Visst behöver du 66 nya plattor med 40 timmars speltid fördelade på 502 låtar? Jajamensan. Här är Doomed And Gloomeds sammanställning av vecka 39 2022.
Heavy Underground tipsar om några internationella släpp som är väl värda din dyrbara lyssningstid. Allt från skruvad hardcore till slafsig grindcore bjuds det på den här gången i vad som kommer att bli ett återkommande inslag här på under rubriken Curator Of Taste. Exhumed - "To the dead" (USA, Relapse) Exhumed är ju ingalunda några amatörer när det gäller grindcore som ägnar sig åt blod, tarmar och allmänt grävande i buken på olika sorts kadaver. Och nya plattan som släpps i november är inget undantag. Här bjuds vi på en av bandets fetaste produktioner hittills. Tänk Carcass runt 1991 fast på anabola. Dirt Forge - "Interspheral" (Danmark, Majestic Mountain) Apropå feta produktioner så kommer nog Dirt Forge att spräcka några trumhinnor på sin nya platta "Interspheral". Här är gitarrer, bas och trummor kompakta som betong. Ett sjukt imponerade album som har den där perfekta blandningen av sludge, stoner och lite hardcore. Ännu ett mäktigt släpp av Majesti
Sweet Teeth spelar någon sorts alternativ rock med rötter i hardcore och punk. Med låtar som saknar transportsträckor och melodier och refränger som snabbt fastnar så är nya skivan "High Anxiety" en av årets höjdpunkter hittills. Joakim och Andreas är gäster i avsnittet på en lite småbrusig ledning där det pratas om konsten att skära bort dödkött, det okomplicerade, Per Stålberg och mycket mer.
Patrik Arve gästade Cries From The Underworld och pratade spelställen, frisbeegolf, Dennis Lyxén, nylanserad öl, vegankorv, Nya Krösus, Teddybears, bokprojekt och tusen andra saker med Svempa. Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)
Svempa och Ylva tar ett snack med Kyptan om kommande skivsläpp, omslagskonst och mycket annat. Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)
En resa ut i det okända. Titeln på Mauléns debut-ep "El miedo de amar" betyder ”Rädslan att bli förälskad” – vilket visar sig vara en väldigt passande titel. Ep:n tar med lyssnaren på en eskapad genom den värld Maulén varit så noga med att skapa. Musiken växlar både stämning och tempo, där enkla melodier byggs upp med oljud och skrammel. Jag tycker mig höra referenser från band som Sällskapet, Nine Inch Nails och valfritt sludgeband - men framför allt känns det här unikt och eget på något sätt. De tre låtarna som utgör ep:n utspelar sig i en värld där huvudmannen Carlos Ibarra tillsammans med sina medmusikanter vågar bryta konventioner och ta ut svängarna. Där varje ljud känns viktigt. Där lyssnaren kastas från ljus till mörker, från hopp till förtvivlan och från desperation till trygghet. Och det här känns genuint på riktigt, på något sätt. Det kanske beror på att huvudmannen dels brottats med sin egen rädsla för att inte kunna spela musik (han blev tidigare diagnostiserad
