Dolda juveler - Knivderby - De tre årstiderna

Knivderby var aktiva mellan 2006 och 2019. De släppte åtta fullängdare och en liveplatta. Man kan också sammanfatta det med 73 låtar. Dock så är det på de tre sista plattorna, eller om man så vill, på de 33 sista låtarna som Knivderby fullt blommar ut och skapar storartad skramlig punkrock som letade sig rakt in i mitt hjärta där de har en självklar plats idag. Deras tre sista plattor bildar trilogin ”De Tre Årstiderna”. ”Olösta Gåtor I Mänsklighetens Historia” kom 2013 och var i mitt tycke ett stort steg framåt om jag jämför med föregångaren ”Uppochnervända kors”.

Det är ett mer moget och självsäkert band. Bättre och starkare låtmaterial som känns mer genomarbetat. Inte för att förra plattan på något sätt var var dålig. Dock så känns det som att Knivderby utvecklats väldigt mycket mellan de två plattorna. ”Ikaros Ankare och ”Gräs, Bensin eller Röv” är två av topparna på denna platta. ”Helvetesön” kom 2015. Även om utvecklingen inte stor till denna platta så har Knivderby ändock utvecklats ytterligare och ”Helvetesön är en med sammanhållen platta med fler toppar. ”Gömda Kontinenter”, ”Bygger Skeppet Medan Det Brinner” och ”Dubbel Bokföring” är tre av dem enligt denna skribent.

En platta i samma kaliber som ”Helvetesön” skulle mycket väl kunna vara toppen av ett bands diskografi men i Knivderbys fall blott ännu ett steg mot det stordåd som skulle komma tre år senare. 2018 så släppte Knivderby avskedsplattan ”Den Första Skörden”. Den är en på många sätt en fulländad platta och ett otroligt värdigt avslut på både den triologi som dessa tre plattor bildar och inte minst ett sorgligt men samtidigt urstarkt avsked från bandet. En kliché kanske men Knivderby slutade verkligen när de var på topp. Plattan saknar svaga spår och topparna är många.

När jag lyssnar på plattan idag så är mina favoriter den lite mer försiktiga ”Vrider Stan Ner i Vårt Glas” och den betydligt skramligare och rockigare ”Hamnbytare”. Även titelspåret ”Den Första Skörden” hör till topparna. Men nästa gång jag lyssnar så kan det mycket väl vara ändrat. En urstark platta som förtjänar en betydligt större publik.

För att avsluta denna lilla hyllningstext till ett sorgligt insomnat band så kan jag meddela att det faktiskt finns lite ljusglimtar också. Oscar Svensson som låg bakom mycket av Knivderbys musik och texter har ett nytt band som heter ”Ormbäraren” och de har släppt ett par singlar. Fredrik Georg Eriksson heter den andra gitarristen och sångaren i Knivderby. Hans nya band ”Nio Blankt” har nyss släppt sina första låtar. I ”Nio Blankt” spelar också Oscar Svensson. Så vem vet. Kanske det kommer fler storartade plattor framöver.

/Anders Bergström

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar. Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse. Att texterna är på svenska gör att musiken

Läs »

Henrik Palm - Nerd Icon

Jag har haft Henrik Palms nya (och tredje) skiva Nerd Icon liggandes på hårddisken i några veckor, men inte hittat tiden att ta mig an den. Men idag hände det, mycket tack vare att katten väckte mig okristligt tidigt och gjorde allt i sin makt för att inte låta mig somna om - och han lyckades. Men det är ju såklart helt ointressant i sammanhanget Heavy Underground i allmänhet, och Henrik Palms nya skiva i synnerhet. Jag tar mig an skivan genom att direkt fastna på introt och spela om det för mig själv flera gånger. Det är ett gott tecken, för introt visar sig sätta stämningen och kontexten för resten av skivan - och jag blir insnärjd direkt. Henrik Palm har skapat organiskt och fylligt universum, samtidigt som det på något sätt är både sprött och skört. Skådeplatsen är någonstans i gränslandet mellan ljus och mörker - där man hela tiden leds mot ljuset, för att plötsligt dras ned mot avgrunden igen. Och det är ett knep som visar sig bli en kontrastrik upptäcksfärd. Genremässigt rör v

Läs »

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023. Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer. Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Läs »

Krönika: Saker jag tänker på när jag läser Andres Lokko

Heavy Undergrounds chefredaktör Magnus Tannergren läser 2000 sidor Andres Lokko fördelat på tre volymer och finner en mäktig gärning i popkulturens tjänst. --- Andres Lokko var 90-talets stora musikelitist med sitt skrivande i tidningen Pop och innan dess i andra tidningar. Alltid med mycket attityd och lite snobbig attityd. Jag har nog tyckt att han var lite odräglig. Men sen har ju åren gått och Andres, precis som vi andra, har blivit äldre och mognare. Jag tänker på det här när jag läser hans samlade musikjournalistik i tre volymer. Det blir då tydligt hur han växer som människa. Den första spänner från 1989 till 1999. Alltså hela 90-talet som var så definierande för honom, mig och alla andra som var i 20-årsåldern då. Han var underground och skjuter kaxigt från höften och utnämner självsäkert en massa brittiska band till rockens och popmusikens framtid. Han tipsar om obskyr Northen Soul och esoterisk reggae från Manchester, London och Liverpool. Det är Cool Britannia som gäll

Läs »

Heavy Underground

Leta i den här bloggen

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV