En text om att brinna för något

Ögir 24 augusti 2022

Jag har undvikit att åka förbi Ögir i Köping sedan branden den där ödesdigra måndagen den 12 september. Dagen innan hade jag åkt förbi Köping med tåg efter att ha intervjuat Bonni från Asta Kask och Ulke från Strebers/Dia Psalma i Göteborg. Jag tittade ut genom tågfönstret när vi stannade vid Köpings station och tänkte på den där kvällen jag livesände Charta 77:s release av "Ödesboxen" bara någon vecka tidigare. Jag tänkte på spelningarna jag sett där med både Charta 77 och Asta Kask. Sen rullade tåget vidare.

Ögir oktober 2022

Dagen efter stod det klart att Sverige fått en högernationalistiskt regering och vid 8-tiden på morgonen kom den första nyhetsflashen om att en kulturbyggnad i Köping stod i brand. Det var Ögir som brann.

Det var milt sagt en riktigt jävla skitmåndag.

Ögir var inte bara ett ställe för kultur i Köping. Det var också hem för Per Granbergs livsverk Charta 77 och Birdnest Records. Här hade han samlat allting. Alla skivor, alla inspelningstejper all merch, ja rubbet som Birdnest ägnat så många årtionden åt att skapa. Och här fanns instrument, replokal och allt annat som hade med bandet att göra.

Det tog lågorna några timmar att förvandla allting till aska.

I början på 90-talet betydde Birdnest och banden som kom därifrån väldigt mycket i mitt liv. Och genom åren har musiken från den där punkscenen varit en trygg följeslagare i mitt liv som format mig på många sätt. Det är 30 år nu. Jag har sett Charta 77 spela fler gånger än jag kan minns och jag har minnen från Smedjanspelningar som jag aldrig kommer att glömma. Och jag har en känsla i mig av samhörighet som jag tror att jag fick där och då på golvet framför De Lyckliga Kompisarna, Krymplings, Dia Psalma och massor av andra band tillsammans med många andra.

Därför känner jag en stor sorg när jag tänker på vad som gått förlorat rent fysiskt i Ögirbranden. Och jag tänker på Per som förlorat så mycket mer.

Charta 77 live på Ögir 2017

Men nu handlar ju subkultur och punk om att hålla ihop. Efter branden startades en insamling för återuppbyggnad av Ögir så att kulturen kan leva någonstans även i framtiden. Och musiken finns ju kvar hemma i folks skivsamlingar och minnen. Och vi kommer att få nya minnen. Det är jag säker på. Charta 77 lever vidare liksom många andra av banden som var med och byggde upp det som Birdnest består utav.

I februari har man ett utmärkt tillfälle att se lite av detta då Totalgalan återuppstår i Örebro för att samla pengar till återuppbyggnaden. Jag åker dit för det och för att ge tillbaka lite till Birdnest, Charta 77 och Per för allt jag fått genom åren.

Köp din biljett så ses vi där!

/Magnus Tannergren

Kan du inte komma men vill bidra ändå? Swisha bidrag till 0739374140, Ögir will arise.

(Numret står på Per Granberg men pengarna går till ett speciellt Ögirkonto).

FOTO: M. Tannergren

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar. Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse. Att texterna är på svenska gör att musiken

Läs hela artikeln »

Skraeckoedlan - Vermillion Sky (enligt Ylva Sjöstrand)

Ska man göra och släppa ännu ett fantastiskt konceptalbum så är det lika bra att absolut inte spara på krutet och dunka på med plusmeny extra allt plus moms deluxe! Jädrar vad dom skämmer bort oss dom mäktiga herrarna i Skraeckoedlan. Rykande nytt och sjukt bra album, ett arkadspel med tillhörande soundtrack och en bok skriven av bandet. Glömde jag något? Troligen. Dom här talangfulla ödlorna fullkomligt sprutar ur sig bitar som skapar en otrolig helhet till kommande ”Vermillion Sky”. Jag förundras varje gång bandet släpper nya album och tänker ”Nädu, den här kan omöjligt vara bättre än föregångaren!” Tacksamt erkänner jag att jag har fel varje gång för kreativiteten, påhittigheten och nyskapandet verkar vara en källa som aldrig sinar i ödlelägret. Låtordningen är mycket väl genomtänkt för att verkligen få oss med på resan ut mot den okända och röda himlen som verket kretsar kring. Längtan efter mer då ”Earth” släpptes 2019 har varit stor och här får vi en väldigt naturlig uppf

Läs hela artikeln »

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023. Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer. Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Läs hela artikeln »

Henrik Palm - Nerd Icon

Jag har haft Henrik Palms nya (och tredje) skiva Nerd Icon liggandes på hårddisken i några veckor, men inte hittat tiden att ta mig an den. Men idag hände det, mycket tack vare att katten väckte mig okristligt tidigt och gjorde allt i sin makt för att inte låta mig somna om - och han lyckades. Men det är ju såklart helt ointressant i sammanhanget Heavy Underground i allmänhet, och Henrik Palms nya skiva i synnerhet. Jag tar mig an skivan genom att direkt fastna på introt och spela om det för mig själv flera gånger. Det är ett gott tecken, för introt visar sig sätta stämningen och kontexten för resten av skivan - och jag blir insnärjd direkt. Henrik Palm har skapat organiskt och fylligt universum, samtidigt som det på något sätt är både sprött och skört. Skådeplatsen är någonstans i gränslandet mellan ljus och mörker - där man hela tiden leds mot ljuset, för att plötsligt dras ned mot avgrunden igen. Och det är ett knep som visar sig bli en kontrastrik upptäcksfärd. Genremässigt rör v

Läs hela artikeln »

Heavy Underground

Leta i den här bloggen

Senaste podcasten