Domkrafts musik har låtit så här sedan starten. Det stockholmarna gör för varje skiva är att ändra på små saker som gör stor skillnad men grunden är fortfarande samma sak. Hypnotisk tung rock som bygger på ett upprepande nötande av riff och refräng. Har man hört bandet live blir det ännu tydligare hur allting egentligen sitter ihop. På sin tredje fullängdare så består justeringen av mer psykedelia och kanske lite mer melodi. Det är fortfarande riffet som står i centrum men det hela har tagit sig längre upp i atmosfären. Och det låter fortfarande utan tvekan som Domkraft.
Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar. Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse. Att texterna är på svenska gör att musiken
Kommentarer
Skicka en kommentar