Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV

År 10 för podcasten - säsongspremiär 16 augusti

 

Det var hösten 2013 som jag började lägga ut närradioprogrammet jag gjorde då på Mixcloud. Det var ganska naturligt att antalet lyssnare snabbt blev fler där än i den lokala sändningen. Jag tror det var senare samma höst som Grip Of Delusion Radio hörde av sig och undrade om jag ville göra en engelsk version av samma koncept som radion. 

Så någonstans där föddes podcasten som skulle komma att få namnet Into The Void Podcast och senare Heavy Underground. Sen har det liksom bara rullat på. 

2017 kom Svempa Alveving med och tempot ökade och idag så har podden kommit ut i säkert mer än 600 avsnitt. Jag tappade räkningen vid 500 för några år sedan...  Dessutom har jag gjort specialpoddar om 90-talet med Martin Dunelind och Misha Sedini vilket har varit enormt kul. Och som om inte det räcker har jag proffsen Ylva Sjöstrand Emil Gustavsson och Anders Bergström som skriver recensioner. 

Ganska sjukt. 

Fokus de senaste åren har varit svenska band och den svensk undergroundscenen. Det är extremt roligt att snacka med obskyra band, kompromisslösa musiker och kreativa människor långt från den stora musikindustrin. Det finns andra poddar att lyssna på om man är intresserad av In Flames eller Ghost. Heavy Underground handlar inte om sånt idag. 

Sedan januari 2022 har jag lyckats peta ut ett avsnitt i veckan utan upphåll med intervjuer och snack med folk som spelar all möjlig musik i olika genrer. Death metal, thrash, punk, HC, postrock, elektroniskt, industri. Och det fortsätter. 

Hösten 2023 öppnar med ett av landets bästa death metal-band, Grand Cadaver, och sen fortsätter det varje vecka fram till... ja vi får se. Jag vet inte ärligt talat. Men jag vet att om planeringen går i lås så kommer ni ha många bra snack att lyssna på framöver. 

Ibland får jag frågan hur jag hinner med det här. Jag har ju trots allt ett "vanligt" jobb och familj också. Men det är faktiskt inte så svårt. Att en gång i veckan få sitta och prata någon timme med intressanta människors ger energi. Redigeringen går snabbt eftersom jag strävar efter den där livekänslan som jag älskar från radiotiden så det ni hör är oftast det som faktiskt hände under inspelningen. Allt för att det inte ska kännas tillrättalagt utan ärligt. Andra får avgöra om det lyckas. Det här är en DIY-podd med band och folk som också är DIY gjord för folk som gillar extrem musik och undergroundkultur.  

Och det kommer den alltid att vara.  

Välkommen till jubileumssäsongen 2023/2024 av Heavy Undergrounds podcast. 

Magnus Tannergren
Poddcaster och chefredaktör
Heavy Underground


Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Om beslutsångest, Henrik Palm, Horndal, Lastkaj och speltider.

  Detta är nog snarare en odyssé i förvirring, beslutsångest och relationer till saker och människor snarare än en recension av en spelning.  Dagen börjar med blommande rapsfält och hotellfrukost på en vingård utan för Malmö. Och här börjar lugnet vända på sig och bli till någonting annat. Den planerat lediga dagen översvallas snart av jobbärenden, telefonen ringer och mailen skriker högt ut sina notifikationssignaler över frukosten.  Bilfärden går hemåt, och nu börjar min hjärna tänka på vilket gigg jag vill se ikväll. I ena ringhörnan står Horndal, Henrik Palm, Monument och alla mina svartklädda vänner med stora bandtryck på sina tshirtar. I andra står Lastkaj 14 och Pustervik, där Lastkaj 14 också är ett av min flickväns absoluta favoritband.  Mina vänner börja höra av sig: Ska du med på Horndal? Jag skickar meddelanden till höger och vänster. Ska ni på Horndal eller Lastkaj? Majoriteten säger Horndal. RockRoger ska på Lastkaj tillsammans med sin fru. Jag vet inte vad jag ska göra.

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Henrik Palm - Nerd Icon

Jag har haft Henrik Palms nya (och tredje) skiva Nerd Icon liggandes på hårddisken i några veckor, men inte hittat tiden att ta mig an den. Men idag hände det, mycket tack vare att katten väckte mig okristligt tidigt och gjorde allt i sin makt för att inte låta mig somna om - och han lyckades. Men det är ju såklart helt ointressant i sammanhanget Heavy Underground i allmänhet, och Henrik Palms nya skiva i synnerhet.  Jag tar mig an skivan genom att direkt fastna på introt och spela om det för mig själv flera gånger. Det är ett gott tecken, för introt visar sig sätta stämningen och kontexten för resten av skivan - och jag blir insnärjd direkt.  Henrik Palm har skapat organiskt och fylligt universum, samtidigt som det på något sätt är både sprött och skört. Skådeplatsen är någonstans i gränslandet mellan ljus och mörker - där man hela tiden leds mot ljuset, för att plötsligt dras ned mot avgrunden igen. Och det är ett knep som visar sig bli en kontrastrik upptäcksfärd. Genremässigt rör v