Heavy Underground

  Svensk thrash metal lever och har hälsan. Det visar en snabb research på Metal Archives. Så för att hedra att arvet från den första svenska vågen thrash metal som vi berättat om i Stagedive To Hell så har Heavy Underground gjort en spellista med de band vi hittat på Spotify och kallat den New Wave Of Swedish Thrash Metal.  Mosh!

Så det var det hela. Nu är Stagedive To Hell slut och alla avsnitten finns på heavyground.se. Och kanske finns det en möjlig fortsättning. Vi får se. Här kommer ett eftersnack med några som spelar thrash metal idag som reflekterar över genren: El Guapo från Zombiekrieg, Stefan från Morbid Breath och Berget från Man Machine Industry.  Och precis som på de klassiska thrashplattorna kommer här en obligatorisk tacklista till dem som gjort det här möjligt: Ett särskilt tack till Berget Bergman, Fredrik Larzon och Dan Swanö för ovärderlig hjälp med kontakter till några personer viktiga band. Tack också till Patrik Wirén och Patrik Sporrong (Midas Touch), Ulf Pettersson (Mezzrow), Magnus Forsberg (Tribulation), Pontus och Bäz (Kazjurol), Johan Jansson (Hatred), Johan Bülow (Fallen Angel), Sabrina Kihlstrand (Ice Age), Pelle Ström (Agony & The Krixhjälter) och Christian Jansson (Pagandom) som ställde upp och berättade sina historier. Och ett speciellt tack till Kazjurol som lånat ut både n

I det här avsnittet möter ni Pelle Ström som spelade med Agony och The Krixhjälters. Vi börjar med Agony som från början var ett hardcoreband som stavades med i på slutet. När Pelle kom med i bandet stavades det med y och musiken hade blivit thrash metal. Pelle spelade också med The Krixhjälters som drog mer åt punk och crossoverthrash. Ett riktigt undergroundband som kanske har blivit lite förbisett i historieskrivningen om svensk thrash. Och här är Pelles version av historien i Stagedive To Hell. Ett särskilt tack riktas till Larzon och Dan Swanö som gav ovärderlig hjälp till det här avsnittet.  Länkar Agony - Execution of mankind (demo)   Agony - Paradise of pain (osläppt demo)   Agony - The First Defience (fullängdare) Krixhjälters på Spotify   The Krixhjälters live på SVT 1989 (Svepet)  Agony live i Norrköping 1988

  Sarcator har seglat upp som ett av de mest lovande thrashbanden i Sverige inte minst efter den sjävbetitlade skivan som släpptes 2020. Lägg därtill att bandet skapat sig ett rykte som ett utmärkt liveband. Just nu är Sarcator i studion och spelar in en ny skiva. Sarcator by SARCATOR

  Eternal Evil från Stockholm har grävt djupt i pappas skivsamling och hittat de tidiga plattorna med Slayer, Metallica och Possessed. Det är obortsat, uppkäftigt och slirar i produktionen men har hjärtat på rätt ställe. Arvet från den tidiga svenska thrashen och amerikanske västkusten hörs tydligt på " The Warriors Awakening Brings the Unholy Slaughter" som släpptes i slutet på 2021. The Warriors Awakening Brings the Unholy Slaughter by Eternal Evil Eternal Evil live november 2021:

Meshuggah släpper aldrig lättuggad musik. Det är alltid krävande stycken av välkomponerad aggressiv metal i en helt egen genre. Ända sedan thrashdagarna i Umeå tills idag så har bandet fått ett rykte om att spela komplexa kompositioner som det krävs en högskoleexamen i musikvetenskap för att till fullo för att uppskatta. Men jag skulle här och nu hävda att det ryktet till stor del är felaktigt. I alla fall när det gäller “Immutable”. När jag lyssnar på skivan så tänker jag mest på att Meshuggah har ett unikt sväng. Strukturerna är kanske komplexa men helheten känns väldigt lättlyssnad och man rycks med i rytmerna och riffen som staplas på varandra. Meshuggah har en helt egen rytmvärld som manifesterar sig direkt i inledande “Broken cog” och på de tidigare släppta spåren “The abysmal eye” och “Light the shortening fuse” och det finns fler exempel på det på skivan. Än mer spännande blir det i spår som “Black cathedral” där en matta av ensamma distade gitarrer bygger upp en mäktig riffsym

Punkarna i Twin Pigs nya platta har funnits ute ett tag nu och Heavy Underground bad Erik i bandet berätta lite mer om den: - Det här är vår tredje platta som tog ca fyra år att göra. Det blev inte ens en halvtimmes musik men det är å andra sidan inte en enda död sekund. Canan som spelar gitarr och jag (Erik) som sjunger tog emot pris för vårt låtskrivande av Stim för den här skivan. Innan har vi vunnit Manifestgalans pris för årets punk och har även varit nominerade i P3 Guld. Men vem bryr sig om priser egentligen? En skillnad från förr är att Erik säger att han lärt sig sjunga. Något som de trodde skulle skrämma bort folk.  - På den här skivan har jag lärt mig "sjunga", så den är inte lika skrikig som tidigare men vi har maxat kaxet. Vi hade tänkt att det nya sånggreppet skulle skrämma bort vissa men vi har bara hört att folk diggar det. Annars handlar texterna om att döda rika, att USA suger och att folk borde bry sig om viktigare saker än märkeskläder. Levererat med växel

I det här avsnittet av Stagedive To Hell där ni får historier från den första vågen av svensk thrash metal från mitten på 80-talet till början på 90-talet möter ni Christian Jansson från bandet Pagandom.  Pagandom bildades 1987 och har släppt ett gäng demos och tre fullängdare varav den senaste kom så sent som 2021. Bandet var en del av scenen för thrash i Göteborg och har sammankopplingar med många andra band från trakten som senare blev kända från Göteborg.  Christian Jansson spelar bas och sjunger i Pagandom men han hittas idag i band som Grand Cadaver, Novarupta, Dark Tranquillity och nu ska ni få höra hans historia om Pagandom här i Stagedive To Hell. Länkar Pagandoms demos hittar du på deras Bandcamp Pagandom på Spotify

  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

Malmögrindarna Järnbörd har släppt en ny låt kallad "Dött format". Den finns på strömmand medier men även i en strikt limiterad upplaga på floppydisk. Ett äkta samlarobjekt.  "Dött format" är i vanlig ordning ett knappt minuten långt grindcoremästerverk som levereras tillsammans med en remixad version.  Dött format by Music & lyrics by Järnbörd

Götebogarna Bottlecap har en ny singel ute från kommande fullängdsläpp. "Barbed wire" som bjuder på punkig actionrock (eller något sådant) som blir ett trevligt soundtrack till våren. 

Division Of Laura Lee är tillbaka med ny musik. När jag hörde låten "Sick city" som kom tidigare i år hajade jag till ordentligtl. Nervig indierock med starka 90-talsvibbar väcker alltid ett intresse hos mig. 2020 års skiva "Apartment" var ett styrkebesked men på den här EP:n lyfter det till helt andra höjder.  Men vi tar det från början. Inledande "Cap comes off" flörtar vilt med Pixies och till viss del Nirvana. En perfekt öppning. "Enjoy and be safe" tar oss med till en regning natt i en europeisk storstad. Kanske Berlin. En frijazzsaxofon och elektronik kompar ett febrigt driv. Redan nämnda "Sick city" fortsätter den urbana safarin och knyter snyggt an mot det rockarv som den svenska västkusten har.Titelspåret  "Last light" har en lättare känsla, ja nästan som arenarock. På sista spåret "Ghost down the road" fortsätter arenarockkänslan men all energi kommer från en tid då Storbritannien var rockmusikens epicentru

  Man Machine Industry har precis släppt sin nya skiva "Eschaton 1. Reckoning Day" (GMR Music) som är den första av tre plattor som hänger ihop. Lördagen den 26 mars var det releasefest då bandet spelade live för första gången sedan pandemin slog till. Här är bildbevis och dessutom en bootlegvideo där senaste singeln och thrasheposet "Betrayer of the code" spelas live för första gången någonsin. Alla foton: Magnus Tannergren

Eucharist. Ett av och på-band som många gånger under åren från 1989 och framåt har gjort comeback för att sedan försvinna igen. Det gör mig väldigt glad att dom nu sedan en tid verkar vara på igen.  Med endast två stycken fullängdare i bagaget (Velvet Creation 1993 och Mirrorworlds 1997) på så många år som aktiva, eller ja, som av och på, så är jag förväntansfull på vad som kommer presenteras. Bandet var en del av den första vågen av det välbekanta Göteborgs-soundet, dock tycker jag mig inte höra några stora delar av det på den här skivans låtar. Idag har bandet lämnat sina melodiska dödsdagar bakom sig och ligger mycket mer närmare den melodiska black metal-stilen. Saknaden av det är inget som gör mig ledsen, snarare tvärtom. För min egen del så njuter jag stort av att det mesta lutar åt snabb och rak black metal.Som fan av den här genren kommer man inte bli besviken då det är tight och bra rakt igenom med ett stort antal låtar med riktigt fin kvalitet.  Jag har svårt att para ihop Eu

Snake släpper sitt nya album den 12 maj och nu får vi ta del av titelspåret från skivan som heter "Undreams". Gillar du distad syntpop med starka riot grrrl-influenser (och det gör man ju) så är det här värt att vänta på. Tills dess tittar ni på den hårdsminkande trions nya video.