Heavy Underground

Få band omgärdas av så många myter och mystik som Bathory och bandets huvudperson Quorthon. Under sin tidiga historia skapade musik som än idag fascinerar och attraherar nya fans.  1987 släpptes "Under the sign of the black mark" som på många sätt var Bathorys absoluta kreativa höjdpunkt. Om den skivan handlar det här samtalet med Mattias Indy Pettersson (Kungens Män, ex-Massgrav, skribent på Seden Rock Magazine och Close Up) som under lång tid följt Bathory och samlat på sig historier, fakta och myter om bandet.  Det här avsnittet kommer knappast att avslöja någon ny absolut sanning om Bathory. Vi försöker istället hitta en väg för att förstå vad det är bandet gjorde, vad det betytt och spekulera i hur det hela kan ha gått till. En kärleksförklaring till ett av få band som än idag omgärdas av rykten, historier och myter och som aldrig upphört att fascinera. 

1987 förändrades min uppfattning om musik och framför allt om vad hård musik var. Då släpptes "Scum" som inte lät som någonting annat vid den tidpunkten. I en tid då de flesta som lyssnade på hårdrock menade Bon Jovi och sa man att man gillade extrem musik menade man thrash metal. Grindcore var något helt annat. En gamechanger för extrem metal och Napalm Death var pionjärerna.  Avsnittets gäst heter Anders Jacobson vet mer om gindcore än många. Han spelade trummor med legendariska Nasum som själva satte en ny standard i genren och efter det så har han smiskat skinnen i Axis Of Despair. Och för honom var Napalm Deaths två första plattor väldigt viktiga.  Vi pratar om Napalm Deaths bakgrund, de olika medlemmarnas betydelser, blast beats, om vad grindcore kommer ifrån och Napalm Deaths betydelse genom åren. 

Vi djupdyker i Faith No Mores klassiska platta "Angel Dust" som firar 30 år 2022. Gäst är poddkompisen Misha Sedini (Come Sleep, Lingua m. fl.) som hjälper till med att borra riktigt djupt i både bandet och i skivan som av många anses vara en av 90-talets absoluta musikaliska höjdpunkter. En skiva där bandet gör inte alls motsvarade förväntningarna från skivbolaget efter genombrottet 1989 men som tog bandet till helt andra höjder. Vi spekulerar vilt, försöker hitta orsaker och blandar det med fakta (skulle några detaljer inte stämma så är det så) och pratar i en timme om ett av våra absoluta favoritband och om plattan som präglades av friktion, konflikter, upptäckarlust, avsaknad av respekt, sömnbrist och olika starka viljor. 

  Marcus Ericsson är en äkta DIY-hjälte som brinner för hardcore och punk och ger ut Quarantined Fanzine som även släpper skivor och dessutom spelar han med Manic Ride.   I det här avsnittet får ni höra om hur han upptäckte hardcore och punk, hur man gör ett fanzine, vad samlingsplattor betyder, hur hardcorescenen funkar, om att spela i band och dessutom berättar Marcus vilka tre svenska band ni inte får missa.  Följ Quarantined Fanzine på Instagram Lyssna på Manic Ride här

  Knivad har släppt sin första video någonsin till låten "Sömnlösa nätter" och innehållet kommer kanske att göra dig just det. För precis som Knivads musik så backar inte bandet för det obehagliga och obekväma. Har du hört bandets fullängdare "Insidans ärrvävnad" så vet ni vad det handlar om. En titt in i människans mörkaste tankar där ljuset är en lyx få förunnade. Och videon speglar nog exakt den känslan.  Det kan vara på sin plats med en liten varning innan ni klickar på den här länken för att se videon. Eller som Roger på Knivads skivbolag Suicide Records säger: - Den är rätt rå, mörk och inte särskilt upplyftande men det är precis vad Knivad och Suicide Records handlar om; verklighet och saker som känns och ibland väcker anstöt.  "Insidans ärrvävnad" kan du köpa och lyssna på här: Insidans Ärrvävnad by Knivad

  In crust we trust! Industrial Puke försvarar både crustpunken och d-takten på det första smakprovet "Mental taxation" från bandet som består av kompetent folk från Burst, Rentokiller, Obstruktion, Blessings, Gust, Disavow och Emissary of Suffering. Linus och Jens kopplar upp sig mot Heavy Undergrounds poddstudio och pratar bland annat om att: ta god tid på sig, Disrupt, att var sak har sin tid, att göra musik utan dökött, crustnamn, de där 45 minuterna på en scen och mycket mer. 

  Till Roadburn 2020 var det meningen att synthwavepionjären Perturbator och Cult Of Lunas Johannes Persson skulle framföra ett musikaliskt samarbete under festivalen under namnet Final Light. Nu vet vi ju alla vad som hände sen men på årets festival blev det äntligen av. Och nu släpps det hela i skivformat.   Så vad händer då när man krockar mörk elektronisk musik med norrländsk postmetal? Svart musikalisk materia uppstår. Egentligen är det inte konstigare än att det låter som en kombination av de två personerna inblandade. Grejen är den att det passar väldigt bra ihop. Gillar man Perturbator kommer man att gilla det här. Gillar man Cult Of Luna kommer man att gilla det här. Två musikaliska universum som visar sig kunna kommunicera direkt och perfekt. Det finns ekon av båda i alla låtar och under de dryga 45 minuterna så är det svårt att höra var det ena börjar och var det andra slutar.  Samtidigt blir det ju en ganska unik blandning i mina öron. Johannes Perssons särpräglade röst gör