Heavy Underground

Den fjärde skivan tar Lucifer mot mer ödesmättade uttryck där Black Sabbath lyser på stjärnhimlen snarare än Scorpions. Det låter naturligtvis stilsäkert och fantastisk och bandet bjuder på några av sina bästa låtar här. “Give me his head” är till exempel en låt som fastnar direkt men jag gillar nästan när Lucifer gräver ner sig i mörka riff och ödesmättade melodier som det finns gott om på den här skivan. Estetiken och känslan hämtas från 70-talet och i viss mån från tidigt 80-tal och bandet har finodlat detta uttryck på de tre senaste plattorna med bravur. Förra skivan kändes lite avslagen men “IV” tar istället tre steg framåt och det är svinbra genomfört. 

Johanna Platow Andersson för tillbaka sitt Lucifer till hårdrockens verkliga storhetsdagar i slutet på 70- och början på 80-talet i och med den fjärde fullängdaren som precis som föregångarna bär numret som namn. Överlag är det en lite mer inspirerad platta än trean som jag inte tyckte var dålig på något sätt men som inte hade samma stuns som debuten och andrasläppet. Men här hittar Lucifer tillbaka till gnistan igen.  Med en påtaglig känsla för starka refränger och med överlag starka riff har Lucifer hittat sitt format på riktigt. Det är inte retro på något sätt men väldigt troget husgudarna som man kan hitta i de tidigare nämnda decennierna.  Har man följt bandet från början vet man att resan gått från ett sound som varit mer modern doom på debuten till den mer klassiska hårdrocken på de tre senaste plattorna. På fyran finns spår av doom och hårdrock av den gamla skolan som doftar Black Sabbath, Rainbow och Deep Purple utan att kännas tillgjort utan bara som ärlig kärlek. Känslan i m

  Lucifer har tagit hjälp av Elin Löwgren från Blues Pills för att spela in en fantastisk 60-talsdoftande version av "Gone With The Wind Is My Love" (i original av Rita @ The Tiaras). Man kan konstatera att Johanna Platow Andersson och Elins röster passar extremt bra ihop. A match made in hell...