Cadaver är anledningen. Den andra skivan från den här supergruppen med medlemmar från band som Treblinka, The Grifted, Disrupted, Dark Tranquillity och Pagandom besitter en kompetens utöver det vanliga att skapa dödsmetall med fötterna i både Stockholms- och Göteborgs-scenen och rikta allt denna energi åt ett enda håll. Resultatet är ren magi. 


På ett sätt är skivan en logisk fortsättning på debuten “Into the maw of death” men samtidigt så är uppföljaren ett stort steg framåt då det finns en dynamik och kanske ett ledigare sätt som jag uppfattar det. Det finns en större lekfullhet i melodislingorna och när Grand Cadaver drar ner tempot och litar på riffet, som levereras med en sällan skådad självklarhet av Alex Stjernfeldt och Stefan Lagergren, så blir det vanvettigt tungt. Lyssna på “Serrated jaws” så fattar ni vad jag menar. Och känslan av en riktigt klassisk death metal-platta förstärks också av Mikael Stanne som sjunger bättre än jag någonsin hört honom göra.  


Ljudet är som vanligt felfritt kranat av Per Stålberg i Welfare Studios där det feta HM2-ljudet låter mäktigare än någonsin samtidigt som det samspelar med både bas, trummor och sång till en köttig enhet. 


Kanske är det kravlösheten och den samlade kompetensen i det här “hobbyprojektet” som gör att det låter så enkelt att göra fantastisk death metal. Det här är uppenbarligen musik som är skapad av kärlek till genren och passionen hörs i varenda stavelse, riff, takt och ton. Jag hoppas att skiva nummer tre kommer snart. 


/Magnus Tannergren


Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Henrik Palm - Nerd Icon

Jag har haft Henrik Palms nya (och tredje) skiva Nerd Icon liggandes på hårddisken i några veckor, men inte hittat tiden att ta mig an den. Men idag hände det, mycket tack vare att katten väckte mig okristligt tidigt och gjorde allt i sin makt för att inte låta mig somna om - och han lyckades. Men det är ju såklart helt ointressant i sammanhanget Heavy Underground i allmänhet, och Henrik Palms nya skiva i synnerhet.  Jag tar mig an skivan genom att direkt fastna på introt och spela om det för mig själv flera gånger. Det är ett gott tecken, för introt visar sig sätta stämningen och kontexten för resten av skivan - och jag blir insnärjd direkt.  Henrik Palm har skapat organiskt och fylligt universum, samtidigt som det på något sätt är både sprött och skört. Skådeplatsen är någonstans i gränslandet mellan ljus och mörker - där man hela tiden leds mot ljuset, för att plötsligt dras ned mot avgrunden igen. Och det är ett knep som visar sig bli en kontrastrik upptäcksfärd. Genremässigt rör v

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Horndal - Head Hammer Man

  Jag har följt Horndal sedan de släppte debutplattan ”Remains” 2019 som jag gillade. På uppföljaren ”Lake Drinker” som släpptes två år senare så hade en rejäl utveckling i rätt riktning skett. Lyckligtvis så hade de hållit fast vid sin tematik kring hembygden och sin prosa kring bruket och arbetarklassen. Musikaliskt så kändes det som att de hade funnit sin riktning, sitt tema och sitt sound. Kort sagt så var uppföljaren många snäpp bättre än debutverket. Nu är det det dock dags för den tredje plattan att släppas och kan en skiva ha en coolare och råare titel än ”Head Hammar Man”? Jag tror fan inte det. Lyriken om arbetarklassens kamp ligger lyckligtvis fast även denna gång. Vi får följa fackledaren Alrik Andersson och hans kamp i en stor strejk som bröt ut 1909. Det hela slutade med att han tvingas emigrera till USA. Skulle det vara så att du vill fördjupa dina kunskaper om det hela efter att han följt Alriks resa genom plattans tio spår så släpps det även en bok med samma titel som