Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Dom får aldrig mej - En kväll för Micke Blomqvist (Coca Carola, Charta 77, The Baboon Show, Asta Kask) Debaser Strand Stockholm, 16 februari 2024.


En av människans bästa egenskaper är att den är solidarisk och ställer upp för en kompis i nöd. När det blev känt att Asta Kask grundare Micke Blomqvist blivit av med sin sjukpenning trots att han är dödssjuk i cancer såg Robban på Close Up till att ordna en stödspelning. För Micke är inte vem som helst utan han är en av svensk punks verkliga legender både i egenskap av Asta Kask men också för sin studio där många band spelat in sina skivor och demos. 


Biljetterna fanns i tre prisklasser beroende på hur mycket man ville stödja med. 2000, 1000 och 500 kr. Tvåtusenkronorsvarianten sålde slut först. Och Mickes Swish blev överbelastad på några timmar. Och så säger dom att folk inte ställer upp. 


På Debaser kryllar det av folk och det kryllar också av ansikten jag känner så väl igen. Förutom banden som spelar passerar Ulke, Mart, Johan Johansson, Tompa Eken, folk från Lastkaj 14, Inge från Gatuplan och många fler förbi. Asta Kask viktiga för dom också. Och Micke är deras vän. 




Först på scen är det återaktiverade Coca Carola. Jag tror aldrig att jag hört dem så här bra. Det är tungt, välspelat och väldigt, väldigt bra. Tyngdpunkten i låtvalet ligger på de senare skivorna med några hits från de tidiga. Man slås av hur välskrivet det är och hur bra texterna är. Publiken är med på noterna från start och när Curre Sandgren argt konstaterar att Försäkringskassan kan dra åt helvete efter att ha sagt hej till publiken är det ett segertåg för Åkersbergabandet från start till mål. 



Charta 77 börjar lite trevande innan det brakar lös med några av deras mer klassiska låtar. “Kungarna af stan” med båda delarna, “Tiga är guld”, “Herrarna i sandlådan”, “När världsamvetet tog semester”, “Ensam kvar” och “Lilla björn och lilla tiger” blandas snyggt med nyare låtar som “Gå framåt” med fler. Efter att ha turnerat land och rike runt under förra året är Charta 77 väloljat och det märks att de har roligt på scenen. 


Jag missade stora delar av The Baboon Show på grund av att jag faktiskt behövde hämta mig lite efter Coca och Charta. Man är ju ingen ungdom längre. Men det lilla jag ser vittnar om ett band som vet vad de gör. Total rockshow och publikkontakt trots ett gitarrhaveri mitt i. 



Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om Asta Kasks spelning på Debaser. Jag tror alla var lite osäkra på vad som skulle hända. Skulle Micke vara på scen? Med tanke på andra legendariska punkares närvaro skulle det bli gästspel? Båda sakerna visar sig vara sanna. Erik från Slaveriet spelar dock ena gitarren under spelningens första hälft som också föräras gästsångare i form av bland annat Ulke från Strebers (cirkeln sluten eftersom Micke var med i just Strebers en kort period) och Johan Johansson (Strindbergs, KSMB). 


Men det absolut största jublet uppstår när Micke själv kliver upp på scen när “Psykopaten” ska spelas. Han är sen kvar hela resten av spelningen och det är känslosamt och befriande. “Jag behövde det här” säger han själv mot slutet och det gjorde vi också. 


Själva spelningen är något av det mest magiska jag sett. Setlisten är bara hits, energin i bandet och publiken är maxad på gränsen till härdsmälta och det är så sjukt tajt att jag bara står och ler. Det är obegripligt bra i alla delar. Ett minne för livet.


Jag åker hem från spelningen med en varm känsla i kroppen trots regnet som vräker ner. Men det är en kluven känsla för det kändes som om detta var slutet på något. En vägs ände. Jag sitter på tunnelbanan en fredagskväll och vagnen är full med glada unga människor. Några är just fulla. Några är kära. Jag känner mig plötsligt gammal och trött. Jag har kanske bevittnat slutet på något för någon. Det kan ha varit Asta Kasks sista spelning. Slutet på ett livsverk som startade för fem decennier sedan. Människor som växt upp tillsammans i ett band där nu han som startade alltihop kanske inte finns om ett år. 


Jag går av och vandrar genom en halvtom T-central. Uteliggarna försöker få ta del av den sista värmen innan de blir utkörda av väktarna. Ensamma människor går kvällspromenader med sin hund. Allt inklusive samhället är blött, surt och kallt. Men någonstans i mitt inre ekar textrader jag hört under kvällen om att hålla ihop, att se varandra, att stå upp för en bättre värld och visa lite jävla kurage. Punk är solidaritet och punk är självförsvar. Och Asta Kask har varit och är ett av de bästa band vi någonsin haft turen att fått uppleva i vår livstid. Och för det är jag evig tacksam.


Så tack Micke och Asta Kask. Och tack Charta 77 och Coca Carola och punken i allmänhet för vad ni gett mig. Dom får inte mig heller. 


/Magnus Tannergren










Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Skraeckoedlan - Vermillion Sky (enligt Ylva Sjöstrand)

Ska man göra och släppa ännu ett fantastiskt konceptalbum så är det lika bra att absolut inte spara på krutet och dunka på med plusmeny extra allt plus moms deluxe! Jädrar vad dom skämmer bort oss dom mäktiga herrarna i Skraeckoedlan. Rykande nytt och sjukt bra album, ett arkadspel med tillhörande soundtrack och en bok skriven av bandet. Glömde jag något? Troligen.  Dom här talangfulla ödlorna fullkomligt sprutar ur sig bitar som skapar en otrolig helhet till kommande ”Vermillion Sky”. Jag förundras varje gång bandet släpper nya album och tänker ”Nädu, den här kan omöjligt vara bättre än föregångaren!” Tacksamt erkänner jag att jag har fel varje gång för kreativiteten, påhittigheten och nyskapandet verkar vara en källa som aldrig sinar i ödlelägret.  Låtordningen är mycket väl genomtänkt för att verkligen få oss med på resan ut mot den okända och röda himlen som verket kretsar kring. Längtan efter mer då ”Earth” släpptes 2019 har varit stor och här får vi en väldigt naturlig uppf

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Låtpremiär: Dröög - Det stora oväsendet

Dröög är tillbaka med en ny skiva och vi på Heavy Underground är glada att kunna presentera ett första smakprov från denna skiva som släpps senare i vår av Majestic Mountain Records . Vad som finns att säga om låten "Det stora oväsendet" berättar bandet själva: "Likt vemodet, rullar snart nu oväsendet in. Över åsar och genom sänkor, över stock och sten, ska detta mörker sänka sig, omfamna och lamslå detta rikets befolkning. Inge dessa människor med en fruktan och som ska lämna även de närmst stående med en naggande aning av oråd och förtvivlan. Det stora oväsendet sätter lyriska modstämningen för den kommande fullängdaren med samma namn. Denna efterföljare ger ingen respit, är inget undantag, utan är fortsättningen på debutalbumet." Premiärlyssna på låten här: