Heavy Underground

Sagan om den lilla bruksorten Horndal fortsätter. På förra skivan kom Hin Håle själv till Horndal och la ner bruket och orten gick nästan under. På uppföljaren hemsöks orten av en demon som vill dricka upp vattnet i sjön. Horndal har hittat ett unikt koncept för sitt band som faktiskt håller även en andra gång. Musiken är en säregen blandning av sludge, stoner, noise och lite death metal. Och varje låt är ett kapitel i berättelsen som naturligtvis är en metafor för samhällsutvecklingen med industridöd på grund av produktionsflytt till låglöneländer och IT-jättar som vill bygga serverhallar och använda naturresurser som kylning. Jag ser redan fram emot del tre. LAKE DRINKER by Horndal

  Jag såg Nekromant, eller Serpent som de hette då, öppna på Wizard Of Fuzz i Göteborg 2015. De var det första bandet på scen en sen eftermiddag med få i publiken. Detta verkade dock inte bekymra trion från Vänersborg utan de levererade ett stenhård set där de framförde sin hårda rock utan att tumma på vare sig kvalitet eller engagemang. Riktiga proffs med andra ord.  Bandet levererar nu en ny skiva där de till viss del låter som de alltid gjort men med en lite starkare dragning åt klassisk metal som ofta är ganska storslagen och episk. Det passar bandet utmärkt. Tänk er ett lite mer doomigt Iron Maiden så hamnar ni kanske rätt. Att låtarna till stor del handlar om bandets hembygd förstärker den genuina känslan. Att trion är just en trio tar bort allt onödigt men innebär också att intensiteten i musiken blir väldigt påtaglig. Det är en fröjd att lyssna på Nekromant.  Jag uppskattar skivan som helhet. Den kittlar alla hårdrocksnerver på rätt sätt och låtarna är långa och medryckande. De

I veckans upplaga av Cries From The Underworld intervjuar Svempa och Ylva Rickard Törnqvist, mannen bakom enmansbandet Svartkonst.  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

Gillar man 90-talets alternativa rock (och det gör man ju) så älskar man Sweet Teeth. Här möts Nirvana och Dinosaur Jr i dessa sju pärlor som skivan utgörs av. Med en utsökt känsla för melodi och med ett sound som ekar både av Seattle och Cool Britannia så kittlar det alla de rätta nervändarna. Jag tror att det är många som skulle ge sin högra arm för sådana geniala refränger som titelspåret bjuder på. Och även om jag hittar alla dessa nostalgireferenser så känns det inte daterat eller omodernt. Snarare tvärtom.  Acid Rain by Sweet Teeth

  Straight out of Värmland kommer Slôdder och levererar sex råa och skitiga spår hardcoresludge (eller vad man nu kan kalla det). Få finesser och med brutal tyngd. Och charmigt. Lyssna själva. Slôdder by Slôdder

Det är naturligtvis omöjligt att ha koll på alla bra släpp som kommit i världen under ett år. Men här är tio av de skivor som fastnat under året och där veteranerna i Quicksand framstår som årets mest helgjutna platta i Heavy Undergrounds öron. Med rötterna i 90-talets noiserock så förvaltas arvet väl på "Distant populations".  Ser man till den yngre generationen så konstaterar vi att Filth Eternal släppte en skiva som trots sin korta speltid gjorde ett enormt intryck med sin furiösa hardcorepunk.  Emma Ruth Rundle släppte som förväntat den vackraste plattan i år, norska Kal-El stod för den mest episka stonerrock du kan tänka dig och Carcass dissekerade grönsaker och återfann skärpan. Ett hedersomnämnande går också till Ministry som faktiskt lyckades skapa en platta som både engagerade och svängde på riktigt för första gången på väldigt länge. 

En skiva som plockar det bästa från hardcore, punk och kanske metalcore och crossover. Om den här skivan saknar något så är det lugna stunder och transportsträckor. Varje låt är kompakt packad med energi så till den grad att man riskerar utmattning när man lyssnar på "Monarchs of decay". Det är befriande att höra ett band leverera total aggression utan ursäkter. Obstruktion är i sanning monarker på den svenska undergroundscenen.  Monarchs Of Decay by OBSTRUKTION