Heavy Underground

  Elektronisk punkig garagerock? Det är svårt att genrebestämma Satanic Youth Club så vi skiter i det och konstaterar att nya låten "Beach" är en en låt som får dig på gott humör nu vårvärmen är på väg. 

I det här avsnittet av Stagedive To Hell möter ni två band som kanske inte blev jättestora men som ändå ständigt återkommer när man pratar med folk som var med när det begav sig. Hatred och Fallen Angel.  Hatred hade sin bas i Hedemora och var aktiva mellan åren 1985 och 1990. De släppte tre demos under sin livstid “Winds of doom”, “Welcome to reality” och “The forthcoming fall”. Alla tre med den där typiska thrashkänslan man vill ha. Vi tog ett snack med gitarristen Johan Jansson som berättar om sin upplevelse av den svenska thrashvågen på 80-talet. Fallen Angel kom från Örebro och återkommer ofta i diskussioner jag haft med andra band som ett av de bästa banden från den här tiden. Bandet släppte två demos, en split, en ep, en egenutgiven fullängdare och en kontrakterad fullängdare. Johan Bülow var sångare i bandet och här berättar han om sina minnen från den här tiden. Länkar: Alla demos med Hatred   Fallen Angel “Faith fails (fullängdare) Fallen Angel “Hang Over” (Demo)  

  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

Svenska post metal-bandet Dimwind har tillsammans med amerikanska Breath split-EP på gång under namnet "Season" där de vill påminna oss om att trots pandemier och annat så finns hotet om undergång kvar då vi fortsätter tära på på vår planet på ett ohållbart sätt.  EP:n släpps i april men redan nu finns det smakprov att lyssna på.  Seasons (DIMWIND / BREATHS - Split) by DIMWIND / BREATHS

Unfair Fate bjuder på en trevlig blandning av thrash- och death metal på sitt senaste släpp "Into the abyss". Lagom skitig ljudbild och lite oputsat i kanterna precis så som man vill ha det. Köp och lyssna här: Into the Abyss by Unfair Fate

Idag släpps svenska Ghosts nya platta “Imperia” förutom singlarna har jag inte hört den men den är säkert bra. Det brukar ju musiken som Ghost släpper vara. Ghost lär skörda nya framgångar internationellt och kommer säkert att få åka flera varv runt jorden med sin rockshow. Jag unnar Tobias Forge den exempelösa framgången.  Samtidigt sörjer jag lite det Ghost har blivit. Jag minns när jag läste den första artikeln om bandet i Close Up Magazine när bandet släppte sin debutplatta. Allting var höljt i dimma och mystik. Ingen visste vem som döljde sig bakom maskerna och Papa Emeritus var den onde påven som skulle rädda rocken. Så kändes det i alla fall.  Men verkligheten är Ghosts värsta fiende. Musiken är det fortfarande sällan något fel på. Han är en guda(!)benådad låtskrivare, den gode Tobias.. Men så fort det blev allmänt känt att Papa hette just Tobias och han satt masklös i poddar och berättade om livet som småbarnsfarsa gick luften ur. I alla fall för mig. Och när han ett tag gjorde

Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus) Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)