Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Monument har äntligen öppnat i Göteborg

 


Det är fredag, 16 februari och den mentala stämpelklockan har checkat ut från allt vad arbetsrelaterade notiser heter. Jag och min tjej går till en närliggande restaurang och äter stark kyckling, spelar backgammon (jag vinner såklart) och gör oss redo för kvällen. Det pirrar lite i magen.

Klockan slår 19.30 och vi beställer en taxi för att ta oss ut till Ringön och Monument. Pirret i magen har förändrats till pepp, och jag skickar ett SMS till Monument-Markus och skriver ”Jag är så sjukt jäkla taggad va!”. Han svarar inte, och jag förstår att han har viktigare saker att för sig än att svara på mitt SMS.

I taxin inser jag också att mina förväntningar är oerhörda, och orimliga. Mentalt jämför jag det med hur mina förväntningar var på Tools senaste skiva. Allt kändes väldigt spännande, tills jag fick höra skivan och blev oerhört besviken. Fan att jag skulle börja tänka på det här.

Taxin stannar på Stålverksgatan på Ringön. Magen hoppar ett nervöst sista skutt innan vi går in på Monument för första gången. Och allt ser magiskt ut. Graffiti och betong möter två spaceade barer. Vi beställer en varsin Whiskey Sour från en av dom. Vi går in i den stora konsertlokalen som ska ha en kapacitet om 600 konsertbesökare. Och där står stora scenen i sin fulla glans. Och jag tänker att det här kan bli bra på riktigt, samtidigt som jag är lite orolig för hur ljudet ska bli. Det är lite glest med folk, vi kanske är lite tidiga. Men det är jag å andra sidan alltid.

Jag hälsar och kramar snabbt några personer, och från ingenstans dyker Monument-Markus upp med ett av de största leenden jag sett. Vi kramas, och han tar med oss för att visa backstageområdet. Där står en stor buss parkerad för att agera loge för artisterna. Fräckt. Hinner snabbt krama om Suicide-familjens två överhuvuden, vilket gör mig både glad och varm. Det var länge sedan vi sågs.

Jag och Markus pratar om att monumentgänget har hållit på att skapa den här lokalen under två års tid, att de inte har köpt in någonting nytt utan byggt, renoverat och anpassat all inredning i lokalen för hand. Och om att de inte har sovit en blund de senaste två veckorna för att få färdigt allt inför invigningen. Jag förstår dom, det är ändå 1200 kvadratmeter som ska tas om hand. Markus springer vidare, jag går och kissar.

Går till baren, och småkramar några personer på vägen. Blir lite extra glad av att se Rock-Anna och Svartedalen-Calle. Vi pratar snabbt om vilken jäkla satsning det här är, och att vi hoppas Göteborg löser kollektivtrafik som går hela vägen ut till Ringön. Lokalen börjar fyllas med människor. Jag ger Monument-Carl en high-fajv.

Första bandet, Dead in Love, går på scenen. Det är en duo som spelar någon form av bluesbaserad garagerock, och som jag tycker det pratas för lite om. Det låter gött, och min oro för ljudet i lokalen är borta. Bandet levererar, ser coola ut och har riktigt bra låtmaterial. Ser fram emot att lyssna mer på detta.

Gigget är slut, och jag går mot baren. På vägen springer jag in i en Studio Berserk-mannen. Vi pratar om Slayer, gemensamma vänner och kommande musiksläpp.

Dags för kvällens andra band Äventyret att gå på scenen. En helt ny bekantskap för mig. Dom spelar någon form av popmusik, och gör det bra. Får intrycket av det här är ett band som kan bli något om de ges rätt möjligheter. Ljudet levererar återigen, nu första gången med fullband. Det verkar som att Monument har lyckats även med detta.

I folkhavet så träffar jag en person jag inte sett på länge. Vi pratar om jobb, och att följa sin inre kompass, om vad man kan påverka och inte. Vi pratar också om att det är kul att se en sådan bredd på artisterna på Monument ikväll.

Häxmästaren går på scenen, och lokalen börjar fyllas med folk. Jag tar mig fram och lyssnar några låtar. Bandet levererar, men det är inte riktigt min grej så jag tar mig tillbaka till min flickvän och suicide-överhuvudena. Vi pratar om att bli gamla, och jämför vikar i hårbotten. Jag tror jag vann, den inte så smickrande tävlingen. Någon lurar i mig en Whiskey sour, och den tar ett omedelbart grepp om talförmågan.

Dags för Styva Linan, som är kvällen sista akt. Ett band jag har hört mycket snack om det senaste, men inte har någon egentlig relation till. Bandet lyckas väcka min Mark Knopfler-nerv, och jag förstår hypen kring dom direkt. Svinbra.

Bandet går av scenen, och kvällen lider mot sitt slut. Jag, min tjej och suicidefamiljen kastar oss in i en taxi tillbaka mot staden. I taxin så sammanfattar jag kvällen och upplevelsen av Monument för mig själv och det jag kan konstatera är att jag vill vara på Monument så ofta det bara går, och imponeras av den dedikation och passion som ligger bakom det här stället.

Dom har gjort allt för att göra det här möjligt för oss, så nu måste vi göra allt för att göra det möjligt för dom. Och det handlar helt enkelt om att köpa biljetter och ta sig dit. Alla borde göra det, så gör det.

/Emil Gustavsson 





Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Skraeckoedlan - Vermillion Sky (enligt Ylva Sjöstrand)

Ska man göra och släppa ännu ett fantastiskt konceptalbum så är det lika bra att absolut inte spara på krutet och dunka på med plusmeny extra allt plus moms deluxe! Jädrar vad dom skämmer bort oss dom mäktiga herrarna i Skraeckoedlan. Rykande nytt och sjukt bra album, ett arkadspel med tillhörande soundtrack och en bok skriven av bandet. Glömde jag något? Troligen.  Dom här talangfulla ödlorna fullkomligt sprutar ur sig bitar som skapar en otrolig helhet till kommande ”Vermillion Sky”. Jag förundras varje gång bandet släpper nya album och tänker ”Nädu, den här kan omöjligt vara bättre än föregångaren!” Tacksamt erkänner jag att jag har fel varje gång för kreativiteten, påhittigheten och nyskapandet verkar vara en källa som aldrig sinar i ödlelägret.  Låtordningen är mycket väl genomtänkt för att verkligen få oss med på resan ut mot den okända och röda himlen som verket kretsar kring. Längtan efter mer då ”Earth” släpptes 2019 har varit stor och här får vi en väldigt naturlig uppf

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Låtpremiär: Dröög - Det stora oväsendet

Dröög är tillbaka med en ny skiva och vi på Heavy Underground är glada att kunna presentera ett första smakprov från denna skiva som släpps senare i vår av Majestic Mountain Records . Vad som finns att säga om låten "Det stora oväsendet" berättar bandet själva: "Likt vemodet, rullar snart nu oväsendet in. Över åsar och genom sänkor, över stock och sten, ska detta mörker sänka sig, omfamna och lamslå detta rikets befolkning. Inge dessa människor med en fruktan och som ska lämna även de närmst stående med en naggande aning av oråd och förtvivlan. Det stora oväsendet sätter lyriska modstämningen för den kommande fullängdaren med samma namn. Denna efterföljare ger ingen respit, är inget undantag, utan är fortsättningen på debutalbumet." Premiärlyssna på låten här: