Heavy Underground

Ögir 24 augusti 2022 Jag har undvikit att åka förbi Ögir i Köping sedan branden den där ödesdigra måndagen den 12 september. Dagen innan hade jag åkt förbi Köping med tåg efter att ha intervjuat Bonni från Asta Kask och Ulke från Strebers/Dia Psalma i Göteborg. Jag tittade ut genom tågfönstret när vi stannade vid Köpings station och tänkte på den där kvällen jag livesände Charta 77:s release av "Ödesboxen" bara någon vecka tidigare. Jag tänkte på spelningarna jag sett där med både Charta 77 och Asta Kask. Sen rullade tåget vidare. Ögir oktober 2022 Dagen efter stod det klart att Sverige fått en högernationalistiskt regering och vid 8-tiden på morgonen kom den första nyhetsflashen om att en kulturbyggnad i Köping stod i brand. Det var Ögir som brann.  Det var milt sagt en riktigt jävla skitmåndag.  Ögir var inte bara ett ställe för kultur i Köping. Det var också hem för Per Granbergs livsverk Charta 77 och Birdnest Records. Här hade han samlat allting. Alla skivor, alla inspe

Tung, tyngre, tyngst. Nya förmågorna Steel Freight tar inga fångar på sin första demo som nu släppts lös i världen. Med en rent dödlig kombination av hardcoremangel, dödsrens och nedsvärtad sludge så tror jag att Steel Freight mutat in ett stycke av undergroundscenen som länge saknat en rättmätig herre.  För här snackar vi alfahannemosh av rang. Från första spåret "Crawling" till det sista spåret "Boltcutter" bjuds vi på fyra låtar som alla visar upp ett brett spektrum av hur man musikaliskt kan krossa allt i sin väg. Jag gillar dynamiken man åstadkommer när snabbt rens växlas med långsamt tuggande taggtrådsgitarrer. Och ljudbilden är välkomponerad med en lagom dos skitighet över det blytunga soundet överlag. En imponerande debut.  /Magnus Tannergren  DEMO 2022 by STEEL FREIGHT

  Förra årets "Gör om, gör fel" var en av de intressantaste grindcorereleaserna inte bara 2021 utan på mycket länge. En våldsam upplevelse där musiken bjöd på ett magiskt mangel och kryddat med vassa texter på svenska. En fullständigt orädd skiva som lekte med uttryck och renodlad klassisk grindcore till något modernt och spännande.  Nu släpper Järnbörd en split-EP med fem spår som stakar ut vägen in i framtiden för bandet. Anslaget känns igen men det manglas kanske lite hårdare än på föregångaren. Som en nödvändig nollställning och ansats inför det som komma skall. Men samtidigt finns de där elementen som gör Järnbörd till Järnbörd kvar och det egna uttrycket är intakt. Och bandet är fortsatt något av det intressantaste vi har i genren,  /Magnus Tannergren Järnbörd X Cäbränegrä Split by Järnbörd

  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

  Johan från Cries From The Underworld intervjuar Fat Moon.

 19 år efter senaste plattan “Get shot” så kommer nu åtta nya låtar. Kvar i bandet är Kristofer Åström och Pelle Gunnerfeldt från originaluppsättningen och dessutom Kate Breineder och Jacob Douglas på bas och trummor.  Det finns ju alltid en risk med band som efter många års dvala plötsligt får för sig att spela in ny musik. Men samtidigt är det ju väldigt spännande att se vad som har hänt under tiden som musiken fått vila. När Fireside försvann så hade dess musikaliska utveckling gått från 90-talets tidiga posthardcore till mer experimentell rock och vidare till något mer basalt rock.  Sen dess har Åström och Gunnerfeldt ägnat sig åt solokarriär och musikproducerande med den äran. Båda har blivit mästare på sina respektive värv under de två årtionden som förflutit. Men nu är det alltså dags att återbesöka Fireside för att se vad som händer när de nästan 20 år äldre ska blåsa liv i elden igen. Och det som hänt är väl egentligen att vi får det mesta man kan förvänta sig av Fireside. Här

  Riktigt bra grindcore hämtar energin från punk, hardcore och death metal. Napalm Death är väl det uppenbara exemplet när de åren 1990 och 1992 släppte “Harmony corruption” och Utopia banished” som har den där perfekta legeringen av nämnda genrer.  Svenska Sickrecy som bildades 2021 har fattat precis det. Med medlemmar ur World In Ruins, Birdflesh och General Surgery finns kompetensen samlad för att göra något riktigt bra. Och det är precis vad man har gjort. Här hör ni exakt det jag beskrev inledningsvis. Blastbeats blandas med tunga tuggande riff läckert draperade med lagom tydliga melodier och det hela toppas av med stenhård samhällskritik i texterna. Dessa framförs snyggt av Adde Mitroulis (Birdflesh) som har det där growlet som balanserar på exakt rätt sida av hörbarhet så att texterna framgår med all önskvärd tydlighet.  Det var länge sedan jag hörde en så helgjuten svensk grindcoreplatta. Kanske beror det på att jag delar samma referenser som bandet vad gäller den här typen av