Heavy Underground

Arbogakvinnan kommer från Stockholm och spelar enligt sig själva dödspunk. ”Alla ska med” är deras andra ep efter ”Nervsnittad” som släpptes i oktober 2022. Denna utgåva består av fem dängor av finaste sort som borde tilltala även den kräsnaste konnässör av hård musik.  Redan i inledande ”Så roligt ska vi inte ha det” så är det plattan i mattan som gäller. Det är en mer högoktanig hårdpunkbit som känns som ett slag rätt i solar plexus. Jag bara älskar det! Influenserna från döds framträder mer i andra spåret ”Nyckelfrågan” som har en lite smårockig inledning. Tredje låt ut är den mer ödesmättade ”Pyramidspel”, det är kanske min favorit på denna ep. Här snackar vi mer mellantempo och tungung med härligt desperat sång varvat med dödsrossling.  Denna ep bjuder på två spår till av underbar dödspunk och jag kan bara säga att om Arbogakvinnan fortsätter på detta inslagna spår så tror jag att de går mot en ljus framtid för denna ep är grymt jävla bra. Ett stort kliv framåt om jag jämför med

Äntligen är horror-gübbarna Larry Lethal, Pat Splat, Pete Stooaahl och Unspeakable Emp tillbaka med en färsk platta! Som vanligt och precis som tidigare så grottar man ner sig ännu djupare i det härliga träsket fullt av skräck, blod, slasherfilmer och snygga blinkningar till den delen av kulturen. Namnet på den bästa låten på utgåvan döpt till ”Harvester of Horror” är just en sån fin blinkning. Jag var väldigt förtjust i förra släppet ”1981” och lyssnade fruktansvärt mycket på den. ”Gött att dom släpper en skiva rätt snart igen” tänkte jag när jag fick nys om kommande släppet. Tydligen har jag helt tappat greppet om vad ”snart” betyder för den kom 2017…Jag väljer att se det som att albumet aldrig blir ointressant eftersom jag fortfarande nöter det. Nå ja, fokus på F.K.Ü.s senaste skapelse nu. Den snabba och proffsiga thrashen är alltid lika fyndig. Eftersom man hämtar inspiration från en filmgenre som innehåller massor av material kommer det alltid nya och påhittiga låttexter. Dom tio

  Vissa band vräker ut låtar och album på löpande lina men sådana är inte Vånda. Nej Vånda låter oss tålmodigt vänta med spänning och längtan på vad som kommer framöver. Låter oss lida lite. 2017 bildades bandet och sedan dess har man släppt en demo vid namn ”The Devouring Darlness” samt singeln ”Light the Fire”. 2022 kom albumet ”Covenant of Death” som släpptes av finfina Majestic Mountain Records. Som sagt får vi fans nöta och njuta länge av dom få släppen. I och med det så kom nyheten om ett EP-släpp väldigt välkommet! Två låtar förpackade i namnet Dödshymn. Jag har funderat på om jag tycker så mycket om Vånda just på grund av att dom håller mig på tå med suktandet efter ny musik eller för att medlemmarna är riktigt trevliga personer…? Svaret är nej, inte enbart därför. Vånda gör välarbetad och väl avvägd melodisk black metal och dom två låtarna på denna EP är inget undantag. Jag är oerhört förtjust i soundet och i synnerhet herr Runsviks röst som är perfekt kraftfull samtidigt som

  Det är fredag, 16 februari och den mentala stämpelklockan har checkat ut från allt vad arbetsrelaterade notiser heter. Jag och min tjej går till en närliggande restaurang och äter stark kyckling, spelar backgammon (jag vinner såklart) och gör oss redo för kvällen. Det pirrar lite i magen. Klockan slår 19.30 och vi beställer en taxi för att ta oss ut till Ringön och Monument. Pirret i magen har förändrats till pepp, och jag skickar ett SMS till Monument-Markus och skriver ”Jag är så sjukt jäkla taggad va!”. Han svarar inte, och jag förstår att han har viktigare saker att för sig än att svara på mitt SMS. I taxin inser jag också att mina förväntningar är oerhörda, och orimliga. Mentalt jämför jag det med hur mina förväntningar var på Tools senaste skiva. Allt kändes väldigt spännande, tills jag fick höra skivan och blev oerhört besviken. Fan att jag skulle börja tänka på det här. Taxin stannar på Stålverksgatan på Ringön. Magen hoppar ett nervöst sista skutt innan vi går in på Monument

En av människans bästa egenskaper är att den är solidarisk och ställer upp för en kompis i nöd. När det blev känt att Asta Kask grundare Micke Blomqvist blivit av med sin sjukpenning trots att han är dödssjuk i cancer såg Robban på Close Up till att ordna en stödspelning. För Micke är inte vem som helst utan han är en av svensk punks verkliga legender både i egenskap av Asta Kask men också för sin studio där många band spelat in sina skivor och demos.  Biljetterna fanns i tre prisklasser beroende på hur mycket man ville stödja med. 2000, 1000 och 500 kr. Tvåtusenkronorsvarianten sålde slut först. Och Mickes Swish blev överbelastad på några timmar. Och så säger dom att folk inte ställer upp.  På Debaser kryllar det av folk och det kryllar också av ansikten jag känner så väl igen. Förutom banden som spelar passerar Ulke, Mart, Johan Johansson, Tompa Eken, folk från Lastkaj 14, Inge från Gatuplan och många fler förbi. Asta Kask viktiga för dom också. Och Micke är deras vän.  Först på scen

Alarm kommer från Stockholm. Även om detta är stockholmarna Alarms första släpp så består bandet av ett gäng extremt rutinerade herrar som har ett stort bagage med hardcorerutin. På deras bandcamp så beskriver de sig själva som följande ”75% Victims, 50% Outlast, 125% Hardcore!”. Det sammanfattar ju det hela väldigt bra tycker jag. Så när jag säger att Alarm spelar hardcore i den högre skolan så blir ni ju inte direkt förvånade. Plattan är i mattan redan från första stunden ni trycker på play.  Det tar inte många sekunder innan Alarm har mig i sitt grepp och de lämnar inga fångar. När det fjärde spåret ”Scare game” kommer är jag redan nere på golvet knockad. Det är ett riktig höjdare och min favorit på plattan. Först i spår sex ”Ancient cycles” dras det ner på hastigheten och tillåts kippa efter andan. Det som glädjer mig med hardcore, punk och dess besläktade stilar är att när man lyssnar på musiken och läser texterna så får man ett litet hopp om mänskligheten för det finns faktiskt f

Det är 30 år sedan Malmöbandet Flegmas crossover hördes av på skiva senast. Men i mars är det dags att avtäcka återkomsten "Death angel abyss" som föregås av smakprovet "Chernobog" som ni kan lyssna på här:    Förhandsbeställer skivan gör du via De:Nihil Records Tre frågor till Flegma: Hur känns det att ha första skivan på 30 år redo för release? Kalle: Fett kul! det hela började med att Malmöfestivalen hörde av sig och ville att vi skulle köra ett gig förra året . Bandet fanns egentligen inte , men vi tänkte va fan… man spelar ju hellre punk än padel, så vi repade ihop oss och körde ett set! Finns att beskåda på Youtube! Efter det var det lika bra att göra en platta eftersom vi ändå hade värmt upp liksom. Richard: Att släppa en platta efter 30…ja hur känns det? Att man är gammal antar jag. Vad kan lyssnarna förvänta sig när de lyssnar på skivan?  Richard: Man kan förvänta sig nio nya låtar i tung metal och d-takt. Inget krångel bara hits. Sen har vi slängt in tv