Heavy Underground

Man kan väl konstatera att den svenska scenen för mangel mår utmärkt. Vilket den här splitten med svenska Bleachdrinker och Seattlebaserade kollegorna Nurser är ett bevis på. Bleachdrinker har ett par släpp i bagaget sedan tidigare där de bevisat hur en power violence-sten ska dras. Det är korta kärnfulla ljudattacker av hög kvalitet som levererats och den här splitten är inget undantag. Fem spår manglas fram på ungefär lika många minuter. Grindcoreriffandet sitter som en smäck och blastbeatsen lämnar inget utrymme för andhämtning. Precis som det ska vara.  Jag imponeras som sagt över den svenska extremscenen just nu. Det finns många bra band där ute och Bleachdrinker är definitivt ett av de allra bästa.  Split by Bleachdrinker

Omslaget till Stockholmsdödsarna Encryptments bejakar människans kaos och behovet av att projicera inre rädslor i form av dömande blickar på omgivningen. Något som Dan Seagrave var mästare på men som aldrig går ur tiden. Jag tänker mycket på Obliterations ‘’Cenotaph Obscure’’ när jag lyssnar på denna. Det jobbas mer med atmosfär och stämning än regelrätt rens vilket var signifikativt för Stockholmsscenen på 80/90-talet. Samtidigt så finns punken alltid där och den är knepig när den behöver och utmanar genom hela lyssningen. Halvvägs in så anade jag kanske lite slentrian tills spår nummer 6 kom. Satan vilken pangare! Huvudriffet är kanon och bevisar att Encryptment kan detta med esoteriskt otyglat kaos. Det för tankarna mot Watains bättre stunder Produktionen träffar helt rätt och tjänar låtarna rättvisa men det finns även rum och luft. Det blir aldrig tamt när det blir mer klös i riffen heller. När hårdrock sjungs och skrivs på Svenska så ryggar jag tillbaka lite. Jag rynkar på näsan o

  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

Ofta när jag lyssnar in mig på ny musik som jag sen får äran att recensera så städar jag.  Ett bra sätt att förgylla den sysslan.  Flera gånger under den första genomlyssningen av ”Memoriam” stannade jag helt upp i det jag gjorde för att få tid att njuta av vad jag hörde. Ett mycket bra betyg!  Faustus har redan bra släpp och låtar i ryggsäcken, så vad ger då kommande albumet oss? ”Memoriam” är snäppet ännu snyggare och tightare än det vi tidigare hört från Faustus.  Mer finess och riktigt bra uppvisning av det instrumentala från alla samt en otroligt bra och kraftfull sång. Låtarna ”Sleep” och ”Anhedonia” blev snabbt självklara favoriter för mig.  Tungt, snabbt och svängigt.  Många drar nog direkt paralleller till Meshuggah när man hör Faustus.  Jag erkänner, det gjorde jag absolut också första gången jag hörde dom, men jag tycker att vi har snackat klart om just den liknelsen nu. Faustus är så mycket mer än ett band som låter som andra band!  Gitarrslingor, magnifikt trumspel och tyn

Fornnordisk mytologi, svensk folktro och vildvittor. Ur dessa tre element formades Vittra som den 11 november ger oss den senaste skapelsen ”Blasphemy Blues”. Vi lyssnare bjuds på en skön resa mellan melodiska riff, grymt bra sång och en intressant mix av olika metal-genres men den uppmärksamme hör även influenser från folkmusik.  Med tanke på att bandets grundare David Döragrip och Johan Murmester kommer från rätt så olika musikbakgrund, så har Vittra ändå ett sammanhängande men brett sound vilket gör att lyssnandet inte blir långtråkigt. Tvärt om!  Det ska väl erkännas att undertecknad inte styr mot det melodiska vid eget val, men jag är kanske omvänd?  ”Blasphemy Blues” innehåller nio spår och låten ”Satmara” lockar tillbaka mig flera gånger. Låtnamnet tilltalar mig precis lika mycket som själva musiken. Låten ”Lykantropi” är otroligt svår att värja sig för och den kommer jag återkomma till många gånger även efter dom här genomlyssningarna. Det enda förvånande är sista spåret som är

  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)