Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV

Avlyssnat: Meshuggah - Immutable (Ward Records/Atomic Fire)


Meshuggah släpper aldrig lättuggad musik. Det är alltid krävande stycken av välkomponerad aggressiv metal i en helt egen genre. Ända sedan thrashdagarna i Umeå tills idag så har bandet fått ett rykte om att spela komplexa kompositioner som det krävs en högskoleexamen i musikvetenskap för att till fullo för att uppskatta. Men jag skulle här och nu hävda att det ryktet till stor del är felaktigt. I alla fall när det gäller “Immutable”.

När jag lyssnar på skivan så tänker jag mest på att Meshuggah har ett unikt sväng. Strukturerna är kanske komplexa men helheten känns väldigt lättlyssnad och man rycks med i rytmerna och riffen som staplas på varandra. Meshuggah har en helt egen rytmvärld som manifesterar sig direkt i inledande “Broken cog” och på de tidigare släppta spåren “The abysmal eye” och “Light the shortening fuse” och det finns fler exempel på det på skivan. Än mer spännande blir det i spår som “Black cathedral” där en matta av ensamma distade gitarrer bygger upp en mäktig riffsymfoni eller i avslutande “Past tense” som är 6 minuter av stämningsfullt gitarrspel. En välkommen meditation efter en dryg timmes öronmangel. 


Det andra jag tänker på är hur Meshuggah visar på hur man kan använda den här typen av musik på ett så flexibelt sätt. I allt från sångaren Jens Kidmans avgrundsvrål till Tomas Haakes halsbrytande trumspel används som instrument fullt ut som bidrar till både känsla och brutalitet. Meshuggah blir en totalupplevelse såsom bandet alltid alltid har gjort. 


“Immutable” är inget undantag.


//Magnus Tannergren





Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Vanhelgd - Atropos Doctrina

Få saker gör mig genuint glad och uppspelt så som när det luftas för omvärlden att ett nytt album är på väg från ett band man verkligen gillar och följer. I sex år har jag suktat efter ett nytt mästerverk från Vanhelgd. ”Deimos Sanktuarium” var och är fortfarande ett fantastiskt album men man vill ju såklart alltid ha mer av det man gillar. Helt i linje med hur dom andra albumen låtit så får vi stora ljudbilder som skulle passa bra i salar med oerhörd rymd till taket. Sången, alla delar av instrumenten och den röda tråden som vi nu vet låter Vanhelgd samlar ihop alla stora känslor till en väldigt snyggt förpackad och tight sammanhållen produkt som blir ”Atropos Doctrina”.  Värt att uppmärksamma är också att alla låtar nu enbart är på svenska. Därmed sätter Vanhelgd punkt för den svensk-engelska eran som dom tidigare haft. Sällan har jag dock stört mig så lite på blandningen av språk som hos bandet. Allt har alltid varit väldigt sömlöst.  Bytet, om man nu kallar det så, är ingenting som

Birdflesh - Faster than a priest vomit

Grindcore kan vara lika roligt som det går snabbt. Svenska Bridflesh är en institution i branschen med sin splattermålade grind som avhandlar diverse ämnen på väldigt kreativa, bloddrypande och magstarka sätt. Har man ingen humor och anser sig sitta på höga moraliska hästar så är detta inget för dig.  Men gillar du kompetent mangel, splatterfilmer och brutal humor sitter denna 13 minuter långa skiva med lika många låtar som en spik i Jesus kors. Lägg därtill en fantastisk titel och ett episkt omslag och du har en skiva att lyssna på om och om igen. /Magnus Tannergren