Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV

DIY: Neurot Recordings



Steve Von Till är just nu ute på en europaturné som soloartist för första gången. Och förutom solokarriären och hans mer experimentella projekt Harvestman som nu fått ta mer tid under tiden som Neurosis ligger på is så är det också Steve som håller i trådarna på Neurot Recordnings. 

Skivbolaget bildades i sann DIY-anda 1999 av medlemmarna i Neurosis och har sedan dess gett ut artister och band som närmar sig musiken på samma sätt som medlemmarna i Neurosis alltid har gjort. Och anledningen till att man överhuvudtaget bildade bolaget var att man ville ha ett eget hem för sin musik. Det berättade Steve Von Till när jag intervjuade honom för några år sedan till en artikel i Slavestate Magazine. Så här berättade han då:

– Det började egentligen med en längtan efter ett hem. En plats som kunde vara samlingspunkten för allt det vi höll på med. Det var 1999 tror jag. Vi hade fram tills dess haft kontrakt med andra bolag men då hade vi fått tillbaka rättigheterna till våra tidigare plattor och ville ha en plattform för att ge ut det på våra villkor. Det är egentligen som att man går till snickaren för att få någonting byggt. Vi ville göra hela hantverket med vår egen musik. Sedan handlade det om hela grejen med att göra det själv. Vi växte upp med skivbolag som Dischord, SST och Touch & Go. Fantastiska skivbolag som startades av äkta musikfans som höll allting helt oberoende. Och vi ville göra något med samma känsla.

– Och ganska snart släppte vi några av våra egna releaser och ville på något sätt hjälpa band som vi kände musikaliskt släktskap med att få ut sin musik precis som andra hade hjälpt oss. Det handlade kanske inte så mycket om musikstil utan om mer på ett själsligt plan om du förstår vad jag menar. Det var och är viktigare att musiken vi ger ut berör oss på något sätt oavsett om det är tung rock, ambient eller folkmusik. Det måste finnas något annat där också. Och det har varit en vild resa sedan dess. Vi har gett ut all vår egen musik de senaste åren och en massa annat. Det senaste året har varit fantastiskt intressant och när jag tittar på kommande släpp så verkar det bli lika fantastiskt även i fortsättningen.

Steve Von Till

Respekt för varandra

Neurot väljer alltid själva vilka band som de vill arbeta med. Det handlar ofta om bekanta och vänner eller band som de själva känner det där speciella släktskapet med. Eller bara folk som de generellt kommer överens med som människor. Exemplen är många. Ides Of Gemini, YOB och Brothers Of The Sonic Cloth med Tad Doyl från Seattlelegenderna TAD.

– Vi har känt Tad i så många år och han är ärligt talat en av de snällaste och ärligaste människorna vi känner. Och Tad är en personlig hjälte för mig. Jag älskar skivorna som gruppen TAD gjorde när det begav sig. Grejen är att hans nya band har funnits ganska länge nu men Tad har inte haft viljan att göra något mer än att spela live fram tills nu. Och då fanns en möjlighet för oss att göra en helt fantastisk platta tillsammans med dem.

– Det är så vi vill jobba. Med tålamod och respekt för musiker som konstnärer. Vi respekterar dem och de respekterar oss. Och då blir det bra.

Biter sig fast

I en allt mer splittrad musikvärld där ingenting är sig likt från förr och där det gamla tänket mest finns kvar som nostalgiska minnen hos storbolagen så har Steve Von Till svårt att säga huruvida Neurot arbetar utifrån någon affärsstrategi bortsett från att bolaget måste gå runt ekonomiskt på sina releaser. 

– Men det är knappast en lönsam affärsverksamhet, konstaterar Steve krasst,  när vi har betalt de som jobbar åt oss med släppen och betalt bandet deras del så återstår inte mycket. Det enda vi har kvar som lön för mödan är kärleken till musiken. Bolaget bär bara sig självt ekonomiskt. Den enda strategin man kan ha är att förändra sig tillsammans med omvärlden. Den digitala revolutionen har varit en utmaning för alla som sysslar med musik oavsett om man är musiker eller skivbolag. När vi började var cd-skivan det man sålde i butiker.

– Sedan började allt fler hugga efter bitar i kakan och utrymmet blev mindre och mindre. Därefter kom det digitala med nedladdning och plötsligt var inte den fysiska vara lika viktigt för ungarna som för oss "gamlingar" som älskar dubbelvinyler med gatefoldomslag. Och ironiskt nog är ju vinylen grejen just nu men för hur länge kan man inte säga. Det gäller att anpassa sig och bita sig fast för att överleva genom att vara sann mot sig själv och mot artisterna man släpper skivor med.

Aktuella släpp på Neurot Recordnings 2023

Under hösten så släpper Neurot bland annat Great Falls (stökig HC/noiserock), False Fed (industriellt) och en återutgivning av Grails första platta "The burden of hope". De senaste åren har man också släppt fantastiska skivor med band som Ufomammut, Amnera, CHRCH, Deafkids, Dark Buddha Rising och Kowloon Walled City. 

Alla väl värda att kolla upp. 



Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Henrik Palm - Nerd Icon

Jag har haft Henrik Palms nya (och tredje) skiva Nerd Icon liggandes på hårddisken i några veckor, men inte hittat tiden att ta mig an den. Men idag hände det, mycket tack vare att katten väckte mig okristligt tidigt och gjorde allt i sin makt för att inte låta mig somna om - och han lyckades. Men det är ju såklart helt ointressant i sammanhanget Heavy Underground i allmänhet, och Henrik Palms nya skiva i synnerhet.  Jag tar mig an skivan genom att direkt fastna på introt och spela om det för mig själv flera gånger. Det är ett gott tecken, för introt visar sig sätta stämningen och kontexten för resten av skivan - och jag blir insnärjd direkt.  Henrik Palm har skapat organiskt och fylligt universum, samtidigt som det på något sätt är både sprött och skört. Skådeplatsen är någonstans i gränslandet mellan ljus och mörker - där man hela tiden leds mot ljuset, för att plötsligt dras ned mot avgrunden igen. Och det är ett knep som visar sig bli en kontrastrik upptäcksfärd. Genremässigt rör v

Horndal - Head Hammer Man

  Jag har följt Horndal sedan de släppte debutplattan ”Remains” 2019 som jag gillade. På uppföljaren ”Lake Drinker” som släpptes två år senare så hade en rejäl utveckling i rätt riktning skett. Lyckligtvis så hade de hållit fast vid sin tematik kring hembygden och sin prosa kring bruket och arbetarklassen. Musikaliskt så kändes det som att de hade funnit sin riktning, sitt tema och sitt sound. Kort sagt så var uppföljaren många snäpp bättre än debutverket. Nu är det det dock dags för den tredje plattan att släppas och kan en skiva ha en coolare och råare titel än ”Head Hammar Man”? Jag tror fan inte det. Lyriken om arbetarklassens kamp ligger lyckligtvis fast även denna gång. Vi får följa fackledaren Alrik Andersson och hans kamp i en stor strejk som bröt ut 1909. Det hela slutade med att han tvingas emigrera till USA. Skulle det vara så att du vill fördjupa dina kunskaper om det hela efter att han följt Alriks resa genom plattans tio spår så släpps det även en bok med samma titel som

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi