Recension: Deny - Wildfire

Deny bildades redan 1995 i Töreboda med den uttalade ambitionen att spela crustpunk. Dock så lade de ner 2004. Tolv år senare så kände originalsångaren Johan att tiden är mogen att mangla igen så han kontaktade de forna kollegorna och inom kort så var Deny väckt från de döda.

”Wildfire” är den andra fullängdaren sedan återuppvaknandet. Den första heter ”Dystopia” och kom 2020. De har även hunnit med en sjua och två splitsjuor under den tiden. Jag gillar verkligen allt Deny släppt sedan de återbildades och ”Dystopia” är verkligen en grymt bra platta. Därför så blir jag otroligt glad när jag inser att Deny med ”Wildfire” lagt i en ännu högre växel och skapat en platta som överträffar den förra. Redan i första spåret ”How It Ends” sätts tonen.

Öppningsraden ”When the end of time has come, when society falls, when all hope is lost” berättar att Denys världsbild är ingen vacker bild. Den är fylld med orättvisor, klassklyftor, rasism och miljöförstöring. Texterna är korta, kärnfulla och sprängfyllda med budskap om den värld vi lever i. Musiken är arg, välspelad och för det mesta utan krusiduller.

Det känns som att Deny vuxit en smula som låtskrivare sedan förra plattan och att spelglädjen satt sin prägel på den vinyl som jag lyssnar på. I femte spåret ”When your world collapse” dras tempot ner en smula och vi får chansen att hämta andan vilket är välbehövligt. Efter det så är det plattan i mattan igen ända tills sista spåret ”Wildfire” en av mina favoriter av plattans totalt tolv spår. ”Wildfire” är en skiva som växer vid varje genomlysning.

Det brukar för min del vara ett tecken på en platta som kommer att hålla över tid. Jag rekommenderar er alla att beställa er ett ex av denna platta via Flyktsoda eller Cimex Records. Den finns än så länge bara på vinyl och ett digitalt släpp kommer senare.

/Anders Bergström

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar. Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse. Att texterna är på svenska gör att musiken

Läs »

Henrik Palm - Nerd Icon

Jag har haft Henrik Palms nya (och tredje) skiva Nerd Icon liggandes på hårddisken i några veckor, men inte hittat tiden att ta mig an den. Men idag hände det, mycket tack vare att katten väckte mig okristligt tidigt och gjorde allt i sin makt för att inte låta mig somna om - och han lyckades. Men det är ju såklart helt ointressant i sammanhanget Heavy Underground i allmänhet, och Henrik Palms nya skiva i synnerhet. Jag tar mig an skivan genom att direkt fastna på introt och spela om det för mig själv flera gånger. Det är ett gott tecken, för introt visar sig sätta stämningen och kontexten för resten av skivan - och jag blir insnärjd direkt. Henrik Palm har skapat organiskt och fylligt universum, samtidigt som det på något sätt är både sprött och skört. Skådeplatsen är någonstans i gränslandet mellan ljus och mörker - där man hela tiden leds mot ljuset, för att plötsligt dras ned mot avgrunden igen. Och det är ett knep som visar sig bli en kontrastrik upptäcksfärd. Genremässigt rör v

Läs »

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023. Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer. Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Läs »

Horndal - Head Hammer Man

Jag har följt Horndal sedan de släppte debutplattan ”Remains” 2019 som jag gillade. På uppföljaren ”Lake Drinker” som släpptes två år senare så hade en rejäl utveckling i rätt riktning skett. Lyckligtvis så hade de hållit fast vid sin tematik kring hembygden och sin prosa kring bruket och arbetarklassen. Musikaliskt så kändes det som att de hade funnit sin riktning, sitt tema och sitt sound. Kort sagt så var uppföljaren många snäpp bättre än debutverket. Nu är det det dock dags för den tredje plattan att släppas och kan en skiva ha en coolare och råare titel än ”Head Hammar Man”? Jag tror fan inte det. Lyriken om arbetarklassens kamp ligger lyckligtvis fast även denna gång. Vi får följa fackledaren Alrik Andersson och hans kamp i en stor strejk som bröt ut 1909. Det hela slutade med att han tvingas emigrera till USA. Skulle det vara så att du vill fördjupa dina kunskaper om det hela efter att han följt Alriks resa genom plattans tio spår så släpps det även en bok med samma titel som

Läs »

Heavy Underground

Leta i den här bloggen

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV