Heavy Underground

Till hösten öppnar en ny konsertscen i Göteborg. Den har fått det anspråkslösa namnet Monument och drivs av fyra välkända profiler inom musikscenen som alla är stora musikälskare. Pressmeddelandet ser ut som följer: ----- Till hösten 2023 planeras MONUMENT att slå upp portarna till sina 1200kvm på hörnet av Järnmalm- och Stålverksgatan på Ringön i Göteborg. Fokus ligger på konserter, klubbar och cocktails men alla typer av evenemang är inplanerade och välkomna. Bakom satsningen står Carl Martinsson ihop med ett team av erfarna individer från bar-, klubb- och livescenen i Göteborg. Planerna att öppna på Ringön har funnits länge, men pandemin bromsade processen - något som först ledde till en positiv utveckling, då man hann skaffa ett nytt kontor som totalrenoverades och tog in hyresgäster - dock huserade detta i den byggnad som i mars 2021 brann ner till grunden. Just namnet MONUMENT kom till efter branden, då det på många sätt får symbolisera ett monument för det som försvann, men ocks

Grand Cadaver -  Deities of Deathlike Sleep (Majestic Mountain Records) Det här är helt ärligt en av dom svåraste recensioner jag har gjort… Hur sammanfattar jag något på ett sätt så alla förstår hur galet bra och välgjort Grand Cadavers andra hellspawn till album är?! Här är mitt försök i alla fall. För att ett album ska kunna fånga mig och mitt intresse så pass mycket så jag inte överhuvudtaget kan sluta lyssna på det gång på gång behöver det vissa beståndsdelar.  ”Deities of Deathlike Sleep” har precis som debutalbumet ett skitigt men snyggt sound.  Även uppföljaren är som debuten släppt via skivbolaget Majestic Mountain.  Jag känner igen mig och känner mig hemma när jag njuter av det faktiskt redan välbekanta mörka svänget som gruppen skapar.  Ur en välbalanserad mix av svärta, oerhört läckra melodier, Stannes svinbra röst och löjligt tight trumspel föds låtar som håller verkligt hög klass. Grad Cadaver har verkligen lyckats med konststycket att blanda upp mangel med tunga partier

Grand Cadaver - Deities Of Deathlike Sleep (Majestic Mountain Records) Någon har sagt att det andra albumet ska vara det svåraste. Och det stämmer säkert för väldigt många, men inte för Grand Cadaver. Till detta vill jag också tillägga att jag manglade sönder deras debutskiva Into To Maw of Death, men på något sätt känns Deities Of Deathlike Sleep ännu mer komplett och råbarkad än föregångaren.  För det första är stommen snortight. Daniel Liljeqvist (trummor) och Christian Jansson (bas) lyckas skapa flås, sväng och dynamik genom alla skivans 10 låtar. När man sedan väver samman det med gitarrerna (som hanteras av Alex Stjernfelt & Stefan Lagergren) broderas världsbilden ut och skapar en enhet som skär som en rostig kniv genom ljudbilden. Den sista ingrediensen i dödssoppan är såklart Mikael Stannes demoniska urvrål (han måste ha käkat spik till frukost och luktat på död kråka i påse i flera veckor för att lyckas uppbåda detta).  Det jag fastnar mest för är att produktionen känns ex

Då var den äntligen här. Det som jag antar är en av alla dödsmetalälskares mest emotsedda släpp i år. För hur kan man liksom inte se fram emot ett nytt vax med Grand Cadaver efter den briljanta föregångaren Into the Maw of Death.  På Deities of Deathlike Sleep så har Grand Cadaver förfinat och utvecklat sitt sound. Grundstommen är givetvis den råa dödsmetallen med lika skopor av såväl Stockholmsdöds ala 90-tal såväl som den mer melodiska varianten som utvecklades några år senare i Göteborg. Så alla kan vara lugna och trygga på den punkten.  Vad vi har här är snarare ett mer moget Grand Cadaver. Ett tryggare band och som tar ut svängarna lite mer. Snabbare dängor som ”A Crawling Feast of Decay” visar att spelglädjen och kärleken till klassisk döds fortfarande utgör grundstommen. När fjärde låten ”Serrated Jaws” ljuder ur högtalaren så sänks tempot en aning och tyngre tongångar ljuder och det är omöjligt att hålla nacken still och inte gunga med. Lite samma känsla som jag fick av förra p

 Från och med den 21 augusti så börjar vi recensera Grand Cadavers andra platta "Deities of Deathlike Sleep" här på Heavy Underground. Du får fyra recensioner av amma platta med andra ord. Först ut är det Anders Bergström som tycker till sen följer Emil Gustavssons, Ylva Sjöstrands och Magnus Tannergrens omdömen.  Skivan släpps fredag 25 augusti.  Happy overdose!

  Den 25-26 augusti äger Malmö Massacre rum på Plan B i Malmö med en mäktig lineup. Cult Of Luna och Carcass är dragplåstren under fredagen och lördagen men i uppställningen finns mycket bra att få öronen misshandlade av. Här är tre tips på band som du inte får missa:  Fredag den 13:e (fredag kl. 22.00) Aktuella med ny skiva och de två gånger jag sett bandet de senaste åren har göteborgarna levererat stabilt på scen. Garanterat mangel och fullt ställ. Sickrecy (lördag kl 16.30) En av förra årets stora överraskningar på skiva som jag verkligen ser framemot att höra live. Med sin death/grind kittlar den alla de rätta nerverna om man gillar, säg, Napalm Death 1991. Crawl (lördag kl 22.30) Only death is real och Crawl levererar just det med en crustig inramning. En perfekt massage av trumhinnorna innan Carcass avslutar massakern.   Biljetter hittar du här

Jag åker motorvägen som så många gånger förr från Västerås till Stockholm för att gå på spelning. Det är en resa även om den inte är så lång så tar den mig från ett ställe till ett annat. Jag tänker på resor när jag tänker på Steve Von Till. Hans mest kända resa är naturligtvis den han gjort med Neurosis men som nu verkar vara över. Åtminstone på det sätt den varit. Och resan som soloartist har ju pågått sedan 1999 men som nu kommer att få en större plats i Steves artistliv misstänker jag.  Nåväl. Väl framme vid hipstercentralen Hornstull väntar jag in kvällens sällskap som består i poddkompisen Svempa Alveving. Varma kramar och genuin glädje över att ses. Vi käkar en plankstek av rent nostalgiska skäl för att sedan dra oss ner till Hornstulls strand där Bar Brooklyn som bekant ligger.  Vi är nästan först in i lokalen. Men snart nog kommer fler och det visar sig att spelningen i det närmaste är slutsåld. Konsertarrangören Boris pustar ut. För några veckor sedan hade knappt hälften av b

På sin femte fullängdare drar Fredag den 13:e åt tumskruvarna ytterligare och gräver sig ner i de mörkaste skrymslena i den mänskliga existensen. Med furiös crustpunk släpas ämnen som ensamhet, isolering, galenskap och frågan om vad som är normalt eller inte ut i ljuset till allas beskådan. Musikaliskt håller sig bandet i den fåra man plöjt i många år nu. Klassisk rå crustig punk som för tankarna till band som Anti-Cimex och Wolfbrigade där kraft och ursinne prioriteras men där även snygga melodier finns invävda i en perfekt avvägd ljudbild.  Det är en befrielse och det ger en känsla av nödvändig terapi att lyssna på göteborgarna. Man behöver rensa både öron och skalle i bland och “Mänskliga gränstillstånd” ger dig precis det själsliga lavemang du behöver.  /Magnus Tannergren Köp skivan här