Heavy Underground

Domkrafts musik har låtit så här sedan starten. Det stockholmarna gör för varje skiva är att ändra på små saker som gör stor skillnad men grunden är fortfarande samma sak. Hypnotisk tung rock som bygger på ett upprepande nötande av riff och refräng. Har man hört bandet live blir det ännu tydligare hur allting egentligen sitter ihop. På sin tredje fullängdare så består justeringen av mer psykedelia och kanske lite mer melodi. Det är fortfarande riffet som står i centrum men det hela har tagit sig längre upp i atmosfären. Och det låter fortfarande utan tvekan som Domkraft.  Seeds by Domkraft

  Katakomba från Stockholm kommer att vara namnet på allas läppar under 2022. I alla fall om man gillar riktig death metal. Bandet har redan nu ett grundmurat gott rykte i de inre kretsarna av landets metalscen och i och med den kommande fullängdaren under våren nästa år så är det Heavy Undergrounds samlade bedömning att Katakomba kommer att vara det mest spridda bandnamnet i genren till sommaren.  Jag tog ett snack med Ernst Eklund som spelar trummor om att festa som Nicke Andersson, bilda band på gymnasiet, pappor som har hemmastudios, singelsläpp, death metal och mycket annat. 

  Måhända en udda fågel på årsbästalistan men det går inte att komma runt The Brides Of The Black Room. Ett projekt som är en del musik men som också handlar om konceptkonst. Allting känns oerhört genomtänkt och det är snyggt presenterat. Ja det är faktiskt vackert också. Musikaliskt är det tung mörk elektronisk musik som låter som du vill att Depeche Mode egentligen ska låta.  Lea Alazam (Besvärjelsen) förgyller flera av skivans starkaste låtar och jag tycker att hon kommer till sin fulla fantastiska rätt här. “Blood and fire” kommer att hålla länge och skulle de vilja så kan de bli hur stora som helst.  Blood and Fire by The Brides of the Black Room

Göteborg levererar Imperishable  med medlemmar från bland annat Nominon och Vampire. Och nu finns deras debut i form av en EP ute för obligatoriskt köp (på Bandcamp) och avlyssning. Trevlig death metal av det gamla hederliga snittet är vad du kan förvänta dig.  Deathspawn by Imperishable

Grindcore är livet och Järnbörd spelar grindcore på svenska som på riktigt tillför genren någonting nytt. Med socialrealistiska texter, samplade röster mellan låtarna som förstärker budskapet och ett besinningslöst musikaliskt uttryck är det svårt att inte charmas av Järnbörd. Grindcore kan vara svårt att ta till sig på skiva men jag tycker att bandet lyckas förmedla den där energin som den här musikstilen alstrar live. Det ger blåmärken både i kropp och själ.  Gör om, gör fel by Järnbörd

  Det svenska thrash metal-året 2021 bjöd på många nya band som hedrar traditionen från 80-talet. Band som Eternal Evil, Insane och Eradikated håller fanan högt. Morbid Breath från Strängnäs höll den dock högst med sitt släpp "In the hand of the reaper".  Därför tog jag ett snack med bandets gitarrist Estefan Carrillo och pratade om trånga replokaler, drömmar om gig, musikstaden Strängnäs, stoner rock, hur man bildar band och mycket annat.    Och här får du en spellista med ännu mer svensk och internationell thrash från 2021.  

Även om materialet på den här skivan är rester från förra skivan så är det knappast någon andrahandssortering. Nej Cult Of Luna visar även här vägen framåt från “A dawn to fear” in i framtiden. Det är storslaget och bombastiskt med hardcorearvet synligt som ett öppet sår när Johannes Persson skriker stämbanden blodiga. Det är naturligtvis helt fenomenalt genomfört och ingenting har lämnats åt slumpen. Allt du älskar Cult Of Luna för finns här. THE RAGING RIVER by Cult of Luna

  Rykten har gått men nu är det bekräftat att Zombiekrig är tillbaka. Med två nya spår på en digital EP kallad "Dödstecken" återvänder thrash metal-legenderna i stor stil.  Jag hade nöjet att prata med gitarristen El Guapo om bland annat att bo mitt i thrash metal-historien, Phil Demmel, gitarrverkstäder, om att jobba i USA, hur man behåller bandkänslan trots geografiska avstånd och om ny musik plus mycket annat.  Stort tack till El Guapo och EP:n släpps den 10 december av GMR Music . Lyssna nedan eller där poddar finns. Bland annat på: Podbean Spotify och andra poddplattformar. Mosh!

Sagan om den lilla bruksorten Horndal fortsätter. På förra skivan kom Hin Håle själv till Horndal och la ner bruket och orten gick nästan under. På uppföljaren hemsöks orten av en demon som vill dricka upp vattnet i sjön. Horndal har hittat ett unikt koncept för sitt band som faktiskt håller även en andra gång. Musiken är en säregen blandning av sludge, stoner, noise och lite death metal. Och varje låt är ett kapitel i berättelsen som naturligtvis är en metafor för samhällsutvecklingen med industridöd på grund av produktionsflytt till låglöneländer och IT-jättar som vill bygga serverhallar och använda naturresurser som kylning. Jag ser redan fram emot del tre. LAKE DRINKER by Horndal

  Jag såg Nekromant, eller Serpent som de hette då, öppna på Wizard Of Fuzz i Göteborg 2015. De var det första bandet på scen en sen eftermiddag med få i publiken. Detta verkade dock inte bekymra trion från Vänersborg utan de levererade ett stenhård set där de framförde sin hårda rock utan att tumma på vare sig kvalitet eller engagemang. Riktiga proffs med andra ord.  Bandet levererar nu en ny skiva där de till viss del låter som de alltid gjort men med en lite starkare dragning åt klassisk metal som ofta är ganska storslagen och episk. Det passar bandet utmärkt. Tänk er ett lite mer doomigt Iron Maiden så hamnar ni kanske rätt. Att låtarna till stor del handlar om bandets hembygd förstärker den genuina känslan. Att trion är just en trio tar bort allt onödigt men innebär också att intensiteten i musiken blir väldigt påtaglig. Det är en fröjd att lyssna på Nekromant.  Jag uppskattar skivan som helhet. Den kittlar alla hårdrocksnerver på rätt sätt och låtarna är långa och medryckande. De

I veckans upplaga av Cries From The Underworld intervjuar Svempa och Ylva Rickard Törnqvist, mannen bakom enmansbandet Svartkonst.  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

Gillar man 90-talets alternativa rock (och det gör man ju) så älskar man Sweet Teeth. Här möts Nirvana och Dinosaur Jr i dessa sju pärlor som skivan utgörs av. Med en utsökt känsla för melodi och med ett sound som ekar både av Seattle och Cool Britannia så kittlar det alla de rätta nervändarna. Jag tror att det är många som skulle ge sin högra arm för sådana geniala refränger som titelspåret bjuder på. Och även om jag hittar alla dessa nostalgireferenser så känns det inte daterat eller omodernt. Snarare tvärtom.  Acid Rain by Sweet Teeth

  Straight out of Värmland kommer Slôdder och levererar sex råa och skitiga spår hardcoresludge (eller vad man nu kan kalla det). Få finesser och med brutal tyngd. Och charmigt. Lyssna själva. Slôdder by Slôdder