Äntligen är uppföljaren till det fullkomligt lysande albumet "Spearwound Salvation" här. Som jag har nött debutalbumet kommer jag även nöta uppföljaren. Jag har längtat efter det vackra mörker som Ultra Silvam omger oss med. För mig kom debutalbumet från ingenstans och slog ner i tillvaron, vilket jag tackar för. Sedan den dagen har jag ofta återkommit till bandet när jag vill ha något ordentligt att lyssna på. Malmöbandet levererar en råhet med finess på sitt andra fullängdsalbum och är det något snabbt och snyggt du suktar efter så är "The Sanctity of Death" helt rätt för dig. I mitt tycke finns det mycket svensk black metal som håller måttet just nu och Ultra Silvam är inget undantag. Dom håller mig på tå under lyssnandet och kräver min uppmärksamhet på ett bra sätt. Ljudbilden är ännu lite mer massiv än på debuten vilket inte stör mig alls, tvärt om. Är du en person som tenderar att tycka om mer melodi inom den här genren så ska du nog ändå leta vidare. Intensit